Nobelpriset i ekonomi
Igår recenserade Lars Linder nobelpristagaren Joseph Stiglitz nya bok ”Fritt fall” men eftersom Linders artikel är kritisk mot högerkrafterna så finns den inte med i nättidningen, inte ens i listan över tidigare recensioner, så så långt i ett nyliberalt uppdrag har DN gått att man censurerar även litet mer allmän kritik av det nyliberala strömningar. Men åter till Stiglitz.. Han var ju under 1990-talet vicepresident i Världsbanken på 1990-talet och fick 2001 nobelpriset i ekonomi.

Och vad har Joseph Stiglitz då att säga?
• Sköter sig marknaden själv? Bankekonomer kan inte svara på frågan om vi har en fastighetsbubbla för att ”det vet man inte förrän den spricker”! Så sa man också i USA innan helvetet bröt ur 2007. Men det fanns en ekonom som förutsa kraschen och det var Joseph Stiglitz som förespråkade något så urmodigt som regleringar av finansmarknaden. ”Alla” ansåg att finansmarknaden sköter sig bäst själv. Är det möjligen någon som hört det i Sverige också? Så går det som det går i en ständig växelsång mellan kris där fattiga får betala priset och börsuppgång med fantasifulla bonusar.
• Gigantiskt pyramidspel. Stiglitz menar att avregleringarna av USA-marknaden, särskilt under Reagan skapade en gigantisk pyramidspelsmaskin som flyttar pengar uppåt i hierarkin: från fattiga till rika, från ekonomiskt oinformerade till dem som invigts i derivaternas hemligheter.
• Bondfångeriet får fria tyglar. Alla – även ekonomer som dock ger sken av något annat - vet vad som händer om man lossar på tillräckligt många regler: bondfångeriet får fria tyglar. Och det är just det som leder fram till haveriet!
• Bankerna övergår att jobba på snabba cash. Utan tyngande regler övergår bankerna från klassisk noga prövad ut- och inlåning till att jobba hårt med snabba cash. Tillgångar övervärderas och risker undervärderas, vilket alla kortsiktigt tycks tjäna på, både låntagare, banker och olika "investerare". Avgifter på allt, inte minst de komplicerade och obegripliga återförsäkringsled i olika banker och värdepapper gör att alla tjänar på alla i en stor karusell. Det blir en regel inte att seriös bankverksamhet skall bedrivas utan att åstadkomma vinstmaximdering till varje pris.
• Största skurkarna kommer undan med pengarna Så rasar pyramiden till sist efter en mindre vindpust och en hel väld står som förlorare. Ja, pyramidspelet kan bedrivas i mindre utsträckning inom ett land eller en ekonomisk union, se på Grekland eller de svenska bankernas härjningar i baltiska ekonomier. Men detta är inte riktigt korrekt, detta att alla förlorar. De största skurkarna kommer undan med pengarna. Bankledningar dränktes nämligen med statliga penningbidrag i hopp om att ”marknaden” skulle få fart igen. Och genom de statliga bidragen fick alltså folket som vanligt betala förlusterna och så kan spelet börja igen. Man privatiserar vinster och socialiserar förluster.
• Kapitalet måste sättas under övervakning. De som lobbat för den oreglerade finansmarknaden är samma aktörer som dragit in miljarder på det. Är det kanske dags att stoppa pyramidspelet? Är det dags att inse att makt korrumperar? Och inse att detta gäller också finansmakten? Stiglits pläderar alltså för reglering av kapitalet. Inte tvärtom som det varit alldeles för länge. Dags alltså att inse att kapitalet inte tar ansvar för sina handlingar utan måste sättas under övervakning.
I EU har vi sålt vår själ åt marknadsdjävuln
Så långt Lars Linders utmärkta - och därför i DNs nättidning censurerade -recension, som jag tagit mig friheten att planka mycket ur. Det kan ju tilläggas att den politiskt intresserade vet om att t.o.m. sådana högerhökar
som Merkel och Sarkozy sista tiden pläderat för att tämja kapitalet. Men detta är förmodligen bara politiskt mos för att lugna alla dem som genom åtstramningar fått betala finanshajarnas äventyr. Hur sätter man betsel och grimma på kapitalet? I EU har man nämligen – korkat nog, tycker jag – grundlagfäst kapitalets frihet inte bara som en allmän regel, från vilken man med ny lagstiftning kan göra undantag. Nej, kapitalets frihet är en – vad man kallar – grundpelare. Detta innebär vad jag förstår att varje försök att rubba denna medför omfattande ändringar i det som grundpelarna bär upp. Varje ändring kan dessutom ogiltigförklaras genom domar vid den allt överordnade juridiska instansen, EU-domstolen. Diomstolen har ju just som uppgift att bevaka grundpelarna såsom Eus högsta klenoder. Vad jag förstår har man sålt sig sig åt djävulen och satt jurister att bevaka denna försäljning.