”Aldrig mer ett tänkesätt som kan leda till den 22 juli”
Den norske författaren Jan Kjaerstad skriver i dag i DNkultur under rubriken Angriparen kommer inifrån; tyvärr har i skrivande stund artikeln inte publicerats i nättidningern. Kjaerstad talar om ”det störande, det som plågar, är att terroristen är norsk. I det vansinniga manifest han har offentliggjort, skymtar vi kanske, var och en på sitt sätt, pyttesmå bitar eller vrångbilder av något vi själva kan ha tänkt till hälften i våra mörkaste ögonblick. Det handlar om aggression mot invandrare och mångkulturellt samhälle... Det handlar på det hela taget om en brist på medkänsla, ett förakt för den solidaritet med andra människor som socialdemokratin är grundad på... Och även om det är himmelsvitt avstånd mellan ett sådant tankesätt och en handling som den vi såg den 22 juli, vittnar kanske denna kolosala mobilisering, denna sammanhållning, denna enighet tvärs över partigränser, också om ett behov av att komma till rätta med det värsta i oss själva. Inte bara ”Aldrig mer den 22 juli” utan ”Aldrig mer ett tänkesätt som kan leda till den 22 juli”.

Aldrig mer ”att vara sig själv nog”

Jan Kjaerstad fortsätter: Fredagen den 22 juli kommer för alltid att vara en av de svartaste dagarna i norsk historia. Det kan också bli en milstolpe, en dag som markerar en genraluppgörelse med den norska benägenhet som vår störste diktare, Henrik Ibsen, har kallat ”att vara sig själv nog”. När Kjaerstad på detta sätt analyserar förhållandet samhälle individ finns det också anledning att påminna om Anne Holst förnämliga analys för någon dag sedan, också i DNkultur En gång var han en annan . Anne holst summerar att ingen är av födseln ond och har alltså i samspel med det samhälle man lever i tagit till sig sina åsikter och motiv.

Ett monster eller en vanlig ”Hitler” som skapats genom bekräftelse från en hatfylld internetvärld
Nättidningen begränsar där till att spekulera i om Massmordet väcker debatt om datavåld medan papperstidningen ett uppslag av Jonas Thente med rubriken ”Ett monster föddes ut hatet på internet” och en redogörelse för de största ”sajterna där extremisterna möts” (inte heller detta finns i nättidningen). Monsteretiketten motsägs litet av texten som framför hypotesen att enskilda männikor kan fungera som stubiner till något som bara ligger och väntar på att antändas...Adolf Hitler på sin tid behövde ett Tyskland till hjälp för att verkställa sin vision. Anders Behring Breivik har demonstrerat att i dag... kan var och en etablera sig och få bekräftelse i det anonyma digitalsamhälle som bäst passar ens egna vanföreställningar.

Vad borde vi tänka i Sverige? Överge stylingsamhället?
Man kan nämligen fråga sig om Norge har något att lära ut? Finns det något för oss i den politiska och samhälleliga debatten? Ja, vi kunde ju exempelvis fundera över vad ligger i ”Aldrig mer ett tänkesätt som kan leda till den 22 juli” Handlar det om att skärpa till uttrycksmedlen så att de svara mot respekt och saklighet? Ty naturligtvis är kommentarer och obskyra internetsajter en vrångspegel av vår vanliga mediabild. Eller skulle en sådan begränsning leda till en förminskning av yttrande- eller tryckfriheten, som DN, Sydsvenskan och Tännsjö tycks mena? Handlar det om att inte ta upp skvaller från nätet i media såsom faktiska ”nyheter”? Skulle alltså sanning och respekt vara yttrandefrihetens fiender? Ja en sak kan konstateras att det i vart fall skulle underlätta för enskilda läsare och lyssnare att få en bild av det demokratiska debattens kärnpunkter. Men det är som om ingenting numera kan presenteras naket utan styling, ansiktslyftning och mediakonsulter.