Mobbning av Socialdemokratin och vår nya ordförande.
Detta att vi helt självsvåldigt tillsatte vår ordförande Håkan Juholt har uppenbarligen retat borgerliga skribenter. Samtidigt skrämdes man av en del egenskaper hos Håkan Juholt som Reinfeldts Högerregering kunde få svårt att hantera. Därför hann välkomst knappast anlända till adressaten förrän borgerliga media satte i gång sin mobbningskampanj. I detta ”mosa-Håkan” hade borgerliga media lång erfarenhet i Palmehat och ”mosa-Mona”. De grövsta övertrampen var när Per T Ohlsson Sydsvenskan skrev sin i borgerlig press applåderade lördagskrönika där Håkan Juholt jämfördes med Fleksnes och Göran Skytte i i SvD skrev något om fjortispladder. Men borgerliga tidningar har utan att bli så grova så fort Håkan Juholt avvikit från det som de borgerliga tidningarna förespråkat betecknat det som bidraglinje, velande, populism, hit och dit, dåligt underbyggt osv. Också genom språkbruket när man talat om S-förslag så har de ”svängts ihop”, ”återställare”, ”vurm för kvantitet framför kvalitet”. På liknande sätt sågas allt som kommer från S-håll medan Högerregeringens omtalas som ansvar och god hushållning. Även detta är en bra utgångspunkt när man betraktar det som hänt sista veckan.

Mediadrevet med osanna nyheter
Jag har sista veckan följt huvudsakligen DNs papperstidning då jag genom datorhaveri inte haft tillgång till internet. Genom vänlig granne bloggar jag detta.
Borgerligt styrda nyhetsdelen av Aftonbladet inledde drevet den 7 oktober. Den 8 lät Jan Helin på begäran av sin borgerliga ägare publicera vad man kallade SANNINGEN OM FUSKET vari man påstod
• Att Juholt fått hyresbidrag för stockholmslägenheten där också sambon bott trots att detta stred mot glasklara regler
Detta har visat sig felaktigt då det granskats av åklagare
• Att Juholt redan våren 2009 varnades vid en internrevision.
Detta har visat sig vara gripet ur luften och ren osanning
• Att detta ”synas av åklagare” då ”Håkan Juholts bostadsbluff kan vara bedrägeri” Åklagargranskningen visserligen riktigt men fantasierna om bostadsbluff och bedrägeri har visat sig just genom åklagarens granskning vara fantasifoster
• Lena Melin kommenterar ”bidragsfusket”, andra påstår att Juholt utsatts för ”massiv inre kritik” och Cantwell talar om ”trixande”
Det enda som borde väcka massiv kritik är denna kväljande osanna
och ounderbyggda journalistik.
DN talar samma dag på första sidan om att ”s-ledaren mörkade uppgifter” (med en skandaliserande bild) och Maria Croft ville genast avsätta Juholt ”om hyresskandalen visar sig vara bedrägeri” vilket sedan på ledaren blir ”Undermålig bortförklaring”... ”kvar finns bilden av en ledare som både politiskt och privatekonomiskt är mer impulsstyrd än eftertänksam.. ”. Allt bara påhittat då - som åklagaren säger - det varken fanns klara regler eller en fast praxis.

Falska uppgifter
ABs falska uppgift om internrevision 2009 ges stort spalturymme i DN 9/10. Man t.o.m. lyckas mobilisera bl.a. en professor Jonas Hinnfors som snällt spekulerar i konsekvenserna om alla medialögner vore sanning. Wolodarski som elakt talar om den ”röra” man nu bevittnar och är snabb att på dessa lösa grunder förutspå att den kommer att kosta Juholt partiledarjobbet (illustread av en bild där Juholt håller sig om pannan med texten ”pang i bygget”). DN 10/10 talar Maria Croft redan på förstasidan om ”Vanliga medborgare förutsätts hålla reda på vilka regler som gäller om bidrag.” på insidan utbyggt med påståendet ”Juholt tjänar på att neka”. Allt bör ställas mot åklagarens sammanfattning att det fanns varken fanns klara regler eller en fast praxis. 11/10 fabulerar DN om att ”flera ledande personer i socialdemokraterna” pressar Juholt att ta time-out. Aktiva Maria Croft talar som om Juholt redan vore dömd och anser att han inte kan sitta kvar och Hanne Kjöller talar om Skadskjuten S-ledare och frågar hur han skall orka uppträda i partiledardebatten. Spekulationen om time-out var uppenbarligen en påhittig redaktions bidrag till nyhetsflödet och nog måste man säga att Håkan Juholt skötte oppositionsledarrollenvid riksdagsdebatten med briljans.

