Kriskommissionen säger sig sträva efter att socialdemokraterna ska vara "Sveriges mest öppna, nyfikna och ödmjuka parti" och att "lusten och rätten för medlemmar att påverka är en av partiets stora utmaningar och uppgifter". Kommissionen efterlyser också exempel på goda "socialdemokratiska modellkommuner". Det tyder på lyhördhet för det lokala partiarbetet.

Men samtidigt vill man att medlemsvärvningen ska ske genom "ett nationellt callcenter" och inom ramen för detta pröva olika modeller för "fundraising". Härigenom hamnar "huvudansvaret för medlemsvärvning på nationell nivå", medan "den lokala och regionala nivån får ett tydligare ansvar för att ta emot nya medlemmar".

Man tackar för förtroendet: Kamraterna på Sveavägen ska via sitt callcenter dirigera nya medlemmar till de distrikt, arbetarekommuner och lokala s-föreningar (?) som får till uppdrag att ta emot medlemsansökan och personer där man centralt anser att de hör hemma.

Är det fler än jag som ser en konflikt mellan "lusten och rätten att på verka" lokalt och motivationen att i sin omgivning ("den lokala och regioala nivån") intressera människor att bli medlemmar?

Visst kan vi bli bättre lokalt att ta hand om och intressera nya medlemmar för det politiska arbetet, men det kan knappast vara god politik att föra över  ansvaret för medlemsvärning till Stockholm. Gärna centralt stöd, men inte centralt ansvarsövertagande!