Nu går det varmt hos DN
I dagens DN 30/8 gästspelar Erik Helmerson som kulturskribent och angriper radioteatern i ledaren Radio: Kallad nazist för licenspengar . Han citerar Stina Oscarson i en intervju som nytillträdd chef för Radioteatern i mars ”All konst är politisk. Konsten är en motrörelse till makten” och kommenterar: Oscarson kunde kanske tänka på att hon numera är en tung makthavare och ingen kämpande vindkupekonstnär i ständig opposition mot liberalmarknadshögerkapitalet. Är det rimligt att Sveriges Radio, en av landets mäktigaste institutioner, använder licenspengar för att kalla folk nazister utan att de har möjlighet att försvara sig? Det blir ett omöjligt samtal om bara den ena parten yttrar sig, och gör detta med en teaterkommuniké över radionätet. Nu handlar det alltså i all ödmjukhet om en ”vindkupekonstnär” (och inte om lakansspöken med Åkessons blåsippor).

Presentationen i Sveriges radio

Det som Helmerson skäller på presenteras så här: Radioteatern ger "Möjliga samtal". Författare, dramatiker och debattörer skriver under hösten dialoger där det lokala och personliga bryts mot storpolitik och globala ödesfrågor. Fiktiva tio-minuters dialoger mellan personer – levande och döda, kända och okända – som just nu borde mötas och prata med varandra. Dialogerna skrivs av Lena Andersson, Erik Uddenberg, Kajsa Ekis Ekman, Bengt Ohlsson, America Vera Zavala, Emil Jensen, Stina Oscarson, Daniel Suhonen, Henning Mankell, Anders Duus, Dmitri Plax, Mattias Andersson, Sofia Fredén och Jacob Hirdwall. ”Möjliga samtal” arbetar med fiktiva dialoger Det första samtalet utspelades i helgen, mellan Anne Frank och en tågkonduktör.

Helmerson är fast i en annan verklighet än den konstnärliga
Helmerson bygger på ett antagande om att det handlar om skandalen där en ung biljettlös flicka kastades av i Kumla av en övernitisk kvinnlig SJ-anställd. I pjäsen är dock konduktören manlig, vilket enligt Helmersons hjärna tillkommit för att ”det blir liksom ondare så”. Konduktören tillskrivs främlingsfientliga motiv och Sveriges Radio utpekar en enskild person, konduktören, som nazist, spinner Helmerson vidare. Dessutom nitar Sveriges Radio, fortfarande enligt Helmerson, fast henne i en                    invandraridentitet, påminna henne om att hon inte är som vi och att alla oförrätter hon utsätts för beror just på detta och ingenting annat.

Får en konstnär inte använda verkligheten och kreativt bearbeta den?
Det aktuella fiktiva samtalet är skrivet av Dmitri Plax. Han är belarusisk journalist, konstnär, filmare, författare och har gett ut två av sina fem böcker på svenska. Plax, som har erfarenhet både av en totalitär stat och ha invandrat, har alltså låtit sig inspireras av en faktisk händelse och skrivit om verklighetens fakta så att de illustrerat en fiktiv, konstnärlig verklighet som han vill sätta fokus på. Kan man tänka sig att ”liberalmarknadshögerkapitalet” företrätt av DN och Erik Helmerson möjligen skulle kunna tolerera en sådan konstnärlig prestation utan att okväda chefen för radioteatern och Sveriges Radio? Det är signifikant att kulturministern och Moderathögern på samma sätt försöker strypa Public Service. Men argumentationen var ny denna gång: den stackars konduktören och nitandet i invandraridentitet! Är det Helmerson, Oscarsson eller Plax som behöver skärpa sig? Vad säger du?