Missförhållanden döljs
Detta med den bristande inriktningen på vård är naturligtvis det som ligger bakom alla i pressen rapporterade skandaler med vanvårdade äldre. Man noterar också att moderatstyrda kommuner får s.a.s. ett slags gemensamt intresse att dölja missförhållandena. Jag tänker på att medicinsk ansvarigas rapporter justeras eller hemligstämplas samt att kontrolläkare som anmärkt på missförhållanden blivit avpolleterade.  Och i Stockholm har kommunen betalt stora slantar till Moderaternas reklambyrå KREAB för att få hjälp med att lösa krisen med alla privata vårdbolags skandaler. Vet du f.ö. att den annons som riskkapitalbolagen Triton och KKR satt in i alla ledande dagstidningar kostar i bara DN ca 300.000 kr (men detta är ren välgörenhet -man har inte tagit ut en krona)!  Redan på det privata vårdbolaget är den anställdes möjligheter att slå larm begränsad, då lex Sarah bara ger möjlighet att rapportera till överordnad som har ett intresse av att inför ägarna nedbringa   kostnaderna.  Det anses tydligen som ett svek mot arbetsgivaren att ta ställning för en anständig äldrevård. Då föreligger ett systemfel. Och systemfelet är avregleringen. Man måste helt enkelt ha annan inriktning än vinst för att skapa en bra äldreomsorg. Man måste se till den äldres behov istället för kapitalistens behov att bli rikare. Så enkelt är det.

Tycker du att det är för enkelspårigt att säga så?
Om det nu vore enkelspårigt så kanske du kan svara mig på en del av de frågor som aktualiserats i media. Varför ville man inte byta blöjor förrän de var fulla med kiss - var det för att spara blöjor? Varför sattes en man som var döende ensam framför TVn – var det för att man inte ville kalla in tillräckligt med vakpersonal men ändå ge den döende ett sken av att inte vara ensam? Varför la man en ensam person med diarré naken på en plastmadrass – var det för att spara tvätt, blöjor och personal? Varför bevakade man inte tillförseln av näring så att äldreboende kunde betecknas som svältande – var det för att man helt enkelt inte ville avdela personal för det behov den äldreboende hade? Ja det finns rader av exempel både från Carema och Attendo – nätet är fullt. Och det övergripande svaret är man ville nedbringa kostnader för de äldres behov för att skapa mer vinst i företaget. Så enkelspårigt är svaret faktiskt. Vinstmaximeringen finns där och därför är denna typ av  företag knappast lämpliga såsom utförare i äldreomsorg.

Skall vi fortsätta att gå med huvet under armen och anlita privata vårdgivare?
Marknadsforskaren vid KTH Jesper Meijling skrev på DNdebatt 19/11 ”Naiva politiker har själva skapat problemen i vården” 
• Det är närmast en självklarhet att företag som Carema eller Attendo har som yttersta mål att ge vinst, inte att ge vård... Att uttrycka minsta       förvåning över detta tyder på en alarmerande naivitet.
• Det borde inte vara så fruktansvärt svårt att inse hur vi i den skattefinansierade vårdapparaten befinner oss i en avgränsad, budgetstyrd, tämligen färdigdefinierad verksamhet som auktioneras ut som den är. Därför kan inte vinsten skapas och ökas genom en expansion utåt – den möjligheten är stängd. Det ekonomiska expansionsutrymme som återstår för en vinstdrivande verksamhet är då bara att ”pressa inåt”, mot det som har någon form av rörlighet inuti verksamheten: kostnader, behov, trygghetsnivåer, hygiennivåer och så vidare. Det vill säga, det som i verkligheten kan utvecklas till just plågad personal, ensamt ropande åldringar och tungt kissindränkta blöjor. Man måste inse att man har ett ansvar som politiker att välja driftsform som inte åstadkommer dessa målkonflikter
• Det är falskt att i detta sammanhang tala om valfrihet och då avsäger man sig också möjligheten att angripa sakfrågan. Vårdsituationen är ingen rak valfrihets- och avtalssituation mellan självständiga parter, den utgör (i viss likhet med till exempel grundskolan) en annan typ: vi ger redan vid inträdet upp en del av vår självständighet till expertisen, och parterna flätas med nödvändighet in i varandra – patienten, den medicinskt ansvariga läkaren, ibland också anhöriga, och så sjukvårdsfinansiären. De rapporterade vanvårdsfallen illustrerar denna brist på relevans för valfrihetsbegreppet.
• Slutligen så lönar sig det inte med att i panik nu snurra in sig i ett allt värre trassel av stopplagar, halva reträtter, nya tillsynsmyndigheter, värdighetsgarantier och allt vad man kan hitta på att kalla det. Man måste helt enkelt söka förstå vad vården handlar om och anordna vården så att den passar för de särskilda behov som där finns.

Läs mer om vårdskandalen:

• Carema-gate bör vara slutet för vinst i vården
• Upphandling: Beställaren en del av problemet   
• Dålig upphanling leder till skandaler i äldreomsorgen    
• Man kan uppenbarligen inte tjäna både Gud och Mammon   
• Naiva politiker har skapat problemen med samhällsbetald vanvård   
• Nu har verkligheten sprungit ikap riskkapitalisterna     
• De som vårdar äldre behöver bättre villkor

Det märkliga är att på ledarsidor och i politiska krönikor i de två stora borgerliga dagstidningarna har man tappat målföret helt (ja man fortsätter naturligtvis sin  smutskastning av S).  Aftonbladet har däremot två ledare

• Maria Larsson banar väg för Carema  
• Vanvård okej - om skatten betalas