”Kuppen” en mytbildning av Bodström och borgerliga media.
Apropå Thomas Bodström tal om en kupp av ett antal namngivna personer, bland annat Håkan Juholt svarar Mona Sahlin att ”det är ingen hemlighet vilka distrikt och personer som inte var till freds med mig när jag blev partiledare”. Denna enkla beskrivning stämmer väl överens med Helene Fritzons mfl redogörelse för hur avgången gick till enligt DNs eget reportage ”Bodström sprider myter” . Men även Mona Sahlins egen sammanfattning av vad som var avgörande för beslutet att avgå: valförlusten, sprickan i det rödgröna samarbetet, några partidistrikt inte litade på henne och att en del tyckte hennes engagemang för utsatta grupper provocerande. Detta ”ledde fram till att jag kände att det inte håller längre”. Hennes egen bedömning att avgå alltså. Så enkelt var det med ”kuppen”, dvs en mytbildning av Bodström med hjälp av borgerliga media.

Mona vidhåller sitt avskedstal om förnyelse åt höger
I intervjun hänvisar hon till sitt avskedstal inför Socialdemokraternas förtroenderåd. Hon pekade ut flera områden där hon tycker att S bör ompröva sin politik i grunden. Det gäller till exempel skatterna, a-kassan och valfriheten inom välfärden. DNs linje såsom valbroschyr åt högerregeringen är klar och skriver Nej tack till högeravvikare : ”Håkan Juholt är less på tjatet om förnyelse, och därmed går han i takt med ett parti som skyr förändringar. Problemet är att väljarna både 2006 och 2010 sa nej till denna traditionella socialdemokrati. Till Östros och Sahlins lilla fördel får räknas att den politik de påstått sig egentligen vilja ha aldrig har prövats". Herlt plötsligt har Mona Sahlin blivit borgarpressens kelgris - annat var det för något år sedan se illustration!

Förändring ja men inte på bekostnad av solidaritet och jämlikhet
I linje med avskedstalet talar Mona Sahlin om att det skulle vara svårt att förnya politiken inom S. Vi är ett parti som är så gammalt och har så mycket traditioner och stora perioder bakom oss, och det är fortfarande väldigt många som vänder blickarna ditåt. Varje förändring ska emanera ur det som gjorde att vi var stora förr. Jag känner att det kommer aldrig att gå. Självbilden är sådan i partiet och då finns ett motstånd mot att förändra. För detta får hon medalj i borgarkretsar, bl.a. i SvD . Mona Sahlin blandar emellertid här enligt min mening ihop korten. En sak är att inte vilja förändras där allt skall vara som förr eftersom det med automatik leder till över 50 procent. En helt annan är att vidhålla idéerna om trygghet, solidaritet och rättvisa för alla i en     förändrad värld. Det är nämligen inte ett övergrepp mot företagare att kräva anställningstrygghet och kontrollera skatteflykt. Det är nämligen inte fel att kräva tillräckliga skatteinkomster för att sörja för en sjukvård och omsorg efter behov och där plånbokens tjocklek inte är avgörande. Det är nämligen inte fel att begränsa vissas frihet om den minskar ramarna för andras frihet. Det kallas jämlikhet.

Alla har rätt till innanförskap!
När jag återigen läser Monas avskedstal så blir jag besviken på att hon anger en förändring som enligt min mening inte bara skall – naturligtvis – innebära att vi socialdemokrater accepterar det nya moderna samhället men inte pekar på de grundläggande idéer som vi lika självklart måste försvara, nämligen mot det vanstyre ur den lilla medborgarens synvinkel som Högerregeringen står för. Därför är det också självklart att Mona Sahlin grämer sig över att det rödgröna samarbetet fick för stort inslag av rött och får naturligtvis stöd i borgarpressen, bl.a. Expressen. Jag m.fl hörde till dem inom partiet som gick i taket när hon presenterade sitt partnerskap med MP. För mig var det            självklart med en treklöver inte minst p.g.a. det politiska budskapet men även m.h.t. chanserna till valvinst att kraftsamla hela oppositionen. Jag respekterar Mona Sahlin och stödde henne helhjärtat under hela hennes tid som partiledare. Men i dag när jag läser intervjun och avskedstalet till Förtroenderådet kan jag inte annat än konstatera att det var bra att

partiet satte punkt för Mona Sahlins ledarskap. Eftersom vi behöver förnya utan att tappa kompassriktningen. Frihetssträvandena får inte nagga solidariteten och jämlikheten i kanten. Just det som Håkan Juholt så fint uttryckt: Alla har rätt till innanförskap!