Avslöjandena om spelet bakom kulisserna inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn 2009 kommer på toppen av andra misslyckanden för centerns miljöminister Andreas Carlgren.

Sedan länge har det stått klart att Carlgren inte fått göra något på egen hand, utan att först fråga  Fredrik, Mådan och kanske även Eskil.

Det totala fiaskot i Köpenhamn hade kanske kunnat mildrats om Sverige hade stått något friare i förhållande till USA och mer traditionellt lyssnande till utvecklingsländerna. Det stod ju klart för alla att Obama var bakbunden av sin kongress och Sverige hade kunnat vara myndigare i egenskap av EU-ordförande. Om nu Fredrik hade haft den kraften, förstås.

Carlgren har som ansvarig i regeringen för plan- och bygglagen lytt Maud Olofssons order att tumma på den urgamla rätten till lokalt inflytande när det gäller markanvändningen. Vindkraftanläggningar ska få tillstånd enligt särskild gräddfil, allt för att maskera Olofssons och centerns kärnkraftssvek, som ju bl.a. motiverades av satsningar på vindkraft. Vem tänker på att i princip hela Väddö skulle behöva fyllas med vindsnurror för att motsvara effekten från ett (1) aggregat i Forsmark.

När det gäller viltvården och vargjakten är det kanske främst landsbygdsminister Eskil Erlandsson som bestämmer, men Andreas Carlgren förefaller som villig underlydande ha fogat sig helt i vad jägarna menar är rätt och riktigt. Skjut först, fundera sedan. Hur många tror att nya utplacerade vargar i olika revir kommer att få leva i fred för jägare och lokalbefolkning?

Miljödepartementet under alliansregeringen har degraderats till ett följeslagardepartement. Andreas Carlgren mäktar inte att hålla rimlig integritet i förhållande till partiledare och övriga departement. Dags för Andreas Carlgren att kliva av med något av hedern i behåll.

Rolf L.