I Gaza råder sedan Israels krig en uppgivehet och civilt nödläge

Mattias Gardell har 23/6 invänt mot Jakubowskis beskrivning Blockaden måste hävas  : Den folkrättsvidriga blockaden mot Gaza är inne på sitt femte år. Situationen för den instängda civilbefolkningen är välbekant: 80 procent av Gazaborna är biståndsberoende, drygt 90 procent av företagen är utslagna, inklusive jordbruk och fiskenäring. Tre år efter det urskillningslösa angreppskrig Gazas invånare inte ens kunde fly undan, har mycket litet kunnat återuppbyggas. Det saknas elektricitet, skolor, rent vatten och avlopp. Ofta uppkommer medicinskt nödläge: Operationer måste ställas in och människor dör av enkla sjukdomar.

Frihetsflottan vill tydliggöra Israels brott mot internationell lag

Stefan Jonsson hade 22/6 en artikel också på DNkultur Stefan Jonsson: Om några dagar far han till Aten för att ansluta sig till andra passagerare på Frihetsflottan/Ship to Gaza  Han gör det för att hålla makthavarna ansvariga . Han skriver att blockaden alljämt hindrar Gazas befolkning att får reguljära godstransporter med förnödenheter. Man lever med knappt en tredjedel av tillflödet jämfört med före blockaden. Jakubowskis uppgifter är alltså i stora drag felaktiga. Han frågar sig om han spelar antisemiterna i händerna men menar att det med på båtarna finns flera judar, bl.a. överlevare från koncentrationsläger, vilket är en garanti för att det är juste.

Jakubowski erinrar flera gånger om att Israels förhållningssätt är ett svar på Hamas beskjutning av israeliska städer, vilket naturligtvis är oförsvarligt.  Men då borde  man istället stötta en återuppbyggnad och Gazas beroende av Egypten och därmed amerikansk stöd.  Egypten har nämligen som krav ställt just ett upphörande av raketbeskjutningar.     

Jakubowskis argumentation är säregen i flera avseenden
• Förnekandet av den humanitära katastrofen i Gaza måsta rimligen ses som tal mot bättre vetande.
• Är det klokt att protestera mot Egypten som i alla fall öppnat gränsen i viss mån och inte mot Israel som blockerar både den långa landgränsen och dessutom sjögränsen? Landgränsen har man naturligtvis rätt att kontrollera men inskränkningar i passage och transporter betraktas allmänt inom internationell rätt som fientliga handlingar. Sjögränsen har man ingen som helst auktoritet över och israeliska flottans manövrar där är folkrättsvidriga.
• Är det rimligt att lägga ner all kritik av Israels beteende mot sina arabiska grannar därför att övergrepp begås mot befolkningen i en rad arabstater? Nej, naturligtvis inte då skulle man ju inte kunnat vända sig mot nazisternas koncentrationsläger och massavrättningar av bl.a. judar därför att stalinkommunister fyllde fånglägren i Gulag och massavrättade motståndare.

Det är inte antisemitism att kritisera staten Israel

Vad Jackie Jakubowski skriver måste ses mot bakgrund av att han är chefredaktör för Judisk Krönika. I sista numret 2/11  skrev Ernst Klein: Nog har det funnits tillräckligt att rapportera om när det gäller förtryck i arabvärlden (vilka exemplifieras i artikeln)...kanske har intresset hos världens journalister inte heller varit vad det borde. Det är ju så mycket enklare att berätta om Israels skurkstreck. Det är alltså nästan som karbon mellan Klein och Jakubowski. Jag skulle vilja att både Jakubowski och Klein tog sig en funderare på vad man gör med en sådan verklighetsbeskrivning. Kan det vara så att jag som god vän till Israel blir ledsen över det som jag upplever oriktigt: att man olagligen blockerar Palestinas gränser, att man förhindrar rimlig kommunikation mellan Västbanken och Gaza, att man tillåter bosättningar på palestinskt område, att man överreagerar och som i sista kriget bokstavligen skjuter ett civilt samhälle sönder och samman, att man enligt grundlagarna ger i Israel boende araber ställning av andra klassens medborgare osv. Jag skulle vilja påminna om Göran Rosenbergs krönika i DN 2009-10-07 Israels mjuka makt - om antisemitismen som politiskt vapen. där han bl.a. Där han skriver om missbruket som staten Israel (och en del av dess tillskyndare) tycks ha satt i system, nämligen att karaktärisera kritik av staten Israel som antisemitism. Ju mer av kritiken mot Israel som kan påstås vara uttryck för antisemitism (ibland omskrivet som Israelhat), desto större uppslutning bland Israels och världens judar för den ockupations- och krigspolitik vars yttersta syfte sägs vara att försvara dem mot antisemitismens yttersta konsekvenser.

Andra tongångar i Israel och Judisk Krönika

I Judisk krönika nr 1/11 finns flera bra artiklar som refererar förhållanden i Israel. Arne Lapidus skriver Israels demokrati står under attack om hur religiösa grupper står för rent rasistiska angrepp mot demokratin syftande till att ytterligare försvåra israelarabernas ställning. Vidare ”Vi måste stoppa framväxten av en judendom som tillåter rasism i vårt samhälle” av rabinen Donniel Hartman (bearbetning Jackie Jakobowski). Det finns alltså andra tongångar och det är skönt för mig att se. Vad jag förstår så kan staten Israel inte långsiktigt existera utan att verkligen förverkliga ”den enda demokratin i mellanöstern” och dessutom att uppnå fred med sina grannar. Och då är det torftigt att se skribenter bortse från det egna ansvaret när det gäller blockaden mot Gaza och därmed folkets lidande där och i stället peka på att det finns andra som bär sig lika simpelt åt mot folk. Ja jag tror t.o.m. att dessa skribenter som i krystade vändningar omvandlar saklig kritik till ”Israels ..ställföreträdande ondska”, ”Israels skurkstreck” och ”intresse att demonisera Israel” gör den judiska saken en verklig björntjänst.

Tillägg 24/6:  DN har i dag ett nyhetsreportage som i stora fastlägger situationen i Gaza.  Det är bra att ha fakta när man tar ställning i debatten och granskar de av parterna lämnade faktauppgifterna. Se här artikeln  Hjälpkonvojen sätter åter kurs mot Gaza.