Estland meriterade sig genom att sänka löner och skära ner välfärden
Estland bytte valuta vid midnatt och är nu det 17:e landet i eurozonen. Emellertid delar övergången till euron Estland och bara hälften av estländarna är positiva till euron. Krisen har fått många att tvivla på att övergången är bra för landet. Många är rädda för att euron ska medföra prisökningar på samma sätt som skett i andra länder vid övergång. Den fem procentiga inflationen har också varit ett bekymmer under hösten. Estland är på väg ut ur det stålbad som den ekonomiska krisen innebar. Arbetslösheten skenade och var för ett år sedan närmare 20 procent. Nu har den vänt neråt igen, och exportföretagen går bra. Lönerna sänktes med upp till 15 procent i både privat och offentlig sektor. En lagändring gjorde det enklare för företagen att göra sig av med anställda. I Euro-samarbete är inträdeskraven minst sagt säregna.
Näringslivet i Estland nöjda räknar med större vinster
Euron kommer att lyfta Estlands ekonomi till nya nivåer. Det tror företrädare för näringslivet. En stor majoritet av företagen i Estland har utländska ägare, varför vinster inte tillfaller landet utan rinner ut över gränsen. Med euron kommer tilltron till ekonomi och politiskt system att öka bland utländska investerare, säger Tarmo Kriis, vd för Estlands arbetsgivarförening, men också göra det enklare för exportföretagen. Sänkta löner och bättre effektivitet har vänt den utvecklingen. I vissa sektorer har produktiviteten stigit över 30 procent. Det är en ”strukturförändring” som fortfarande pågår. Den gynnar tillväxten och lönsamheten. I och med krisen accepterar folket också förändringarna. Krisen har alltså spelat högerkrafterna i händerna.
Varför ingressen med olyckan av guldskeppet Titanic?
EU och framförallt Euro påstås vara ett gediget bygge. Och det är just den propagandan, som inte minst regeringsorganet DN står för, som ger detta falska sken av något stabilt, förtroendeingivande, säkert. När man tittar bakom den putsade fasaden så visar det sig vara ett demokratiskt fuskbygge, där lobbyister och korridormygel bestämmer färdriktningen. I Lissabonfördraget har man t.o.m. tillerkänt en liten grupp profitörer särställning och gett deras kapital fri rörelse t.o.m. på bekostnad av sociala och mänskliga hänsyn. Det är faktiskt sjuk. Med Euro har man skickat ner all makt över penningpolitiken till EU som alltså skall möta de olika nationella marknadernas krav som en slags minsta gemensamma nämnare av Grekland, Irland, Tyskland osv... Det är alltså inte fusket med statistik som är den stora boven i dramat utan att man bakbundit händerna på ansvariga politiker när det gäller att parera ups and downs i ekonomin.
Självdestruktiviteten bör fulländas: finanspolitisk union
Det finns t.o.m. en del galningar, såsom Henrik Brors i DN som 16 december 2010 under rubriken Pressen på EU skrivit om, att EU bör omvandlas till en finanspolitisk union. Alltså att det inte räcker med att EU bestämmer peningpolitiken utan att jämväl finanspolitiken, bl.a. skatter och stimulansåtgärder. En del säger att en olycka sällan kommer ensam. Tack svenska folk att vi står utanför denna självdestruktiva och självförnedrande del av EU-samarbetet.
Vi har ytterligare en galning – vår utrikesminister!
Carl Bildt skriver på DNdebatt ”Europa får inte bli ett museum över flydda tider” att vi behöver ett starkare Europa för att möta de globala politiska utmaningarna under 2011. Han lovordar Lissabonavtalet som ytterligare befäste den odemokratiska organisationen genom att centralisera makten till president och utrikesminister och kapitalets makt genom att sociala och arbetsrättsliga hänsyn förvisades till en social stadga med mindre styrka än kapitalets fria verkande. Han talar också om globaliseringen i den meningen av kapitalismens våldsamma expansion med konkurrensutsättningen som murbräcka mot en demokrati som måste växa fram ur en lokal organisering.
Valutasamarbetet är en del av en nyliberal ekonomisk världsordning.
Vad varken Bildt, övriga EU-predikanter eller ens folk till vänster tycks inse är att det stora hotet mot demokratin – trots terrorhot – inte kommer utifrån. Istället urholkas de demokratiska principerna alltmer innifrån till följd av uppbygnaden av den nyliberala ekonomiska världsordningen. En del av detta är det etablerade europeiska valutasamarbetet innebärande att ländernas valutapolitik flyttas bort från demokratisk insyn. En rent absurd del av detta bygge är att politiken underställs jurister som utan demokratiskt mandat de facto själva skriver de lagar enligt vilka man dömer, se bl.a. det s.k. Vaxholmsmålet .
I dag ser vi hur demokratin i alla dess former sätts på undantag och makten mer och mer frikopplas från folket. Socialdemokratin måste åter till sitt ursprung:
- Kravet på en demokratisk ordning både politiskt, socialt och ekonomiskt
- En radikal kritik av makten
