Palestina delat i två stater, en judisk och en arabisk
Efter första världskriget godkände Nationernas Förbund det brittiska mandatet i Palestina med avsikt att skapa ett "nationellt hem för det judiska folket". År 1947 godkände FN delningen av Palestina i två stater, en judisk och en arabisk. Den 14 maj 1948 förklarade sig staten Israel självständig. Efter flera krig med de omgivande arabiska staterna har Israel bekräftat sitt oberoende och utvidgade den judiska statens gränser utöver dem i FN:s plan. Israel är en representativ demokrati med parlamentarism och allmän rösträtt.
Israel beter sig olagligt som stat gentemot grannarna
Jag har alltid stött tanken på Israel och gör det än i dag men man blir onekligen mer och mer tveksam av flera skäl, bl.a. följande
• Arabiska medborgare i Israel har lagmässigt en andrarangsstatus, det finns skäl att tala om att lagregerna och deras tillämpning syftar till etnisk rensning 
• Israel utöver en olaglig isolering av den Palestinska statens Gazaområde, vilket medför svåigheter för invånarna där att upprätthålla ett drägligt liv
• Israel tillåter och t.o.m. utökar olagligt bosättningar på den Palestinska statens Västbanksområde; bosättarnas rätt försvaras av israeliska armeenheter. Detta kan inte betecknas som annat än ren ockupation av mark tillhörig palestinska medborgare.
Abbas inger ansökan om medlemsskap i FN efter 20 år av förhandlingar Det var 64 år sedan Palestina delades men bara Israel har varit fullberättigad stat. Den arabiska delen av Palestina har av någon säregen anledning inte givits samma status och i vart fall de senaste 20 åren förhandlat och förhandlat. Detta har skett, allt medan medborgarätten för arabiska medborgare i Israel försämrats, Gazaområdet utsatts för straffbeskjutning med modernt artilleri och flyg samt isolerats och vidare bosättningarna och de därav följande avspärrningarna på västbankemn mångdubblats. Hur kan någon ifrågasätta att President Abbas i dag inger medlemsansökan för Palestina såsom självständig stat i Förenta Nationerna? 
Att kalla den provokativ efter alla dessa år av israelisk arrogans och hårdnackade förhandlingar är bara inte rimligt . När Israels premiärminister Benjamin Netanyahu retoriskt i FN-skapan talar om ”Jag sträcker ut min hand” kan det inte annat än betecknas som kvalificerat hyckleri. Bill Clinton menar också det är Netanyahus fel att det inte råder fred nu.
”Rödgrön” enighet om att erkänna Palestina men högerregeringen tvekar
I går framställde ”rödgröna” parlamentariker krav på erkännande av Palestina. Medan både Bildt och övriga borgerliga undvikit frågeställningen. Svd utbrister häremot Palestinsk stat ingen kungsväg till fred . Medan Expressen och Aftonbladet vill att Sverige rösta Ja till Palestina . Härtill kommer att det inrikespolitiska läget i Israel med omfattande protester mot det höga kostnadsläget orsakat av de höga militärutgifterna borde föranleda besinning bland israeliska politiker. Och ytterligare en fundering: Hur skall staten Israel i längden fungera som en fästning mot grannarna? Måste man inte för att kunna leva en bra framtid skapa andra grannförhållanden än de som bygger på primitivt våld och lika primitivt motvåld?
Kommentar av Tomas Andersson - 24 september 08:54, 2011 
