Grunden för drevet bortföll och vad hittar man på då?
Jo, DN lejer en statsvetare, en avgången statsvetareprofessor, som slänger ur sig det DN helst vill höra:
• Håkan Juholt har visat sig otillräcklig
• valprocess bakom nedfälld gardin som vaskade fram honom
• Socialdemokratins traditionella identitet är i gungning
• Partiets VU tog i förra veckan inte chansen att rätta till det som skedde i våras och förmå Håkan Juholt att självmant avgå.
Pamfletten ”Osäkerheten kvarstår om socialdemokratins identitet” , som Olof Ruin försöker ge någon slags auktoritet genom att flagga med en professorstitel, är ett patetiskt försök att ge vetenskaplighet åt Ruins personliga åsikter.

Andra raketsteget i detta att hitta på

Under rubriken Krisens rötter utvecklar ledarskribenten Johannes Åman, som är mest känd för sin insats att skildra statmninistern under drygt 4 månader på 1920-talet Louis De Geer, tanken att ”Socialdemokratin: Juholt bara är ett symtom”.  Johannes Åman blir som ett karbon till Ruins första raketsteg: Den valde har visat sig otillräcklig, skrev Olof Ruin i söndags på DN Debatt. Som sammanfattning av det läge Socialdemokraterna har hamnat i var det inte bara hårt utan också träffande. Drygt ett halvår efter tillträdet är det uppenbart att både Håkan Juholt och den valberedning som ansåg honom vara den rätte har misslyckats.

Valtaktisk journalistik för att mosa Håkan och S
Åman försöker i brist på egna argument hissa flaggan för Ruin: Ruin är statsvetare. Men hans text kretsar kring den vetenskapligt svårfångade frågan: Vad är Socialdemokraterna? Den som läser Ruins text kan själv övertyga sig om att Ruin inte ens rör vid den frågan och att hans artikel är ett borgerlighetens beställningsverk som ingenting har med vetenskaplighet överhuvudtaget att göra. Det enda syftet dessa artiklar har är uppenbarligen att ge sken av att drevet mot Håkan Juholt och partiet har annan grund än rent valtaktiska övervägande: Mosa Håkan och S för att bereda vägen för ännu en borgerlig regeringsperiod.

Kriget mot Socialdemokraterna tar sig rent bisarra former.      

I Moderaternas nya idéprogram reviderar man hela 1900-talets historia och påstår sig ligga bakom ”kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat”. Allt naturligtvis för att framstå som det ”nya arbetarpartiet” Detta är emellertid ren lögn. I verkligheten gäller följande fakta:
1904-1918: Sa Moderaterna nej till allmän rösträtt
1919: Sa Moderaterna nej till kvinnlig rösträtt
1923: Sa Moderaterna till åtta timmars arbetsdag
1923: Sa Moderaterna nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige
1934: Sa Moderaterna nej till a-kassa
1946: Sa Moderaterna nej till allmän sjukvårdsförsäkring
1947: Sa Moderaterna nej till allmänna barnbidrag?
1953: Sa Moderaterna nej till fri sjukvård
1959: Sa Moderaterna nej till ATP?
1960-talet: nej till Nelson Mandela och svenskt stöd till befrielserörelsen ANC i Sydafrika
1970: Sa Moderaterna nej till 40 timmars arbetsvecka
1974: Sa Moderaterna nej till fri abort
1976: Sa Moderaterna nej till femte semesterveckan
1994: Sa Moderaterna nej till partnerskapslag för homosexuella
2004: Sa Moderaterna ja till sänkt a-kassa och sjukpenning
2006: Sa Moderaterna nej till upprustning av den offentliga sektorn
2006: Sa Moderaterna nej till höjd a-kassa
2006: Sa Moderaterna ja till sänkt a-kassa
2006: Sa Moderaterna nej till höjd sjukersättning
2007: Sa Moderaterna ja till sänkt sjukersättning
Man kan hålla med Aftonbladet Dags att stå för din historia, Reinfeldt Dessutom måste detta ju vara det mest korkade försök till bedrägeri mot väljarna som man skådat. Många minns ju hur det var och för de yngre finns wikipedia.