Kan lidande mätas i antalet offer? - Nej men det ger perspektiv!
Som den provokatör Johan Croneman är kan man ofta bli förbannad på vad han säger men den senaste TV, Radio och mediekrönikan i DN kan man inte annat än fundersamt reflektera över 11 september: 2 977 döda. 90 000 civila dödsoffer i Irak. - Jag blir snart förbannad om man inte börjar jämföra siffror
. ”Man ska kanske inte jämföra lidande”, säger en del. Det är bara riktigt att bli rörd av uppläsningen av alla 9/11-¬offrens namn, särskilt rörande var det givetvis att höra små pojkar och flickor läsa upp sina egna döda föräldrars namn – ”I love you, dad”. Och däri håller man med Johan Croneman men också i följande: ”Man kanske inte ska jämföra lidande”, sade jag, ”men man kanske måste”. Hur ska vi annars få perspektiv på tillvaron?

När kommer Claes Elfsberg sitta i mörk diskret kostym i en tv-studio med utsikt över Bagdad och prata offer, död och lidande?
SVT:s maratonsändning från minneshögtidligheterna var en riktig överdos... bra och effektivt... välregisserad amerikansk sändning... USA förlorade drygt 400.000 man under andra världskriget, så gott som uteslutande militär personal. Sovjetunionen 28 miljoner, varav 14 miljoner civila. Får man inte ställa dessa siffror mot varandra? Måste man inte ställa dessa siffror emot varandra? – Särskilt när vi ofta får oss itutat att det var USA som besegrade fascismen och led         fruktansvärda kval.... måste man snart inte påpeka att man i Irak och Afghanistan haft ett elfte september minst en gång varje månad i flera år?   90.000 civila dödsoffer i Irak sedan krigets början... Jag blir snart förbannad om man inte börjar jämföra siffror. .. Claes Elfsberg kommer aldrig att sitta i mörk diskret kostym i en tv-studio med utsikt över Bagdad och prata offer, död, lidande. Numera är det inget tvivel om på vilken sida svenska medier står i de här konflikterna...

Oj da, jaså allting är inte vitt eller svart!
Jo, det finns massor med motargument mot Cronemans resonemang men jag har inte sett denna tanke tidigare och det säger något om medialandskapet. Jag själv fick inpräntat hemifrån just detta att amerikanerna räddade Europa och sedan byggde upp andra världskrigets krigsskådeplats med Marshallhjälpen. Ryssarna det var ju dom andra.. För mig var det ett uppvaknande under senare delen av Vietnamkriget och jag insäg hur farligt det är att bara se svart eller vitt. Det verkar emellertid som om denna intellektuella hållning att se både ock falerat i och med att penningen knutit hårdare band kring media. Svenska Dagbladet har väl alltid varit stockkonservativt och föraktfullt för allt vänster om Folkpartiet. Men borgerligheten har köpt större delen av landsortspressen samtidigt som en rad socialdemokratiska och andra vänstertidningar lagts ner. Dessutom har högerintolerensen satts i högsätet både i DN, GP och Sydsvenskan. För att nu inte tala om andra media. En blick på Tv-tablån i dagens tidning: 

Vi inprogrammeras som amerikaner
Dagens TV-tablå:
• Svt 1 - Hübinette pratshow enl direkt USAmönster och Githika en amerikansk skräckfilm och avrundas med State of emergency
• Svt 2 – Amerikansk dokumentär Om kriget kommer och Killing the chickens to scare monkeys
• 3:an – Top modell, Project runaway, Oprah Winfrey show, Extreme home makeover, Adam live, True talent, Superstars, amerikansk dramakomedi Man about town, Hush little baby, Better with you, Nanny
• 4:an – Doctors, Holby City, That’70s show, Modern family, amerikanska actionkomedin Tillbaka till framtiden 3, House, Lie to me, Boston legal, Dead zone
• 5:an – America’s funniest home videos, Greys anatomy, Cougar town, Ellen DeGeneres show, The real houswifes of New Jersey, amerikanske komediserien The Big Bang theory, The secret millionaire USA, Breaking the news.., Criminal minds, slutligen amerikanska komedin Jul utan tomten
Man är förvånad over att de privatägda tv-kanalerna över huvudtaget besvärar sig med en svensk text mellan de USA-inspirerade programpunkterna. Detta är ändå mycket bättre än övriga privata kanaler:     Canal+first, Showtime, Tv1000 Action eller vad den amerikanska skiten heter.
Den journalistiska doakören
Men Croneman tangerar en annan fråga, nämligen detta med att svenska media har en åsikt. Detta kan bero på flera saker som jag berört i en tidigare blogg Journalister - maktens stenografer . I den talar jag om att journalister inte vågar annat än skriva på det som makten vill av rädsla att bli beskylld för att vara opatriotisk, oamerikansk/osvensk eller helt enkelt förlora jobbet. Den borgerliga hegemonin präglar mediautbudet till högerregeringens fördel och granskningen av politiska makten uteblir.

När vi svenskar var galna, egocentriska nationalister i medias ögon
Detta exempel illustrerar vad jag menar. Idag finns det knappast en ekonom eller en politiker som inte tycker det är skönt att Sverige står utanför Eurosamarbetet. Men är det någon som kommer ihåg hur det var 2003 inför folkomröstningen? Ja-sidan disponerade alla media och mångdubbelt större kapital hela näringslivet och den politiska makten inkl oppositionen mobiliserade alla krafter för att vinna omröstningen men man förlorade stort – man talade om folket mot eliten. I vart fall så var eliten i form av media och journalister mangrant engagerade i att övertyga om att ja var det enda rätta. Och jag kan fortfarande minnas ledarna i de största tidningarna dagen efter som märkligt nog inte någon handlade om folkets utslag utan om inskränkta, ändringsobenägna, nostalgiska, nationalistiska väljare som inte förstod sitt eget bästa. Man sa att vi var dåligt pålästa .. ja i Dagens Nyheter antyddes faktiskt att vi var dumma i huvudet. Men vad folket uppfattade var att EU projektet visserligen har en liten del vinnare, men en oändlig massa förlorare. Dessa förlorare ser vi i dag protestera mot alla besparingar på gatorna i Aten, Barcelona, Rom, Dublin... Men media (och eliten) var eniga och kan knappt i dag ens medge hur fel de hade... Nej lidande kan verkligen inte mätas i antalet offer men siffrorna ger perspektiv på tillvaron.