Moderaternas ”idéprogram” en ren historieförfalskning
Idéprogrammets text framstår såsom förfalskning för alla som har minsta hum om historia. Högern/Moderaterna har under hela 1900-talet nämligen
• motarbetat allmän och kvinnlig rösträtt,
• motarbetat fackföreningarna
• sagt nej till 8 timmars arbetsdag och 40 timmars arbetsvecka
• sagt nej till allmän sjukvårdsförsäkring och arbetslöshetskassa
• sagt nej till allmänna barnbidrag och ATP
• sagt nej till fri sjukvård
• sagt nej till protester mot apartheid och stöd till ANC
• sagt nej till fri abort och homosexuella partnerskap
• genomfört försämringar i a-kassa och sjukförsäkring
• genomfört stora utförsäljningar från offentlig sektor
Det är detta man kallar Det nya arbetarpartiet. Redan här närmar sig retoriken det löjliga. T.o.m. regeringstrogna DN skriver om Kravfyllt snömos istället för idéer.

Den borgerligt kravmärkte krönikören Svante Weiler
Detta är utgångsscenariot för den beskäftige krönikören Svante Weiler. Visserligen försvarar han inte historiskrivningen som sådan utan benämner Per Schlingman med hans rätta titel ”skenministern” och klarlägger att Högern/Moderaterna naturligtvis inte varit för rösträtt eller mot apartheid utan alltid haft siktet inställt på den politiska makten och skattesänkningar, nu i form av jobbskatteavdrag. Allt annat hade ju framstått som en intellektuell härdsmälta. Men efter denna brasklapp till förmån för ”objektivitet” så tillskrivs S att ha ”styrts av konservativa drag” – vi får gissa vad Weiler lägger i detta. Socialdemokraterna fattade tidigt att folk ville ha trygghet medan Högern pläderade för förändring dvs motsatsen. Inför valet 2006 förstod Moderaterna att man måste ge trygghet och alltså acceptera den genomförda välfärden. Och så var det dags för Skenminister Schlingman att ge sig i kast med historien. Där står de två stora partierna i clinch: S som letar efter sina rötter och H som försöker stjäla dem. Detta ger utrymme för en spännande utveckling med liberalism med individualitet, V med social frågor och de gröna med klimatfrågan som kan bli framtidsfrågan. Så långt historieförfalskaren Weiler.

Weiler är skickligare i utprånglandet av sin antisocialdemokratiska syn. S tillskrivs ”konservativa drag”. Vad dessa består i är naturligtvis onödigt att precisera – ”konservatismen” framgår ju tydligt av de politiska meriterna strävandena för rösträtt, för fri abort, för olika kostsamma välfärdsreformer osv!? Och är det rimligt att påstå att att Högerregeringen drivs av att ge folk trygghet, när man första regeringsmånaden började försämra a-kassa och sjukförsäkrimng så att folk blev hänvisade till socialhjälp? Knappast! Weiler nämner ju själv jobbskatteavdraget. Är det då inte rimligare att tala om att Högerregeringen i politiken vädjat till girighet istället för tryghhet/solidaritet?  Kanske försöker Svante Weiler sova samma sömn som Fredrik Reinfeldt pådyvlar det svenska folket? 

Högerns frammarsch genom valet 2006
Inför valet 2006 gjorde Högeralliansen helt enkelt den bedömningen att det gällde att sänka skatterna radikalt – och då var det nödvändigt att spara i välfärden – för 2/3 av svenskarna. Ja, naturligtvis mest för de allra rikaste. Retoriken skylde över att man ramponerade välfärdstryggheten och framhöll att vanliga människor fick mer i plånboken. Du får mer i plånboken – glöm att det sker på bekostnad av pensionärer, arbetslösa, sjuka! Och konstaterade Högeralliansens analysgrupp att de tre nämnda kategorierna inte omfattar mer än en minoritet av väljarna. Man kunde i stort i praktisk politik strunta i dessa och de som var i utanförskap. Vad Svante Weiler kommer med är alltså en borgerlig verklighetsförfalskning.

Vi Socialdemokrater är ingalunda i clinch med Högerregeringen i kampen om en verklighetsanknuten historiesyn Vi söker oss fram till en politik att möta en socialt lika hänsynlös motståndare som gammelhögern i ett propagandaklimat där borgerliga tänkare är de som ges röst.