Håkan Juholt förklarar bl.a. Lybienpolitiken
I flera inslag har Håkan Juholt förklarat Socialdemokraternas inställning att vi ställde upp på flygövervakningen i tre månader men nu när Ghaddafis flyg utslaget så gäller det en insats för att upprätthålla vapenembargot och dessutom en bred civil insats för det Lybiska folket. I lördags blev han hårt utfrågad av Tomas Ramberg i Ekots lördagsintervju ; den är väl värd att lyssna på ty hårt utfrågad av Ramberg får Juholt tillfälle att noga förklara varje steg i politiken. Därefter följde Agendas utfrågning i söndags utfrågad av Camilla Kvartoft, som tydligen lärt av Ramberg att upprepa samma fråga minst 5 gånger. Men dessa utfrågningar är bra i den meningen att Håkan Juholt kristallklart inte bara sagt ja till Natos beställningar utan själv drivit en linje – och fått i vart fall delvis rätt. 

Intressant debatt om framtida insats där Juholt delvis får rätt.

I Aftonbladet , som inte spärrat alla för oppositionen positiva nyheter, talas om breddad insats och att regeringen de senaste dagarna har börjat lyssna på S-förslag om en breddning av insatser – civila och militära. Men Juholts nej till att Gripenplanen fortsätter med samma uppgift ligger fast, sade han till journalister i riksdagen. Några kan dock vara kvar med annat uppdrag. Göran Greider är förbannad på att hela den borgerliga mediamaffian gett sig på Håkan Juholt med frågor som hade "en lydelse som tycktes kläckt i Nato-högkvarteret". Han framhöll också hur märkligt det är att bara en politiker insett att vi inte får snöa in på spaningsflygg utan - liksom Norge som avslutat sin flyginsats efter tre månader – måste inse att det handlar om ett inbördeskrig som gått i stå och fordrade andra insatser än den nuvarande för att spara civilbefolknimngens liv. Debatten med bl.a. Nato-frälste Peter Wolodarski väl värd att höra på.

Klassföraktets kolportörer
Jag skrev för några dar sedan om Klassföraktets kolportörer apropå en artikel i DNkultur av Malin Ullgren: Behandlingen av Håkan Juholt andas borgerligt klassförakt anno 2011 Föremålet för Malin Ullgrens (och min) upprördhet var en helsides pamflett av Per T. Ohlsson där ena okvädandet av Håkan Juholt staplades på det andra utan en enda saklig anknytning till den politik han står för. SvDs Per Anders Linder prisar Ohlsson med sitt Fleksnes  och Claes Arvidsson yrar om att Juholt vinglar . Precis samma teknik använder Johan Croneman i dagens DN under påstående ”Juholt stekte sig själv i ”Agenda . Man skulle kunna tro att att grinigheten uppkommit i ilskan över publiciteten om att han smiter från tvlicernser och skatter

Vidbränd grillare ägnar halvsida åt varierade invektiv
Om man först lyssnat till vad Håkan Juholt säger i de ovan angivna källorna så baxnar man av Cronemans tvrecension då det var länge sedan man såg något så djävulskt påhittat i en dagstidning. Cronemalm avslöjar emellertid att det ”utseende, uppförande, ålder och språk” och liknande som för honom är huvudsaken. Det är alltså precis samma borgerliga klassförakt som Malin Ullgren anmärker på. Ja, Cronemalm t.o.m. pratar om ”man kan fortsätta tro på tomten” och åberopar borgerliga medias hatkampanjer mot Olof Palme och Mona Sahlin och påstår att Håkan Juholt liknade ”en Tobias Billström eller en Bosse Ringholm”, detta eftersom Perte Ohlsson redan använt Fleksnes. Utan ett enda sakargument fortsätter alltså Croneman: ”Med en åsnas envishet upprepade han ett komplett obegripligt svar gång efter gång efter gång efter gång”. Att utfrågaren upprepade sina frågor flera gånger med sagda åsnas envishet och Håkan Juholt klart och tydligt med olika ordvändningar klargjorde sina tankar ungick Croneman som enligt egen utsago drabbades av ”politisk depression och lade ner”. Tyvärr omfattade                nedläggningen inte hans artikel utan i denna personliga känslomässiga instabilitet fortsatte han: Camilla Kvartoft grillade honom, halstring hade räckt, Juholt stekte sig själv... Håkan Juholt gick inte igenom rutan, han       sprang rakt in i en vägg och det var länge sedan man såg något så tillplattat i direktsändning. Var det verkligen en toppolitikerkarriär som precis tagit sin början? Det såg ut som slutet”. Inte ett enda sakskäl bara skitprat om något som seriöst diskuteras i politiska Sverige och som kommer bli föremål för en kompromisslösning med regeringen. Den vidbrände Croneman blir i seriösa ögon så svedd att han rimligen måste stinka oanständigt t.o.m. i högerregringens valbroschyr Dagens Nyheter.

Se och hör programmen och kolla sanningen!
Som jag sa så kan ju nu var och lyssna av intervjun i Agenda och själv bilda sig en uppfattning.  Var och en kan då konstatera att Håkan Juholt lugnt och säkert svarade på jiournalistens frågor. Inte en enda stakning. Och hade man inte det elaka syftet att skandalisera en motståndare så uppfattade man klara besked i både fråga om Libyeninsatsen ocjh monarki. Detta trots att utfrågaren med ett otal frågor försökte snärja Håkan Juholt. Fallen Fleknes/Ohlsson och depressive Cronemalm är faktiskt belysande exempel på den nervositet som gripit hela borgerligheten. Se själv på inslaget i av hela programmet Agenda (men inte det förkortade som bara handlar om kungen) och du förstår vilken undrmålig journalistik som präglar Croneman och högerregeringens valbroschyrer SvD och DN. Finns det verkligen ingen på den borgerliga sidan som är intresserad av en seriös debatt utan ideliga plums i kärret av smädelser, förolämpningar och ren smutskastning av företrädare för Socialdemokratiska partiet, alltså som Malin Ullgren sa klashatet anno 2011.   Finns det dessutom inte en enda journalist som inser att kampanjerna mpt Olof Palme, Göran Persson, Mona Sahlin och nu Håkan Juholt skadar det demokratska samtalet.