Pressmeddelande alldeles efter valet 2010
Nya statssekreterare i Statsrådsberedningen Regeringen har idag utsett Per Schlingmann till statssekreterare i Statsrådsberedningen med ansvar för kommunikation ...Per Schlingmann kommer att ansvara för statsministerns
och regeringens samlade kommunikationsstrategi. Arbetet omfattar budskap och former för kommunikation av regeringens beslut och reformer. I uppdraget ingår hur kommunikationen kan präglas av ett framtidsperspektiv samt hur regeringen i ännu högre grad kan vara delaktig i samhällsdebatten och öka dialogen med allmänheten. Schlingmann kommer närmast från tjänsten som partisekreterare i Moderaterna och har tidigare varit kommunikationschef för Moderaterna samt innehaft ledande roller i kommunikationsföretag. Per Schlingmann tillträder sin tjänst den 11 oktober. Så nu skall författaren till Det sovande folket Fredrik Reinfeldt inte bara stylas utan upphöja bokens redaktör Per Schlingmann. I boken formulerade man gemensamt hur man ”Gör upp med välfärdsstaten” eftersom den bara bidrar ”till den mänskliga passiviteten”.
Journalister blir lätt en doakör till makten
I USA var det kravet på patriotism som fick journalisterna att bli doakör till regeringsmakten. Och medias avsteg från sin uppgift att ge riktiga nyheter och kritiskt granska makten fick alltså till följd att den politiska makten i USA kunde styra ut i ”kriget mot terrorism” och krigen i Irak och Afghanistan. I vart fall gjordes inga relevanta mediainsatser för att stoppa eller ens diskutera dessa cowboyaktioner. Men det finns andra påtryckningsmedel än
patriotism. Hur är det med pengar? Journalisten är anställd på ett mediaföretag. Mediaföretaget har en policy och vad händer med den som inte följer den? Om policyn – och den behöver ju inte finnas på papperet - är att göra nyhetsurval och vinkla nyheter på samma sätt som kommunerna ovan så att det egna partiet framstår i ”ljus” medan motståndarpartiet i ”mörk” dager. Detta är en fråga som märkligt nog är omöjlig att diskutera i medierna, kanske också i P1s Medierna. I dag ägs exempelvis mer än 100 dagstidningar av borgerliga intressen med en dagsupplaga på mer än 3 miljoner dagsex och 16 av intressen åt vänster med 600.000 dagsex. Dessa ägarförhållanden är egentligen försök att köpa sig makten över debattutrymmet i vår demokrati.
Borgerliga medias hegemoni
I och med att mediabilden inte bara betr. dagstidningar utan andra media, reklambyråer, tankesmedjor och andra lobbyistfirmor är helt dominerad av en borgerlig marknad är det också så att en journalist för att överhuvudtaget få arbete är hänvisad till en arbetsmarknad där borgerligheten helt har den ekonomiska makten. Det ligger nära till hands att anta att det gäller för en journalist att ha de rätta åsikterna om ock ej i hjärtat så i vart fall i pennan. Förjningen är helt enkelt beroende därav. Försörjbningen klaras men hur är det med granskningen av makten?
Och hur blir det då med demokratin
Fram till 1919 hade de rika fler röster än de fattiga, patron 40 röster och drängen en. Men demokratin krävde ett mer rättvist valsätt. Men hur påverkas demokratin om journalister börjar samverka med den politiska och ekonomiska makten? Om de röstande s.a.s. manupuleras av medierna genom
falskvinklad nyhetsförmedling? De rika, som på något sätt skott sig på de fattigas bekostnad, kan alltså köpa sig makten över ordet, livsrummet i en demokrati. Är det inte därför så få media gnölar över att man beskattar arbetslösa, sjuka och pensionärer hårdare än löntagare, vilket måste framstå som absurt för varje tänkande människa. Att regeringen driver på en utveckling mot privatisering när det uppenbarligen leder till att det blir dyrare och sämre service för den enskilde. Att man inskränker arbetsmarknadsutbildning så att arbetstagare saknar den utbildning arbetsguivare söker. Att man stryper arbetslivsforskning så att arbetstagare utsätts för större faror för liv och hälsa. Ja, det är inte bara i USA som journalisterna genom att agera doakör till den politiska makten låter denna makt köra över de enskilda medborgarna.