Lagstiftning mot storbankernas utnyttjande av statlig garanti
Den statliga garantin innebär att banker med avsikt sänker sin kapittalnivå i förhållande till utlåning, vilket är lika med att bankerna tar större risker. Detta fenomen var internationellt en av orsakerna till att konsekvenserna av den globala finanskrisen för världsekonomin blev så omfattande. Nu pågår ett omfattande arbete världen över för att skapa ett mer stabilt finansiellt system. En viktig komponent i det arbetet är att skärpa kraven kring hur stor andel ”riktigt aktiekapital”  bankerna måste ha. Kraven har hittills varit alldeles för låga sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Högre kapitalnivåer hos bankerna anses minska sannolikheten för att bankkriser uppstår. Bankerna strävar däremot efter att minimera sin totala kapitalkostnad och därmed maximera vinsten till aktieägarna. Det är därför Borg hotar med lagstiftning.

Skattebetalarna får pröjsa för att storbanker höjer bonusar och aktieutdelning
Samtidigt kan man notera att bankerna inte betalar för de statliga garantierna och de rent ekonomiska fördelar de har av dessa. Riksbanken har i den ovannämnda rapporten räknat ut att statliga garantier genererar omfattande vinster för banksektorn bland annat till följd av att garantierna medför lägre finansieringskostnad. Även den omständigheten att bankerna har kunnat ta större risker utan att ”straffas” av sina finansiärer eller andra motparter, leder till mycket större vinster. Riksbanken uppskattar att hälften av de svenska storbankernas vinster under perioden 2002–2010 följde av att storbankerna fick billigare upplåning tack vare implicita statsgarantier . Detta får till följd det som figuren ovan anger, nämligen att skattebetalarna subventionerar hälften av bankernas stora bonus och utdelningar till aktieägarna.  Men detta har Högerregeringen inte velat göra något åt, ja inte ens prata om. Kanske även det ger utdelning i de hemliga partikassorn? Tyvärr är detta inte unikt för Sverige – samma sak gäller även EU som överhuvudtaget verkar väldigt angelägen att hålla banker och finansmarknad om ryggen. Och vilka är det som får betala notan för finansskojet. Nej. Inte bankerna, inte kapitalägarna ... ja, gissa!   

Vi bidrar med 30 miljarder per år och får samtidigt dyrare bankvillkor!

DNs chef för Ekonomiredaktionen kommenterar utan att heller få komma med i webbtidningen att nu finns det alltså siffror på hur mycket samhället, dvs du och jag, bidrar med till bankerna 30 miljarder per år.  Hon ställer den berättigade frågan om detta inte bör komma oss kunder till någon del.  Istället så tar bankerna allt mer betalt för att låna ut pengar.  Varför skall mina bolåneräntor höjas när bankerna får sådana ränterabatter?  En berättigad fråga kan man tycka. Är det någon som funderar vilka personlighetsdrag som bäst beskriver ett sådant handlingssätt?