Skall vi koka en sörjig mittengröt?
26 procent av de svenska ungdomarna tycker att det vore ganska eller mycket bra om Sverige styrdes av en stark ledare som inte behövde bry sig om demokratiska val. Det väcker tankar om Fredrik Reinfeldts Det sovande folket  men är naturligtvis ett hot mot demokratins grundvalar. DN kommenterar på ledarplats utan att komma med annat än gammal skåpmat Lita på ungdomen och vill säga att ”Med ökat materiellt välstånd förskjuts värderingarna från sådana som handlar om överlevnad till självförverkligande...” Vestmanlands Läns Tidning  skriver       Demokratin fungerar bäst med tydliga politiska skiljelinjer, så länge partierna ändå respekterar varandra. Arbetarbladet  är inne på samma linje När vi helt har släppt diskussionen om ideologi och i stället kokat en sörjig mittengröt. Då har vi försatt oss i ett maktlöst vakuum. Sydsvenskan råkar också säga något väsentligt Det är upp till politikerna att visa att demokrati handlar om mer än ytterligare ett jobbskatteavdrag, att politiken förmår ge svar - olika svar - på de frågor som ungdomar uppfattar som avgörande för deras framtid.

Välfärdssamhället skapades i ständig konflikt med borgerligheten och arbetsgivarna
För att återvända till Tage Erlander: ”Jag har bluivit mer och mer övertygad om att vi klarar av dagens uppgifter sämre utan kännedom om det förflutna ...". I den borgerliga propagandan är man för ”välfärdens kärna”, en begränsad a-kassa där de välbetalda betalar mindre än låglöneanställda, där skola, omsorg och sjukvård är ”fritt” för vinstutsättning, vilket allt sammanfattas under ”arbetslinjen” och drivs av ”det nya arbetarpartiet”. Välfärdssverige är något givet av en standardutveckling påstår man. Men det är osanning: vårt samhälle är ett resultat av socialdemokratiska beslut och intensiv kamp med de intressen som idag står bakom Svenskt Näringsliv, dvs arbetsgivarföreningen, och den moderatledda regeringen.

Det var inte den historiska utvecklingen utan kamp
Socialdemokratiska partiet lyckades med hjälp av progressiva krafter genomföra rösträtten. Per Albin Hansson, Ernst Wigfors och Socialdemokratin lyckades genomföra arbetslöshetskassor, sjukkassor. Under Tage Erlander, Strän och Olof Palme genomfördes ytterligare anställningstrygghet, offentlig sjukvård och omsorg, pensioner och allt annat som betecknar välfärdssverige.  Ett samhälle, som är samhälle präglat av solidaritet,            gemenskap och ansvar för medmänniskor, har byggts av socialdemokrater under 1900-talet under ständig kritik från borgerligheten. Det är därför också logiskt att man nu under tongångar förespeglande en fortsättning på detta    samhällsbygge med ihärdighet river ner detta samhälle för att i förlängningen ytterligare berika de redan rika. Den borgerliga propagandan har försökt framställa Välfärdsverige som en begränsning av friheten – och det är riktigt när det gäller de besuttna – när det i verkligheten är tvärtom eftersom ett jämlikt samhälle ger frihet åt fler. För att förstå detta måste man få kunskap om historien och få klart för sig följande – Tage Erlander återigen:

Människan behöver inte vara en lekboll för anonyma ekonomiska lagar eller tekniska krafter. Hon kan själv forma sin framtid. Men det förutsätter att hon känner den verklighet, i vilken hon arbetar och vet vad hon vill.

Det är också denna kunskap som skall ge oss kompassriktningen för framtidens socialdemokratiska samhälle.