EU-tjänstemän är dom inga lyxlirare?

På ledarsidan skriver samtidigt Annika Ström Melin under rubriken Förtruppen drabbad av tvivel . Många tror säkert att tjänstemännen i Bryssel lever ett liv i sus och dus, men det stämmer sällan, säger hon. Visserligen har de höga löner men de arbetar hårt och är inga lyxlirare. Och visst har de höga löner det är nästan som direktörernas bonusar. En vanlig jurist i Sverige har bra betalt men låter han/hon sig rekryteras till Bryssel så fyrdublas lönen, beskattas nästan inte och dessutom så utgår traktamente för att klara av de dyra levnadsomkostnaderna i EU. Jojo, lyxlirare?

EUs frikyrkliga möten utan demokratisk förankring

Men Annika Ström Melin är övertygad om de som söker sig till Bryssel – och hon har ju en i familjen – gör detta till följd av ”en inre kallelse; en övertygelse om att Europa behöver dem”. Jean Monnet, som skapade den tjänstemannamässiga och odemokratiska uppbyggnaden med bl.a. kommissionen och domstolen var också ”ordförande för kommissionens föregångare, Höga myndigheten, blev Monnet något av EU-byråkraternas andlige ledare." Bara att kalla sig "Höga Myndigheten" tyder ju på hybris.  "Monnet samlade unga människor från sex länder omkring sig och fick dem att se ett europeiskt ljus. Det kunde påminna om en kyrka och en del blev bokstavstroende... De nya europeiska tjänstemännen sjöng sånger tillsammans och var övertygade om att de skulle skapa ett bättre och mer   fredligt Europa. Stämningen blev nästan frikyrklig – och därför avskräckande för många som befann sig utanför.”   Ganska förståeligt att detta blev avskräckande för många mer demokratiskt orienterde personer.

Men Gud vad är det vi blivit medlem av!?

När man läser Ström Melins tydligen insiktsfulla beskrivning kan man inte annat än utropa: Men Gud vad är det vi blivit medlem av!? Någon slags frikyrka där prästerna har hutlösa löner och aldrig – p.g.a. sitt höga uppdrag – avkrävs ett folkligt mandat. Och när sådant förs på tal och någon medlemsstat lyckas pressa fram en folkomröstning så kringgås den genom ny omröstning där man kastar om orden i samma fråga. Dessutom framhålls varje dåre som talar om folkomröstning såsom en sabotör av europeiskt gemensamhetssträvande och landet såsom ett landskap som nöjer sig att navelskåda på sin egen bakgård. Naturligtvis har jag inget emot ekonomisk reda men den nya Finanspakten upphäver både parlamentarismen och demoktatin. Hur jurister med bibehållen ansiktsfärg har mage att påstå att den rimmar med i grundlag befästa principer är för mig en gåta. Inte minst av den anledningen skall vi inte ansluta oss till den statsrättsstridiga Finanspakten.