Oavsättliga och välbetalda
Generaldirektörer är oavsättliga chefer för statliga myndigheter, vanligen på sexårskontrakt. En generaldirektör som lämnar sitt uppdrag i förtid blir generaldirektör i regeringskansliet tills förordnandet går ut. Just nu sitter 8 välbetalda personer på detta sätt och rullar tummarna men har ganska bra betalt för detta ”arbete”
DAG VON SCHANTZ , Livsmedelsekonomiska institutet., 77 100 kr per mån.
ANDERS DANIELSON, Sadev, 65 400 kronor per månad
ADRIANA LENDER, Försäkringskassan., 116 300 kronor per månad
LARS NYLÉN, Kriminalvården, 113 400 kronor per månad
MATS SJÖSTRAND, Skatteverket., 123 000 kronor per månad
ANDERS NORDSTRÖM, Sida, 104 100 kronor per månad.”.
KATRI LINNA, diskrimineringsombudsma, 89 000 kronor per månad
AUD SJÖKVIST, HSAN, 75 000 kronor per månad.
Allt enligt regeringsorganet Dagens Nyheter med rubriken De har mycket betalt – och lite att göra.

Varför oavsättliga?
I och för sig kan regeringen inverka på de statliga verken genom instruktioner och policybeslut men tanken i förvaltningen har enligt svensk tradition varit en slags maktdelning i förhållande till kungen/stasledningen. Man har haft i åtanke att själva förvaltningen blir mer rättsäker med självständiga myndigheter. Därför har det för att garantera generaldirektörernas självständiga beslutsfattande föreskrivits oavsättlighet under förordnandetiden, alltså samma tankegång som gäller för ordinarie domare.

Kringgående
Flera av de ovan nämnda personerna har petats av regeringen från sina befattningar varför ”oavsättligheten” blivit bara en slags garanti att inte förlora lön. Detta är emellertid ett skenheligt användande av begreppet oavsättlighet eftersom det i praktiken inneburit rent ut att vederbörande avsatts eller ”inte längre har regeringens förtroende” som det sä vackert  heter. När S-regeringen efter utgånget kontrakt inte förnyade för Inga-Britt Ahlenius blev det sjuhelsikes liv i borgerliga media men när Högerregeringen petar affärsverkschefer under kontraktstid så utbreder sig en märklig stumhet i samma media. Det finns andra sätt undergräva oavsättlighet, nämligen att låta myndigheten ifråga upphöra eller verksamheten i stort omvandlas.

Skenheligt hycklande
Jag menar nu inte att det vore en lycka för Sverige att inkompetenta generaldirektörer fick sitta kvar eller att onödiga myndigheter finnas kvar. Däremot är det skenheligt att tala om oavsättlighet. Och dessutom tyder senupptäckt inkompetens på bristfälliga rekryteringsrutiner. Och onödig myndighet på bristande framförhålling i planeringen. Det skenheliga hycklandet är alltså ett sätt att skyla över inkompetens hos Högerregeringen. En viktig sak med detta är det slöseri som systemet innebär. Men schch, inte en ledarkommentar, inte ett ljud i media – mer än fakta artikeln i DN.  Någon försöker säga att detta ju inte är förenligt med Högerregeringens "arbetslinje" och arbete för alla är ju något som Högerregeringen hittat på åt Arbetets Söner (men inte för generaldirektörer).