Vi kommer att motionera till distriktskongressen 2012 om att avvisa förslaget om storregion samt till partikongressen om att Socialdemokraterna skall arbeta för att specialistsjukvården, liksom universitetssjukhusen skall organisatoriskt överföras i statlig regi. 

De  formella betingelserna för vår diskussion

Distriktskongressen 2008, beslutade om följande skrivning: ”En ev. utvidgning av regionen ska föregås av en grundlig analys av för- och nackdelar samt av en diskussion med de skånska arbetarekommunerna.”
Inför distriktskongressen 2010, endast 3 veckor innan, skickade distriktsstyrelsen ut ett förslag till ombuden om att ställa sig bakom ett arbete för att bilda en större sydsvensk region. Detta trots att ingen analys enligt beslutet 2008 gjorts. Kongressen biföll, efter en lång diskussion, styrelsens förslag med vissa tillägg. Av tilläggen framgår att ”en analys särskilt belyser och konsekvensbeskriver” ett antal frågor samt att ”analysen och konsekvenserna redovisas för partiets medlemmar i Skåne” skulle föregå det slutliga beslutet.
Distriktets ordförande Heléne Fritzon och S-gruppledaren i region Skåne Rickard Larsson har skickat ut en promemoria ”En ny sydsvensk region”, vari anges att distriktskongressen genom beslutet 2010 ställde sig bakom ett arbete för att bilda en större sydsvensk region där Skåne ingår. Av skrivningen ovan lär framgå att detta är en förenkling av verkligheten. Beslutet 2010 måste rimligen så tolkas att kongressen ställde sig bakom ett fortsatt arbete, men ansåg att distriktsstyrelsen inte lagt fram ett utlovat beslutsunderlag varför ett ställningstagande i demokratisk ordning inte kunde slutgiltigt ske.

Med utgångspunkt i ovannämnda promemoria har vi följande synpunkter.

Demokratiskt underskott
Med Jan Svärd, Benny Haugshøj, Lars Wallstén, Anita Aagesen-Svärd och Gunnar Jönsson i Efterarbetet konstaterar vi att saken handlagts på ett sådant sätt att konsekvenserna inte utretts och tydliggjorts för partiets medlemmar. Ja, någon debatt ute i S-föreningar har i stora drag inte förekommit. Redan här är det olyckligt att fortsätta på den inslagna vägen då hela projektet skulle uppfattas som en obegriplig konstruktion av ”topparna” på – som alltid - gräsrötternas bekostnad. Här i Skåne har vi redan erfarenhet av en sammanläggning och det finns inte en vanlig medborgare i Skåne som i dag frågar efter ytterligare utökning av regionen. För en sådan måste anföras skäl som framstår som verkliga för medborgaren. Sammanfattningsvis kan sägas att de drygt 4 sidor som den verkliga analysen i Promemorian omfattar inte fyller krav på sådant beslutsunderlag. I detta sammahang antecknar vi som vår mening, att det är viktigt att vi värnar och utvecklar den interna partidemokratin

Kommunikation och den högspecialiserade sjukvården.
Egentligen är det dessa två argument som framförts för en storregion Sydsverige. Men hur hållbara är dessa argument egentligen? För de första konstaterar man att specialistsjukvården lämpar sig bättre för statlig verksamhet, då det alltid fordras insikter utöver den regionalt begränsade synen och övervägandena bör sikta på att förlägga dessa i samband med universitet och översiktlig fördelning över hela Sverige. För det andra lämpar sig kommunikationer p.g.a. lätt gjord avgränsning för ett intraregionalt samarbete, då satsningarna berör invånarna i olika angränsande regioner (ja, t.o.m i andra länder) som inte nödvändigtvis har andra intressen gemensamt. Det har för det tredje i debatten framförts, att det är meningslöst att rita om gränserna för att tillgodose behoven, då dessa båda specialområden hela tiden kräver nya utvidgningar och ökade resurser.
Här hittar man alltså inte skäl till att bygga ut en sydsvensk storregion.

”Vanlig” sjukvård och omsorg
Ett starkt argument mot storregionen är att regionpolitikerna bör koncentrera sig på att syssla med det som är själva grunden för deras existensberättigande, att skapa en medborgarnära vård och en nära politik med diskussion om primärvårdens utformning och finansiering. Som kritikerna framhållit är en högspecialiserad vård av flera skäl inte en regional angelägenhet. Detta gäller både när man tänker på ekonomi och specialsjukvårdens organisering. Däremot är det för primärvården viktigt med anknytningen lokalt till människan ute i bygderna. Sjukvården måste organiseras inte efter administrativa önskemål utan efter patienterna och deras behov. Var behöver vi hörselvård, hjärtintensiv, akutsjukvård, distriktssköterskor, vårdcentraler osv, osv?

Konsekvenserna för utvecklingen i Öresundsregionen
Skapandet av Öresundsregionen tillhör en av de mest banbrytande insatserna i det regionernas Europa som nu växer fram. Inte minst har det betytt mycket för utvecklingen av näringslivet i Skåne. Detta har de övriga tilltänkta delarna i storregionen Sydsverige endast mycket perifert intresse av, då övriga delar huvudsakligen är orienterade mot Östersjön. Hela detta arbete sätts därför på spel med tankarna om den nya storregionen. Om Region Skåne i dess nuvarande form försvinner, måste arbetet med Öresundsregionen i stora delar göras om. Skånes utveckling är västerut och övriga delar av ev. storregion siktar österut. Till saken hör också att Skåne svarar för 1/8 del av Sveriges befolkning och alltså bildar en tillräckligt stor region som är klart avgränsad och överblickbar för invånarna, medan den föreslagna regionbildningen utgör en spretig nybildning, både geografiskt, demografiskt och näringspolitiskt. Promemorians antagande, nämligen att ”en större sydsvensk region borde inte .. få några negativa konsekvenser” är uppenbart felaktig.

Demokrati och särskilt medborgarnas möjligheter att få överblick av politiska beslut och utkräva ansvar
Redan i dag med Region Skåne finns stora demokratiska problem. De storsatsningar som nämnts i föregående avsnitt är ofta ogripbara för enskilda invånare och – eftersom regionpolitiken nu i alltför hög grad domineras av
dem – så blir regionpolitiken främmande för den vanliga skåningen. Det är ingen överdrift att påstå att Region Skåne har ett allvarligt demokratisk underskott. Det är visserligen som det heter i distriktsstyrelsens promemoria ”en utmaning” att försöka åstadkomma ett engagemang i dessa frågor.
Även om resonemanget om utmaningen framstår som lovvärt är det faktiskt egentligen ganska naivt att tro att en ännu större organisation skall kunna åstadkomma en vitalisering av politiken och vara bättre överblickbar. En storregion skulle självklart framstå som än mer obegriplig och beslutsfattarna än mer oåtkomliga. För oss framstår Promemorians slutkläm i detta avsnitt, nämligen att skapa en tydlig politisk organisation med klara ansvarsområden, som en bra målsättning inom den nuvarande regionen. Den målsättningen är också ett av de tyngsta argumenten emot en storregion.
Frågan om en förbättring av demokratin, större överblickbarhet och politikernas närhet för påverkan och utkrävande av ansvar är en huvudanledning till att avslå de pågående strävandena att bilda en storregion, där Skåne ingår.

För Seniorutskottet

Bo Widegren
sammankallande