"Majoritetsdiktatur"?
Vårt sätt att utse partledare skulle vara en del av en "feodal struktur", ett utslag av "majoritetsdiktatur" och val genom en "socialdemokratisk adel" enligt Magus Holst . "S-partiledarvalet är toppstyrt och bör istället ske genom i medlemsomröstning", säger Nalim Pekgul Även Eric Sundström skriver på Arena Varför väljer S partiledare i slutna rum? men den djärva rubriken utmynnar i en smygfis, nämligen "En öppen, demokratisk process där de berättar att de kandiderar räcker gott".
Hur går det till egenligen?
Lena Hjelm-Wallén är intervjuad i Aip och beskriver valprocessen och summerar: En valberedning ser till helheten på ett annat sätt än en medlemsomröstning eller en kampanj mellan några kandidater...Jag tror att det passar vårt parti. Förtroende ska man förtjäna. Det ges av andra. Man kan aldrig kampanja sig till ett förtroende därför att man vill bli vald. Då vinner man bara en omröstning. Det är någonting annat än att få förtroende... Alla kommer inte att tycka att den personen som valberedningen föreslår är den bästa, men alla kommer att kunna leva med det. Det är jätteviktigt. Man ger den personen som väljs möjlighet att vara en samlande kraft och man styr inte mot en splittring.
Vad säger stadgarna?
Partiets högsta organ är kongressen som består av 350 ombud utsedda av partidistrikten efter medlemsantal. Endast ombuden har rösträtt. Partistyrelsen, riksdagsgruppen, EU-parlamentsgruppen, partirevisorerna, programkommissionen, distriksordförandena, SKL, Kvinnoförbundet, SSU är
representerade vid kongressen och har närvaro- yttrande- och förslagsrätt. Det är alltså de av distrikten utsedda ombuden som röstar fram en ny partiledare. Och distriktsombuden utses ju av ju av arbetarkommunernas medlemmar.
Förtroenderädet väljer en valberedning. Den har uppgift att förbereda bl.a. alla personval som skall göras i ett förslag till kongressen. I stadgarna anges att det skall lämnas viss tid för nomineringar. Enligt sed så skall alla nomineringar tillsamman med valberedningens förslag publiceras.
Ett förslag men fritt att välja andra nominerade
Visserligen finns alltså bara ett förslag från valberedningen. Men alla ombud och de som skall representeras på kongressen har yttrande- och förslagsrätt. Varje delegat kan alltså föreslå och argumentera för någon annan av de nominerade kandidaterna utöver valberedningens förslag. Det föreligger inte heller något stadgemässigt hinder för att medlemmar för kampanjer för viss kandidat till exempelvis partiledarposten eller att kandidater diskuterar dagspolitiska eller ideologiska frågor i masmedia eller via partiwebb.
För dem som avser att ändra stadgarna för partiledarvalet anmärks att stadgarna bara får ändras av ordinarie partikongress.
Hur kan man förstå kritiken
Efter denna genomgång är det svårt att förstå kritiken. Magnus Holsts olika benämningar av processen faller bort som oseriösa sparkar, som får antas ha en annan förklaring än omsorgen om partiet - "majoritetsdiktatur" råder f.ö. oavsett hur processen utformas eftersom majoriteten alltid utser partifunktionärer. Nalim Pekguls upprepade krav på medlemsomröstning förefaller mer framfört för att understryka kravet på kvinnlig representation i partiledningen och i det är hon naturligtvis värd allt stöd. Eric Sundströms argumentering för öppen diskussion om kandidaterna bör naturligtvis också tas på allvar. Det är knappast bättre att ha medlemsomröstning för att en rad andra länder fastnat för den metoden; och i några fall har man just drabbats av situationen 51-49 där den valda kandidaten haft svårt att ena partiet. Inte heller lär man med fog kunna hävda att den ena eller andra metoden skulle vara mer demokratisk.
Goda skäl för att inte ha "s-märkta primärval"
Peter på Röda Berget anför en rad skäl emot en dylik medlemsomröstning Jag vill inte ha S-märkta primärval . Hans främsta skäl är att vårt socialdemokratiska parti är en stor koalition och en kandidat som vinner med svag majoritet får bara en del av partiet med sig medan den nuvarande processen är tänkt att samla hela partiet kring en kandidat som alla kan acceptera även om det inte var förstahandsvalet för alla. Alltså samma tanke som Lena Hjelm-Wallen. Jag delar helt Peters uppfattning och vill tillägga att dessutom skulle en eventuell S-valkampanj föras i media som till stor del domineras av borgerliga, dvs motståndarens intressen. Detta innebär att motståndarens synpunkter på vårt ledarval skulle tillåtas otillbörligt inverka. Man se framför sig hur alla de borgerliga drakarna frossade i rykten och kommentarer ägnade att försvaga vårt parti. Efter den kampanj som Mona Sahlin. Olof Palme och Göran Persson utsatts för så tvekar jag inte i att vara paranoid i detta hänseende.
