En kverulerande, avdankad chefredaktör har ordet

I Sydsvenskan finns en avdankad chefredaktör, som såsom ett slags avgångsvederlag, när han blev petad till förmån för Heidi Avellan, erhållit en helsida där han kan kverulera över olika företeelser i världen. Per T Ohlsson (med T och h) gör skäl för avgångsvederlaget i förhållande till tidningens borgerliga ledning i det han ofta sprutar sin galla över socialdemokraterna, deras ledande personligheter i synnerhet. Först var det Göran Persson som var hemsk och sedan kom Mona och var etter värre. I februari i år dömde han ut hela Socialdemokratiska partiet,”Parti i spagat... ett en gång samhällsbärande parti som inte vet var det befinner sig, inte vet vart det är på väg – och inte vet varifrån det kommer”.  För säkerhets skull försäkrar sig Sydsvenskans skribenter om att inte bli motsagda. Man tolererar inte som andra tidningar hänvisningar till bloggar genom Twingly och kommentarer utesluts av ett komplicerat anmälningssystem. Sydsvenskan och dess redaktörer framstår därför som en tryckfrihetens absoluta riddarvakt som inte tål minsta debatt om sina egna alster.

”Elviseffekten”

Redan när valberedningen kungjorde sitt förslag så presenterade PERTE kandidaten under rubriken Elviseffekten såsom ”nästan helt okänd... aldrig varit statsråd... lite elakt skulle man kunna säga att valberedningen har sett något hos Juholt som ingen annan har sett...en politisk lättviktare tvåårig social linje på gymnasiet... antydande bristande intellektuellt djup och ointresse för boklig bildning och att styrkan är inte tänkandet eller m.a.o. en bred och bullrande ”retro-sosse” från Småland som aldrig har övergett sin lilla födelsestad – och som vägrar skämmas för sin kärlek till Elvis”. En vecka efter partiledarvalet bekräftar PERTE sin nedlåtande syn med ”Tanken stilla står”  ”Håkan Juholt, formad av Oskarshamn... Lorryfaktorn efter den populära tvserien, där Peter Dalles glada uppfinnare var ett stående inslag: Tänkte inte på det”, varvid han tar upp den gamla domen mot hans särbo. PERTE menar att ” fraserna ibland var häpnadsväckande tomma... Men rolig är han.” Vad man än må säga om Perte så är han varken rolig eller den djupsinniga analysens mästare. Litet patetiskt framstår den ibland omfångsrika källhänvisning han avslutar sina alster med, som om texten behövde en slags förstärkning för den bristande sakligheten.

PERTES fatala infamiteter

Som grädde på det elakt ytliga snömoset upprepade PERTE sina infamiteter i den senaste lördagskrönikan ”Juholts fataliteter” . Han talar om att han gripits av deja vu: Var det Göran Persson? Nej, det här är värre, mycket värre. Det gällde utvärderingen av pensionssystemet. Därvid PERTE naturligtvis förtiger att f. Generaldirektören för RFV KG Scherman skriver apropå Juholts förslag ”Hög tid tala om pensionerna” . PERTE gör också ett angrepp på Juholt för att Socialdemokratin fortsätter att diskutera att slott och lyxvillor beskattas med samma norm som kojor och fattigmanshus. Naturligtvis får en socialdemokrat inte ifrågasätta Libyeninsatsen och PERTE bygger på med en skröna om att upphovet till denna diskussion är Peter Hultqvist, till vilken Juholt skulle ha ”en skuld att kassera in: Hultqvist, ordförande för Dalarnas S-distrikt, var involverad i de intriger som ledde till Juholts upphöjelse”. Man tar sig för pannan och bara frågar sig hur lågt får man slå: spark i skrevet är uppenbarligen ingen gräns?