Tony Blair, Storbritanniens tidigare Labourledare och premiärminister, har i sin bok ”Mitt liv, min resa” bl. a. gett en ingående beskrivning om sin roll som medlare och konfliktlösare i den Nordirländska konflikten mellan republikaner och unionister. Han ger många personliga och levande bilder av alla typer av motsättningar och problem som medlingen måste beakta. Han redogör också för den hjälp utifrån som gavs av den amerikanske presidenten Bill Clinton och senatorn George Mitchell.

Tony Blair associerar flera gånger till andra konflikter i världen; Mellanöstern, Sydafrika, Kashmir, Sri Lanka och Kosovo. I ett försök att beskriva mer generella lärdomar vid konfliktlösning listar han 10 viktiga principer som han anser kan tillämpas i de flesta fall (s. 231-253):

1. Finn den principiella basen. Vad handlar konflikten egentligen om? Vad vill vi åstadkomma? Vilken är kärnpunkten?
2. Skaffa ett samlat grepp om saken och koncentrera hela tiden, oupphörligt, på den.
3. Vid konfliktlösning kan vad man kan tycka är småsaker bli till stora problem. Bortse från egna åsikter om vad som är viktigt till förmån för parterna i konflikten.
4. Var kreativ. Utnyttja stora eller små saker, var för sig eller i kombination. Hitta på, om det behövs, ett par till för att undanröja hinder för framsteg.
5. Konflikten kan inte lösas om man låter parterna sköta sig själva. De behöver hjälp utifrån.
6. Konfliktlösning är en resa för båda sidor, en process och inte en händelse. Båda sidor behöver tid på sig för att kunna lämna det förflutna bakom sig.
7. Vägen till fred kommer medvetet att spärras av dem som anser att konflikten måste fortsätta. Var förberedd, tappa inte modet!
8. Ledare är betydelsefulla. Alla fredsprocesser kräver politiskt risktagande, till och med politisk våghalsighet och absolut politiskt mod. Ett bra ledarskap är en nödvändig förutsättning.
9. De yttre omständigheterna måste verka för, inte mot, fred.
10. Ge aldrig upp, sluta aldrig att kämpa och ge aldrig upp!

Nu har ju Tony Blair på uppdrag av den s.k. Kvartetten (FN, EU, USA och Ryssland) en medlarroll i Mellanöstern. Kan han med framgång tillämpa sina erfarenheter och principer i den, eller kanske snarare de konflikterna? Nuvarande folkliga resningar i Tunisien, Egypten och kanske andra stater i regionen gör knappast medlaruppdraget enklare. Men kanske den terrierliknande envishet som Tony Blair visade vid medlingen i Nordirland kan bidra positivt. Om han nu inte av olika aktörer anses förverkad efter sin roll i invasionen av Irak, något som jag själv har svårt att förstå och förlåta honom för. Men ingen kan ta från honom hans insatser för att lösa den djupa och segslitna Nordirländska konflikten.
Rolf L.