Färm och Ludvigsson går till bred attack mot alla Euro-tveksamma: ...det är hög tid för eurons häcklare att öppna ögonen och se det större perspektivet, ... en bred analys - underförstått den de själva gör - pekar alla fundamentala faktorer mot ett djupare valutasamarbete snarare än ett haveri, ... de olyckskorpar som i mer än ett års tid kraxat fram undergångsprofetior har eurosamarbetet ingen framtid, ... förståsigpåare har tävlat i att döma ut den gemensamma valutan. Oftast har de helt korrekt identifierat eurokonstruktionens svaga punkter, men eftersom de samtidigt valt att konsekvent blunda för helheten har de hamnat snett i slutsatserna. Man frågar sig varför denna bristande saklighet behövs som avstamp i debattinlägget. Är det månne så att storordigheten behövs för att skyla över svagheten i det egna resonemanget?
Färm och Ludvigsson hittar fem fel "undergångsprofeternas analyser". 1) Ett första fel är att inte ta hänsyn till alla de fördelar som euron tveklöst visat sig ha. 2) Ett andra fel är att i alltför snäva resonemang hävda att euron förorsakat sin egen kris. Det är den havererade finanssektorn – inte eurosystemet – som är den huvudsakliga roten till det onda. 3) Ett tredje fel är att påstå att det inte skulle finnas några realistiska lösningar på euroområdets problem, såsom lånepaket, utökning av krismekanismen EFSF, stödköp av de svagaste ländernas statsobligationer, utfärda gemensamma Euro-obligationer, allt noga kalibrerat för att inte öppna upp för statsfinansiell slapphet... 4) Ett fjärde fel är att antyda att reträttvägarna skulle vara enkla. Samtliga euroländer skulle förlora på att euroområdet splittrades. 5) Ett femte fel är att underskatta den politiska kraften i EU-projektet. Det är en gammal sanning att Europasamarbetet alltid tar sig ur även de svåraste kriser. Det är alltså hög tid för eurons häcklare att öppna ögonen och se det större perspektivet. I en bred analys pekar alla fundamentala faktorer mot ett djupare valutasamarbete snarare än ett haveri. Omständigheterna att Färm och Ludvigsson behöver kalla eurotveksamma för "häcklare" och samtidigt underlåta att göra den omtalade "breda analysen med alla fundamentala faktorer" inger knappast förtroende för deras sakliga grund.
Granska "de fem felen" punkt för punkt... och man finner en retorisk bubbla 1) Ingen har förnekat att det finns fördelar med ett gemensamt penningsystem utan frågan har varit om det finns väsentliga nackdelar som uppväger vinsterna. Många har då funnit att så inte varit fallet när man sett den ekonomiska turbulensen i EU. 2) Denna åsikt försökte högerkrafterna prångla ut redan i höstas, se bl.a. i SvD analys och ledare eller Annika ström Melin i DN, alla med det förenklade budskapet att det inte var Eurosamarbetets fel att det krisade. Ingen har förnekat att "finanskrisen" spelat roll. Ett nära exempel på detta är Baltikum, där svenska banker frossat i goda vinster på en rent omoralisk bankverksamhet och där Reinfeldt/Borg agerat hotfulla indrivare av skulderna. Men "felet" är fel på flera grunder. Den mest väsentliga är inbyggt i Eurosystemet, nämligen att länderna avhänt sig penningpolitiken, bl.a. räntan, som instrument att styra marknaden. Tron att räntan kan sättas efter gemensam nämnare av exempelvis Polen, Grekland, Irland och Tyskland är med naturnödvändighet ägnad att bli fullständigt skev. Den driver ju på där man behöver hämma och stimulerar inte där så behöver ske.
Finns verkligen realistiska - och ur demokratisk synpunkt acceptabla - lösningar? 3) Problemen kan naturligtvis bara radikalt "lösas" om även penningpolitiken kan användas på medlemsländernas indiviuella näringspolitiska villkor. Allt annat är trams och olika tillfälliga plåster på såren. Slutsatsen blir alltså att eurosamarbetet borde upplösas. Det är inte heller en realistisk lösning att långsiktigt centralisera finanspolitiken, dvs att centyralstyra medlemsländernas löner, sociala insatser, budgetarbete osv. Det skulle leda till en sovjetisk koloss som ganska snart smärtsamt skulle visa sig omöjlig. Det finns redan redan spår som förskräcker av olika EU-insatser i Grekland, Spanien och Irland, därvid ett antal EU-fogdar åker runt och ställer krav hos dessa medlemsländers regeringar på omfattande nedskärningar av löner, pensioner, sociala insatser. Man kan konstatera att det var samma krav som Borg riktat mot de baltiska länderna. Detta har inneburit nedskärningar på skolor, sjukvård, omsorg, löner och pensioner. Kapitalisternas frihet att göra affärer och vinster, vilka när det kärvar skall betalas av det arbetande folket och pensionärer. Det är en skam att vi medverkar till detta förtryck av de stora massorna. Färm och Ludvigsson försöker slå blå dunster i ögonen på oss genom sitt ensidiga prisande av eurosamarbetet.
Euro inte nödvändigt för EU När det gäller 4 och 5 så är det visserligen inte lätt för dem som gått med i samarbetet att återgå till ett nationellt penningssystem men det är lögn att det skulle vara oöverstigligt. Dessutom skulle man då kunna bedriva en sansad näringpolitik som mer långsamt i varje land kan utveckla sin dynamik än vad plötsligt krav på tyska normer för medlemsländernas budgetarbete innebär. Var och en som med öppna ögon ser på det ekonomiska kaos som skapats genom eurosamarbetet borde just för Europas skull fundera över en konstruktiv lösning som är hållbar för framtiden. Detta gör inte Färm och Ludvigsson. Istället drar man sina valser och bidrar bara till mytbildningen kring EU. När det gäller 5) så är Eurosamarbetet ingalunda en nödvändig del av EU-projektet. Visst har projektet överlevt svåra kriser men det innebär inte att man med nödvändighet skall slå pannan blodig p.g.a. en idé som inte fungerar i verkligheten. Vad värre är att denna bristande anpassning till ekonomiska och näringspolitiska olikheter får de lönearbetande massorna nu betala. Det är faktisk dags att Göran Färm och Olle Ludvidsson öppnar ögonen med insikten att ni sitter på socialdemokratiska mandat. Då passar det sig inte att dra valser, utan er uppgift är att i alla lägen bevaka att EU inte blir ett ensidigt instrument för kapitalintressen och högerkrafter. Er SvD- artikel innebär ett skamligt svek mot den principen.
