Har han mage att söka medborgarnas godkännande..?!

Knappt hade bläcket torkat på överenskommelsen förrän Papandreou förklarade att överenskommelsen behövde godkännas av folket i omröstning eftersom den innefattade uppgivande av suveränitet. Merkel spräckte korsetten i ilska och Sarkozy hann knappt återvända från ett ”äventyr”. Tante Angela Dorothea klöste ögonen ur Giorgos medan Nicolas Paul sträckte på sig för att nå upp till axeln på Giorgos och sparkade honom hårt på          smalbenet, Angela och Nicolas skriande: det är vi som bestämmer och inte ett komma ändras i överenskommelsen. ”Liberala” DN beskriver det så här: ”turbulensen fanns och Papandreous löfte i måndags om en folkomröstning om EU:s krisuppgörelse, som sände nya chockvågor över hela kontinenten” och ”börserna föll handlöst”.

Demokrati är ju rena rama grekiskan!

Under rubrikerna ”Rena rama grekiskan” och ”Grekland i upplösning” skriver  man om att Papandreou som socialdemokrat är ”en produkt av det parti hans far Andreas byggde kring sig själv, och skyddspatron för en korrupta statsapparat”. I ledare i går 11/11, minnesvärd dag, skriver DN att Något har Europa lärt sig  men vad man då frammanar är minnena av två världskrig och att EU-samarbetet var en bra väg att föra just detta in i historien såsom något att inte upprepa. Det är ju ett överhängande hot i Europa i dag, eller hur? Vad man dessutom tiger om är att man nu skall sätta vissa länder under förmyndare och föra dess befolkningar ekonomiskt 20 år tillbaka i tiden. Men det är faktiskt en ganska oväsentlig biverkan som man får ta, eller hur?

En annan nyhet är att EU naturligtvis skall kunna avsätta regeringschefer.

Den lymmeln Papandreou fick ju gå när Merkel blev förbannad. Dessutom var han ju socialdemokrat. I Bryssel som blivit kapitalismens högborg drog man en suck av lättnad och återgick att läppja på sina bonusdrinkar som bankerna     bjöd på för att hålla de alldeles för lågt betalda EU-tjänstemännen på gott humör. En annan som fick gå när han inte höll europamåttet var Berlusconi, vilket ingen anständig människa kan beklaga. Men nog är det en ny princip inom EU att gänget kring Tante Angela och Uncle Nicolas bestämmer vilka politiker som får grönt ljus.

Det viktiga är emellertid demokratin eller snarare det enorma underskottet

Här menar jag med underskott bara det demokratiska. EUs demokratiska underskott eller snarare – för att närma sig verkligheten - brist på demokrati. Richard Swartz skriver om statisterna och makten och konstaterar att de kritiker som brukar tala om EU:s ”demokratiska underskott” och de storas staternas diktat har i dessa dagar fått starka argument för sin sak. Ja det är ju faktiskt en korrekt bild av verkligheten. Liksom alla borgerliga svenskar, som upplevde EMU-omröstningen, så framgår det att Swartz också föredrar representativ demokrati. Den är det ju någon ordning på.

När reser sig folket mot EUs manipulationer som bara gynnar kapitalet?

Swartz varnar i sin artikel för dem som inte vill bygga ut en europeisk stat och menar att godtar man inte den så finns risken att vad som finns kvar av politik snart utspelar sig på gatan, inte i parlamentet. Jag håller med Swartz på denna punkt men anser att det EU, politikerna där, och spelet kring EMU, som manifesterar EUs demokratiska underskott och försöken att på olika sätt manipulera medborgarna genom odemokratiska beslutsmetoder, kommer att leda till folkresningar.

Redan skyddas EU mot folket av kravallpolis i alla sydeuropeiska länder. Och man frågar sig bara när kommer folkresningen. Vi medborgare är ju inte dumma utan vi ser att besparingarna bara gäller oss. Kapitalet skall ju fritt röras över gränserna och bankerna göds med skattemedel.
Upp till kamp...!