Bo Widegren och Per-Olof Nilsson kom ut sent i livet. De vill inte behöva dölja sin sexuella läggning på nytt på grund av fördomar. Därför lockar alternativet med ett regnbågsboende för äldre.
En gul-röd vindboll längs den dammiga grusvägen i Löderup på Österlen talar sitt tydliga språk. I den blekgula skånelängan bor en konstnär.
Päronlunden, äppelträdgården och de prunkande rabatterna ger också en vink om att någon i huset har ett stort trädgårdsintresse.
Det är Per-Olof Nilsson som är verksam med blyertspennor, penslar och färg. Bo Widegren har de gröna fingrarna. De har levt tillsammans i trettio år. Under sexton av dem har de varit gifta.

För sex år sedan flyttade de till gården i Skåne. Men innan flyttlasset gick från Stockholm knackade Bo Widegren dörr i det nya grannskapet. Han ville sträcka fram handen och hälsa. Berätta vilka som skulle bli de nya grannarna. – Jag ville inte att de skulle upptäcka något själva. Börja odla fördomar.
Det var inte några kons¬tigheter han skulle avslöja. Syftet var bara att berätta att de nya gårdsägarna är homosexuella.
– Egentligen känns det fel att man ska behöva berätta sådant. Det gör man inte som hetero. Men det hade varit rysligt om de visade sig vara homofober. Han mötte inget agg. I stället blev det starten på en kamratlig granngemenskap. Men oron för att inte bli accepterad och utsättas för diskriminering är inte ovanlig bland äldre hbt-personer (homosexuella, bisexuella och transpersoner).

Bo Widegren garnerar några skivor rågbröd med heminlagd rödvinssill, tärnad potatis, en klick gräddfil och klippt gräslök på toppen. Vid köksbordet sitter Per-Olof Nilsson med ett glas folköl.
Köket är nyrenoverat och det är här på gården de vill leva resten av livet tillsammans. Men om hjälpbehovet på äldre dar blir för stort är skånelängan ett dåligt boendealternativ. Det bevisade den senaste vintern på Österlen.
– Man klarar inte att bo så här om man blir sjuk eller inte kan hjälpas åt med snön, säger Per-Olof Nilsson.
Paret börjar diskutera nyttan med särskilda kategoriboenden för äldre hbt-personer. Alltså ett slags seniorboende med personal som har hbt-kompetens. – Ett boende där man känner att hela atmosfären är gayvänlig, det är nog faktiskt ganska befriande, säger Per-Olof Nilsson.
– Du har rätt, Pelle. Det vore väldigt skönt att inte behöva bli ifrågasatt. Och kontakten med folk utanför hbt-sfären kan man ju ha kvar i alla fall. Man hör ju fortfarande om äldre som går tillbaka in i garderoben på äldre dar. Och om sjukvårdspersonal som tappar hakan när de upptäcker att partnern har samma kön, säger Bo Widegren.

På frågan om de alltid kan vara öppna med sin sexuella läggning svarar de först ja, men de blir mer tveksamma när de får fundera över om de skulle vara helt bekväma med att hålla varandra i handen på stan i Ystad.
– Jag känner faktiskt ett visst obehag av frågan. För jag har föreställningen att jag är fullständigt öppen med min läggning. Men det är jag ju inte alls, upptäcker jag nu. Det beror på att jag inte vill utsätta mig för vad som helst. En del männi¬skor beter sig väldigt märkligt mot bögar, säger Bo Widegren.
Principiellt tycker de att kategoriboenden är fel, men med tanke på hur verkligheten ser ut skulle de ändå föredra det.
– Ett boende där alla accepteras vore drömmen. Men som äldre blir man mer sårbar. Därför föredrar jag ett boende där alla förstår och accepterar förhållanden mellan samkönade. Men det är inte så lätt för alla, vi är ju uppvuxna under en tid då homosexuella betraktades som kriminella eller sjuka. Det relaterar folk fortfarande till, säger Per-Olof Nilsson.

Men omgivningens inställning är inte enda orsaken till den inskränkta friheten för många hbt-personer, erkänner de.
– Jag kommer ihåg när jag mottog ett allvarligt besked på sjukhuset. Jag sade till läkaren att jag ville gå ut till min partner, säger Per-Olof Nilsson.
– Varför sa du inte min äkta man? Vid det tillfället hade vi varit gifta i flera år? undrar Bo Widegren.
– Det vet jag inte. Men det skulle jag naturligtvis ha sagt.
– Jag klandrar inte bara dig. Detta har också hänt mig. Men för några år sedan bestämde jag mig för att ta mig i örat och sluta säga partner om dig. Annars fortsätter man att trycka ner sin självaktning. Det handlar inte bara om att undervisa andra. Man behöver undervisa sig själv också.

Studier om äldre hbt-personer
Många äldre hbt-personer hemlighåller sin läggning när de flyttar till äldreboenden, enligt en forskningsrapport från LLH, den norska motsvarigheten till RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter).
En rapport från Folkhälsoinstitutet, FHI, slår fast att homo- och bisexuella personer har betydligt sämre psykisk hälsa än övriga befolkningen. Svåra besvär av ängslan, oro eller ångest är konsekvenserna. Studien visar även att självmordsförsök är dubbelt så vanliga bland homo- och bisexuella jämfört med heterosexuella.
De äldre homo- och bisexuella har många tråkiga och påfrestande erfarenheter av heteronormativa attityder som förekommer inom sjukvården, visar en annan rapport från FHI.