Visst är formalia viktiga... men så viktiga??
Här ägnas en väldig massa tid till öppna brev och svar på dessa t ex Anders Rubin och Lena Sommestad och andras kommentarer till dessa brev och dessutom "oroliga tankar" om vi inte håller ännu en extrakongress i höst . Nu tycks det ha ordnat sig eftersomPeter nappat på Lenas svar. En del gnäller också fortfarande på valberedningen/Andnor, som faktiskt borde få tapperhetsmedalj, inte bara för att de/hon stått ut med alla hysteriska systemkritiker som velat ha preliminärval eller liknande utan för att de/hon vägt ihop synpunkter och producerat ett bra förslag som en dag i alla fall täppte till näbbet på kritikerna. Och fortfarande anser många att detta med vänster eller höger är intressant.
Var finns huvudspåret?
Men allt detta är väl ändå inte det vi skall koncentrera oss på? Jag skulle att vi ägnade oss istället mer just åt diskussionen på inriktningen av vår politik. Själv tog upp detta med anledning av Sverker Sörlins och Jesper Meijlings spännande DNdebatt-artikel ”S måste hitta en riktning i för samhällsomvandlingen” . Mitt bidrag hette Håkan, Carin, Leif, Veronica och Michael & alla kongressombud - det är ny riktning för samhällsomvandlingen som gäller, inte höger eller vänster! . Tre dagar senare uppmärksammade Lena Sommestad artikeln under rubriken För att förändra måste vi förstå.

Privatiserad stat?
Då hör till saken att Lena den 18 mars själv skrivit på liknande sätt i "En privatiserad stat – hur långt ska historien rullas tillbaka?". Ur den tål att citeras: Denna utopiska idé (om den privatiserade staten, min anm.) har – som så ofta är fallet med utopier – drivits igenom i ett tempo utan motstycke och utan grundliga utredningar och konsekvensanalyser. - För att klara framtidens utmaningar krävs något annat: en pragmatisk politik baserad på historisk erfarenhet, empirisk forskning och stegvisa reformer. Den demokratiska arbetarrörelsen har sedan länge insett att utopiska idéer är en dålig grund för samhällsbyggande. Borgerligheten borde lära sig detsamma.
Då är det dags för huvudfrågan vilken riktning vill vi peka ut för samhällsomvandlingen? Och bör inte ni på kongressen se till att Lena blir ordförande i Programkommissionen?