Kulturarbetare som vinstmaxade, pigga entreprenörer
Det började redan innan Högeralliansen vann valet 2006. Man hade skapat en rad överenskommelser om vad man ville på olika områden. Ett av dessa områden var inte kulturen. Och det har också lämnat fritt för huvudsakligen moderata tänkare att göra sig stora inom kultursfären med en enda merit, att man är en glad amatör utan seriöst intresse för kultur, men desto mer för att även inom detta område utveckla lönsamhetssamhällets struktur. Jag använder nu inte ordet barbar för en person som inte har grekiska som modersmål, utan för en person som är så ociviliserad att man vill på kulturarbetare anlägga sin egen dröm om vinstmaximering och vill pressa dem att bli ”pigga entreprenörer”. Kulturministerns insats här är ju kända med utnämningen av von Holstein och Martin Borgs till Staens Kulturråd, såsom försök att göra kulturrådet förankrade i högerktrafternas nyliberala värderingar.
Högern i Stockholm driver ”medborgarlinjen”
Patrik Liljegren, chef för ”kulturstrategiska” avdelningen i Stockholm har intervjuats i DNkultur under rubriken Konstnärer ska bli företagare . Framtidens kulturarbetare skall vara en entreprenör. Stockholm stads budget räcker inte till alla. Kulturnämndens verksamhetsstöd kommer inte att bli större. Nu måste konstnärerna dra in mer pengar, klargör Liljegren. Det blir alltså magert i kassan för den som inte på samma sätt som exempelvis digitala spelvärlden kan få fram vinst. Framtidens konstnär är helt enkelt en pigg entreprenör och driver man ett galleri så kan man ju faktiskt ta in pengar på att i lokalen också ha servering. Nyttjar man inte lokaler, inte får publik och inte förankrar sig lokalt så får man inga anslag. Det är inte arbetslinjen utan medborgarlinjen. Kulturen når i dag ofta för få. Och når den inte fler så kommer snacket om ”kultureliten” att bli väldigt starkt. Så långt Patrik Liljegren.
Pengar saknas...
Skådespelaren Kalle Westerdahl har hoppat av från sitt uppdrag i Kulturförvaltningens referensgrupp för vuxenteater. konstaterar att det helt enkelt behövs mer pengar för att upprätthålla en anständigt kulturliv. Samma sak påtalar regissören Dritero Kasapi, som tidigare ingick i samma referensgrupp. Journalisten Fredrik Söderling skriver frejdigt: Flexibiliteten segrar. Kulturens anställningsskydd avskaffas. Han tillägger emellertid: Så länge pengapotten till kulturen i det närmaste står stilla, blir konsekvensen att flexibiliteten segrar över tryggheten och kontinuiteten. Med de nya reglerna kan det bli tvära kast i bidragsgivningen. Ett enda penndrag kan radera ut det som under lång tid byggts upp.
... därför skall konstnärer skall försörja sig på annat sätt
Visserligen kan man som kulturbarbar säga som Jan Guillou att bara de författare som säljer har existensberättigande. Men vad missar man då? Kan man bygga en konstsnärlig forskning på Coq Rouge eller Tempelriddaren eller Sprängaren. Frågan är: har vi som samhälle råd att vara utan alla de andra som inte är Guillou och Marklund? F.ö. så har kulturarbetare redan tidigare varit en grupp sedd över axeln och försörjt sig på olika extrajobb. Postgirot och brevsorteringen var tillflyktsort för skådespelare, målare och grafiker och på systemet och i snabbkassorna satt operasångare, författare. Att nu ytterligare sätta åt kulturarbetarna är att göra våld på en väsentlig del av samhället. F.ö. har jag alltid undrat varför forskare i ekonomi, juridik eller naturvetenskapliga ämnen inte behöver bedriva servering i sina forskningslokaler eller i samband med sina föreläsningar för att få det att gå ihop utan skall få doktorandstipendier eller lön från amanuenstjänster? Vad är det som gör att värderingen är annorlunda när det gäller konst och kulturell verksamhet? Är det möjligen så att konsten levererar den största provokationen genom att vinstmaximeringsprincipen inte passar in?
Barbarhövdingen då.
Jag har tidigare skrivit om att Lena "Goebbels" Adelsohn Liljeroth vill styra programutbudet i Public Service och Tidningsskandal: regeringen får inskränka mediafriheten bara det sker till förmån för kommersialismen! allt om den lagstiftning där regeringen tillsammans med kommersiella TV-kanaler skall godkänna Public service utbud genom förhandsgranskningsmyndigheten. Nu är hon ute efter kulturjournalister ”Jag skulle gärna se att inte bara de som företräder kulturen utan även de som arbetar på redaktionerna skulle ha en mer inkluderande hållning...och hur kulturen skapar fientlighet omkring sig”. Det hela verkar vara en snarstuckenhet som präglats vid ett frukostbord, där t.o.m. SvD anses så anstötlig att prenumerationen bör sägas upp! Björn Wiman, DNkultur tycker "Hoppsan. Kulturministern sätter klackarna i klaveret." i det han praktiserade att skriva ”på ett sätt som gör att människor inte känner sig delaktiga” ”Det pedagogiska uppdrag som kulturministern hänvisar till, det handlar inte om att kratta manegen för ett kulturskrajset näringsliv”, säger P1s Kulturnytts Måns Hirschfeldt. Även SvDs Kultur bidrar med ”De svala känslorna är ömsesidiga” . Är det något kulturministern är överens med Liljegren om så är det att det inte blir fler pengar till kulturen. Vad var det någon sa .. om att barbarer inte förstår grekiska eller ens kulturiska?
Kommentar av Mia Sjöqvist - 22 januari 08:34, 2011 
