En kärna av Stonewall 1969
I dag invigdes Stockholm Pride 2011 och numera sker det i centrala Stockholm med Kungsträdgården och Prideparaden genom hela staden; programmet och info . Paraden är på lördag och brukar samla ca 50.000 lesbiska och bögar m.fl och en rad sympatisörer med demonstrationen. Gatorna där demonstrationen drar fram brukar kantas av ca 500.000 stockholmare och turister som vill se på det karnevalsliknande tåget. Men i varje Gay Pride finns en kärna av Stonewall 1969. I myndigheternas redogörelse talades om upplopp men den adekvata benämningen är uppror. Stone Wall Inn låg på Christopher Street i Greenwich Village i New York. Under 50-talet och framåt förföljdes homosexuella och transpersoner på olika sätt i det amerikanska samhället och homosexualitet (och crossdressing) var straffbar. Polisen företog regelbundet hårda razzior mot olika gaybarer i syfte att få dem stängda och homosexuella lagförda. Men vid ett tillfälle i juni 1969 gick man till motangrepp och efter flera dagars demonstrationer så fick polisen ge upp. Protesterna spred sig och fick till slut New York att koka av demonstrationer, vilket resulterade i världens första pride-parad. Detta anses vara starten för den homosexuella frigörelserörelsen, Gay Rights.

Gå din väg rakt framåt och låt folk prata!
Själv deltog jag i min första frigörelsedemonstration 1978 i Stockholm, det var den andra manifestationen av detta slag. Vi var 700 som gick genom Stockholms gator. Det regnade men jag var så rädd att jag inte kände regnet. Det sjöng i mitt bröst: jag vågar, jag vågar och benen gick som i bomull, bara mjukt. Samlingen efteråt flyttades i vätan från Vasaparken in i Vasa Gymnasiums stora aula. Jag minns att Jörn Svensson citerade Dante: Gå din väg rakt framåt och låt folk prata! Kim Friele avslutade med uppmaningen: Låt inte människorna pissa på dig! Dessa två tal lockade fram tårar. Jag började skaka av att muskelkrampen, rädslan släppte i           bröstet, och jag gick ut på gården där det fortfarande regnade. Där stod jag länge lutad med huvudet mot väggen med droppande från murgrönan medan tårarna rann av glädje och jag själv vätte växtens rötter. Jag hade vågat! Det var ett lyckligt ögonblick jag hade övervunnit rädslan och vågat stå upp för mina rätt i enlighet med mitt hjärtas sång. Patetiskt, kanske, men inte för mig som levde i den verkligheten. Då fanns ännu skäl att vara rädd både rent fysiskt och för repressalier från arbetsgivare. Först följande år avskaffade Socialstyrelsen den psykiatriska sjukdiagnosen Homosexualitet. Men det var ju 33 år sedan.

Det finns ingen högre moral än den hjärtat anvisar
Innan vi glömmer Stonewall är det två saker jag vill citera från den film om Stonewallupproret som Kunskapskanalen sänt i kväll. Det ena är ett utttalande av tjänstgörande befäl vid razzian mot baren: vi poliser visste ju att alla på baren bröt mot lagen ... men vad var detta egentligen för en lagstiftning..? Eftersom jag är jurist så tycker jag att det är en sund reaktion ty om man tillämpar lagstiftning såsom myndighetsperson bör man i sitt hjärta fråga om detta är rätt – annars gör man faktiskt våld på något grundläggande som handlar om moral. Och det finns faktiskt ingen högre moral för mig än den en allvarlig hjärteprövning anger. På den grunden vill jag underkänna två domar av Högsta domstolen, där jag själv arbetat som föredragande. Den ena är HDs frikännande av Åke Green som visserligen enligt svensk lag har ett straffrättsligt ansvar även om man tar hänsyn till den grundlagsfästa religionsfriheten men sannolikt skulle ha friats av Europadomstolen då uttalandena fanns i hans predikan. Denna spekulation är ett frågetecken och inte ens Europadomstolen skulle rimligen ha frikänt uttalanden om att judar skulle utgöra en cancersvulst på samhällskroppen. Och nu är det tydligen inte bara präster utan också enligt HD nazister som har fritt fram.

Det äter upp en inifrån om man inte får vara sig sig själv
Återvändande till Stonewallfilmen är det andra citatet från en ung transexuell, som kastats ut från sitt föräldrahem och levde i detta förtryckande heterosamhälle: Det äter upp en inifrån om man inte får

vara sig sig själv. Detta tycker jag är ett av de viktigaste budskapen. Det kan vara tungt att ensam spränga gränsen för samhällets heterosexuella ”sanning”. Jag minns vad vi sjöng i frigörelsedemonstrationen: Ingen skall få ta min stolthet från mej mer... att pressa mig tillbaka in i det fördolda... aldrig mer i hela mitt liv! Och det är ju just detta som man numer vill betona med PRIDE. Vi måste själva – i likhet med alla människor – erövra känslan av stolthet över vår förmåga till kärlek. Eftersom det inte är alla givet att få berättigad bekräftelse för den man är så kan det var nödvändigt att just erövra stoltheten över mig själv och min förmåga – detta som kallas PRIDE

Men är inte allt redan bra eller måste man "skylta med det"?
Nej, det är inte bra! Den moderna homofobin har - förutom de vanliga diskrimineringsformerna -mer subtila, dvs omärkbara drag. Sammanhanget präglas kanske av en heteronorm som utesluter HBTQ. Sådant förhållningssätt får mig att avstå från att delta i det allmänna meningsutbytet med mina erfarenheter av rädsla för att väcka obehag eller till och med hat i andra. Jag minns fortfarande reaktionen när jag anmälde mig och min sambo till vårfesten, som juristföreningen på Högsta domstolen skulle ha, och en kollega vid eftermiddagskaffet inför alla sa till mig: Behöver du alltid demonstrera din sängkammare! Är det inte så det fortfarande är, nämligen vi accepterar att att alla får älska vilka de vill, men måste man "skylta med det"? Den Moderna homofobin heter en bok under redaktion av Eva Borgström ges ut på Charlie by Kabusa förlag. Den är anmäld av Nina Lekander i Expressen och Tor Billgren i Sydsvenskan och i Pride Kungsan blir det en diskussion i ämnet fredag 5/8 kl 12.30-1400 . Välkomna att se vilka som tycker det är naturligt att "skylta med det" för att skapa mångfald i heterosamhället!

HBTQ-närverk inom Jusek
Detta skriver jag från min pensionärsbostad på Österlen. Men i övermorgon far jag upp till Stockholm för att delta i Pride. Och tillfället är alldeles speciellt eftersom jag skall delta i sammanträde för bildande av ett HBTQ-närverk inom Jusek. När jag läste om dessa planer gjorde jag kors i taket. Men hoppas att detta är ett tecken så gott som något på att tiderna förändras åtminstone i Sverige.