När media saknar proportioner undrar man vad som ligger bakom? 
Man ägnar just nu nästan lika stort utrymme i media åt Carema skandalen som åt att en en enskild högersosse har kritiska synpunkter på vår partiledare. Ja, DN låter t.o.m. denna helsida om Carema bli en helsidesartikel för Caremas vd Carl Gyllfors under rubriken ”Carema vill stå för något nytt i svensk äldreomsorg” (det är ju helt uppenbart, nämligen den råa vinstmaximeringen). Naturligtvis vill jag inte förmena Johansson rätten att krtiser men jag måste då ha rätten att säga att det är omdömeslöst när han inte i första hand framför detta i partistyrelsen till vilken han valts. Vad jag vänder mig emot är media hantering av denna "nyhet" och frågar var finns proportionerna. Hur kan en enda missnöjd partistyrelseledamot någonsin bli kritik i ”de egna leden” eller generellt ”hård kritik mot Juholt”? Och framförallt hur kan en enskild persons missnöje bli helsidor och långa inslag i radio och TV? Det är svårt att hitta någon annan förklaring till detta än att media är missnöjda med att drevet i oktober visade sig vara en flopp. Ja, en flopp där oärliga journalister med dolskt uppsåt tävlade om primadonneroller. När det gäller public service är det svårt att slita sig från tanken att journalister i solidaritet med ledningen vill skyla över sin fadäs med ställningstagandet att måla Högerregeringens bild av oppositonen såsom SD+ och sin hutlösa låsning i detta beslut.

Journalister som en fara för demokratin
Johan Eherenberg skrev 21/10 en krönika Det journalistiska haveriet i ETC som anknyter till mina inlägg på denna blogg om vad jag kallat mediagate med den sammanfattande tanken att de politiska journalisterna hindrar landets politiska samtal att utvecklas och att vi måste – eftersom de har ett uppenbart politiskt syfte - sluta lyssna på deras berättelse och skapa en egen. Det journalistiska uppdraget var i drevet inte att bara skildra nyheter, utan att skapa en svag ledare som man kunde avsätta.
Det vi sett - och ser - är en ny nivå av maktspel där medier öppet tar på sig en aktiv roll för att skapa politik. Journalister, som granskar makten och använder justa metoder i sin nyhetsförmedling, är naturligtvis en garanti för demokrati och dess goda fungerande. Men vad händer när man använder sig av drevjournalistik och sprider halv- eller osanningar? Särskilt om detta sker genom solidarisering med regeringen och angrepp på oppositionen. Jo, då uppstår ett allvarligt demokratiskt problem där de som har makt över media använder denna att ändra på demokratins spelregler och skada aktiva politiker. Dagens journalister diskuterar uppenbarligen aldrig sina egna dolda motiv och vilken nyhetsförmedling man sörjer för.