Skitstövlar är ett milt ord.
DN 12/10 ägnar förstasidan + 3 nyhetssidor + ledare + debatt åt att svenskarna tappar förtroendet för S-ledaren. Det borgerliga mediadrevet har alltså gett effekt. Den 13/10 är rubriken på första sidan ”Kravet: Avgå frivilligt” vilket hänförs till anonyma personer i partiets ledning och partiledarinsatsen, som de flesta tyckte var beundransvärd, betecknas ”Juholts ord utan kraft”. Den 15/10 uppmuntrar Maria Croft med att ”De flesta skulle redan ha gett upp” medan ledaren menar att loppet är kört för Juholt varför S bör ta fram en ny ledare. Man har 4 nyhetsidor om Håkan Juholt och hur partiet sluter upp kring partiledaren och bara och en enda liten rad om det viktigaste insprängt i annan text ”Samtidigt står det klart att förundersökningen läggs ned”. Detta är ren nyhetsförvanskning, särskilt som man mot bakgrund av vad man tidigare sagt bort slå upp detta stort och redogjort för fakta, nämligen att det inte fanns några klart formulerade regler och inte heller någon fast praxis för dessa bostadsbidrag. Då kan brott inte föreligga. Allt tal om bedrägeri, internrevision, fiffel, bidragsfusk osv var alltså tidningsankor. Maria Crofts spekulationer och ledarskriverierna framstår som redan Greulpropagandan. Istället för en förbehållslös ursäkt för sina helt ounderbyggda och falska skriverier så har DN publicerat ledaren av Erik Helmerson Mannen som dansar med pudlar och Wlodarskis krönika Det fanns en gång ett parti som hette Socialdemokraterna. Skitstövlar är ett milt ord. Eller m.a.o. publicitet utan alla heder.

Nyhetsförvanskning
Utfallet av granskningen av DN är nu bara en liten del av mediamakten. Det är märkligt hur nyhetsförmedlingen i trängda lägen visat sig sakna all distans och inte motsvara elementära krav på hålla sig till sanningen. DN hade en snabbundersökning av förtroende för Håkan Juholt där man påstod att förtroendet minskats med hälften. Nu kan man visserligen sätta frågetecken för tidningsuppgiften eftersom det kommer från en tidning där man grovt vinklar och inte drar sig för att skriva rena osanningar. Men ändå antyder det skrämmande perspektiv, nämligen hur borgerligheten genom sin mediadominans kan så påverka väljarna. Man talar om pressfrihet, men frihet måste svara mot ett ansvar för den som utövar friheten ifråga. Drevet mot Juholt har visat att detta ansvar saknas. Naturligtvis skall åsikter ha utrymme, men när journalisters fabulerande omvandlas till några slags nyheter med objektiv karaktär och detta kryddas med rent falska nyheter, då är nyhetsförvanskningen ett faktum. Detta saboterar grunderna för demokratins funktion, som är beroende av en fri förmedling av oförfalskade nyheter.

Undermålig mediahantering i en borgerlig mediadiktatur
Kvar står detta enkla faktum att tidningarna mycket väl kunde ha gjort samma granskning som åklagaren gjort och konstaterat att
• Skrivna klara regler saknades
• Klar och fast praxis saknades
• Och alltså inget brott kunde föreligga
När media inte alls brytt sig om att undersöka detta kan man verkligen ifrågasätta mediahanteringen. Detta särskilt som man ersatt faktahantering med fabulerande och rena fantasikonstruktioner, allt i syfte att såsom borgerlighetens hantlangare misskreditera det Socialdemokratiska partiet. Det märkliga är att inte ens public service som har ett slags objektivitetskrav har gjort annat än fallit in i drevet. Inte minst genom helt osakliga kommentarer både i TV- och radionyheter; där ju de politiska kommentatorerna har en rent borgerlig framtoning. Uppenbarligen hade diskussionen kring det som förekommit varit annorlunda om media fyllt sin uppgift som nyhetsförmedlare. Det är litet skrämmande att vi är så nära en borgerlig mediadiktatur att inga nyanserande och faktamässigt underbyggda åsikter har sin givna plats.