Tingsten kontra Palme
Dödförklaringen av ideologierna hanterades av statsvetaren och publicisten Herbert Tingsten i mitten av 60-talet. Han menade att bland västvärldens mogna demokratier hade de principiella motsättningarna mellan konservatism, liberalism och socialism klingat av. Striden på den politiska arenan var bara en fråga om att skaffa bäst reklambyrå för att servera det pragmatiska budskapet i tilltalande förpackning för väljarna. Som alltid skapade Tingsten het debatt. Det är då fint att konstatera att en av Tingstens mest vältaliga kritiker var den unge idépolitiske reformisten Olof Palme.
Vem hade rätt?
Tingsten säger en del. Och skall man döma av Moderaternas och Högeralliansens program så tycks det stämma. Det är då betydligt mer sorgligt att konstatera att det verkar prägla även dokumenten på
rödgröna alliansens sida och även socialdemokraternas. Det är förbluffande platta dokument, pragmatiska med allmängiltigt lockgodis som i händerna på en leende försäljare. Den som till äventyrs finner det viktigt att veta något om ideologiska grundvärderingar får ofta hålla till godo med allmängiltiga floskler. Vad värre är att hålls inte ideologin levande blir alla riktningar lika tänkbara: gamla eller nya arbetarpartiet - ja säg det? Häremot står Olof Palme som förklarade i en partiledardebatt 1982 varför han var demokratisk socialist, hör denna länk till Youtube Då var ännu idelogiska skillnader klara. Och begreppet demokratisk socialism får vi socialdemokrater vara ensamma om. Moderaterna kan triangulera "arbetarpartiet" men aldrig demokratisk socialism. Detta ger oss en vägledning på vilka områden vi skall väcka upp vår idelogi...
Mona Sahlin: breda blocköverskridande överenskommelser
I partiledardebatten för några dagar sedan framhöll Mona Sahlin att Sverige behöver en politik som är byggd på både jämlikhet och utveckling, aldrig någonsin på det ena av dem. Där står socialdemokratin, och där är vi beredda att samarbeta. Och det må väl vara hänt. Hon åberopade Ingvar Carlsson som sagt: Sverige är för litet för stora konflikter. Många av de bestående politiska förändringar som tjänat Sverige så väl har inte byggts upp i en kamp mellan blocken utan i samarbete över blockgränser... Faran för svenska folket just nu är bland annat om vi här i riksdagen skulle gräva ned oss ännu mer i blockpolitikens skyttegravar. Vem vinner på det? Ja, inte svenska folket - blockpolitik innebär bara ökad polarisering ... Detta låter sig naturligtvis sägas men det har också en annan sida. Breda överenskommelser i mitten ger också väljarna intrycket att alla är desamma. Och där finns bara ett undantag och det är SD som i det läget bildar den enda oppositionen.
En tankeställare är också professorn i vältalighet och statskunskap vid Uppsala universitet Leif Lewin i boken "Bråka inte! - om vår tids demokratisyn" (2002), där han kritiserar den förändrade syn på folkstyre som håller på att växa när politikerna blir mer och mer intresserade av samförstånd? Vad händer när politikerna träffar överenskommelser som sträcker sig över flera mandatperioder? Frågan måste ställas.
En apolitisk tid
I Godmorgon, världen! i söndags så handlade ett avsnitt just om att Ideologierna är döda, de stora visionerna saknas , och politiken handlar mest om plånboksfrågor. Vi lever i en apolitisk tid menar många. Stämmer det och är det i sådana fall ett problem? Men sådant intresserar inte de stora tidningarna. Jag har faktiskt bara hittat två ledarstick och det är Håkan Bodström i DN 11/1 Ideologi: Bortom systemtänkandet . Han säger: Ideologi är ute. Pragmatism är inne. Alliansens och Moderaternas framgångar beror till stor del på att man börjat betrakta politiken som en marknad bland andra – och anpassat budskapet till kunden... det har gått upp för politikerna att väljarna i början av 2000-talet inte uppskattar vare sig sektmentalitet eller ideologisk renlärighet. Denna skepsis kan ses som ett sundhetstecken, en insikt om att livet och samhället är alltför komplexa för att sammanfattas i ett antal abstrakta teser... Insikten att värderingar har sin grund i den konkreta och samtidigt komplexa vardagsverkligheten har dock vunnit mark. Borgerlig och liberal idédebatt skulle också vinna på att, utan populistiska övertoner, ta sin utgångspunkt där. Därefter kan vi diskutera hur skattetryck, regleringar och offentliga åtaganden påverkar idealen. DN vill alltså på sin höjd ha en "fördjupning" av de praktiska politiska besluten men knappast ideologi. Kanske finns också ett annat skäl avståndstagandet till ideologi, när man talar om idéerna bakom sina handlingar så avslöjar sig tvåtredjedelssamhället, bristerna i solidaritet, hur man ser på olika typer av arbete osv. PJ Anders Linder snuddar vid tanken i sin serie blänkare om Det nya borgerliga uppdraget .
Jämlikheten måste få styra politiken
Den andra ledaren är skriven av Karin Pettersson i Aftonbladet med ovanstående rubrik. Hon påminner om att vi har en tuff tid framför oss... För att klara sin egen förnyelse, behöver partiet bli tydligare med vad som skiljer det från andra partier i svensk politik... Högern försöker säga att skillnaderna i politiken inte är så stora. Det är fel. För att låna ett resonemang från den italienske filosofen Norberto Bobbio, ser vänstern ojämlikheten som en kränkning av människovärdet, medan högern ser den som omöjlig att undvika. Medan högern tror att jämlikheten leder till ett mer likriktat samhälle, tror vänstern att den är själva förutättningen för människans frihet, och därmed olikheter. Genom att lyfta fram jämlikhet skulle Socialdemokraterna öka kontrasterna i politiken. Det är ett mål som det blir omöjligt för högern att kopiera – de varken kan eller vill... En nyvaknad socialdemokrati bör låta jämlikheten få styra politiken, och utveckla verktyg för det. Beträffande arbetslösheten, beträffande socialförsäkringarna, beträffasnde pensioner och skatter. Och Aftonbladet kommer nu att öppna sin ledarsida för diskussion om socialdemokratisk framtidspolitik. Äntligen vår största tidning såsom ett forum för våra idéer.
Slutligen ett citat från den nyligen avlidne socialdemokratiske historikern Tony Judt aprpå Högerns utförsäljningar av offentlig egendom: Utförsäljning av det allmänna urholkar föreställningen om att vi har något med varandra att göra ..
