Hur har samhället förändrats och vad vill vi förändra för framtiden
I AiP ställs återigen Palms gamla fråga Hvad vilja socialdemokraterna? Frågan som faktiskt borde vara aktuell för varje socialdemokrat, varje minut och i varje läge. Nu ställs den av programkommissionen. Tyvärr är Pentti Karppinens läsvärda intervju med huvudsekreteraren i kommissionen, Lars Engqvist, inte intagen i webbtdningen. Han säger att programmet måste skrivas om men den socialdemokratiska idékärnan bli grunden. Mycket av välfärdssystemet har raderats 2014 när vi åter går till val, inkomstfördelningen har förändrats så att klyftorna mellan rika och fattiga vuxit och vårt tryghetssystem är urholkat och delvis privatiserat. Vi socialdemokrater måste bestämma oss, säger Engqvist, för vilka områden vi kan förändra och skapa bättre förutsättningar för människorna.

Kriskommissionen pekade på en rad områden
• Hur når vi full sysselsättning?
• Hur ser klyftorna i samhället ut?
• Vad ska vi göra för öka jämställdhet och motverka diskriminerin?
• Hur skapar vi en hållbar klimatpolitik?
• Hur förhåller vi oss till en global värld?

Demokratin har företräde före marknaden
Olika frågor men den socialdemokratisk kärnan är densamma och har två sidor. Den ena är demokratins förhållande till ekonomin. Vi accepterar            marknadsekonomi men menar att demokratin har företräde före marknaden. Det politiska demokratiska ansvaret får inte överlåta mer och mer av de gemensamma uppgifterna till marknaden. Val handlar inte bara om att välja förtroendemän utan att ta politiskt ansvar för den       verksamhet som drivs.   Vi måste sätta ner foten och tala om vem som har makten över samhällsutvecklingen Svenska regeringen , juristerna, företagsledarna, IMF, mäklarna bl.a. på Wall Street? Eller lokalt Kommunalfullmäktige, tjänstemännen, företagarna, eller upphandlingsjusristerna?

Social utjämning är grunden för ökad social frihet
Den andra sidan av den socialdemokratiska kärnan är jämlikhetspolitiken. Grunden för denna är att social utjämning är grunden för ökad individuell frihet. Det är alltså omöjligt att tala om frihet i djupare mening om vi inte också försöker minska de sociala klyftorna. I detta sammanhang kommer också in miljö- och klimatpolitiken, där det handlar om att inte överföra svårigheter till kommande generationer. Såvitt jag kan förstå alltså ett rent vänsterperspektiv, som i stora stycken samstämmer med intervjun av Jonas Sjöstedt , vilket gläder mig. F.ö. vill jag rekommendera en bok som bör få stort inflytande över vår programskrivning: Lena Sommestads Klimatpolitik som ger nya jobb.