Bör vi till vänster ta råd från högeregeringens supporters?
Jag brukar inte ta på allvar vad borgerliga tidningarnas skribenter skriver om oss socialdemokrater, allt från S-ätaren i DN Peter Wolodarskis Hela havet stormar  till högerregeringens halleluja-predikant i SvD Göran Skyttes Tänk om de fått makt att regera. Och varför då? Jo, är jag spelare i Malmö FF så går jag inte till största konkurrenten Helsingborgs IFs tränare och frågar hur jag skall göra mål på IF utan jag vänder mig till min egen tränare och mina supporters. Snarare kan jag tänka att IFs tränare tjyvhåller på svagheterna och försöker ge mig falska råd. Är detta bara en paranoisk fundering från idrottsvärlden eller ger det möjligen en bild av högerregeringens supporters och oss? Men i dag fastnade jag faktiskt för en artikel av Lena Andersson i DN ”Politik är konst”.

Behov av en berättare
Lena Andersson skriver att socialdemokratins bekymmer är att vi inte förstår Ordets betydelse utan förväxlar det med kommunikation av lösningar för samhällsbyggets förvaltning och renovering. Detta medan vi skulle ha försummat att politiska ideologier är berättelser. Berättelser om vad man vill att samhället ska vara och inte vara. Berättelser är inte något man hänger på efteråt för att ”förklara” eller ”föra ut” sitt budskap. Politik och samhälle utgörs och formas av berättelser. Hon drar paralell med teatern och säger: Det Socialdemokraterna saknar är inte värderingar och politik, utan dramatiker och regissör. Inte för att göra kosmetika av politiken, kosmetika är inte vad dramatiker och regissörer ägnar sig åt, utan för att gestalta den... Det är inte pr-byråer som är bra på berättelser, de är skickliga på att sälja saker. Berättelser är något annat än att sälja. Berättande bygger på en genuin önskan att åskådliggöra samband så som man uppfattar att de är oavsett hur det säljer. Var det något Olof Palme förstod så var det detta. Han gav kropp och andning åt politiken. Han skildrade. Han berättade om socialdemokratin som en frihetsrörelse för individen, visade varför den behövdes och vad motsatsen var.

Politiker behöver förstå människor
på samma sätt som författare och skådespelare, fortsätter Lena Andersson. Skådespelare måste ständigt förhålla sig till hur man förmedlar en berättelse så att den går fram. De måste i realtid vara uppmärksamma på varför en replik inte bär, vad som är fel i gestaltningen när en relation på scen är obegriplig... Det räcker inte med att ”lyssna på rörelsen” ... för den existentiella berättelsen måste man söka sig någon annanstans. Det blir sällan bra när ensemblen frågar publiken hur en bra pjäs ska spelas, skrivas och regisseras. Till teatern går man i hopp om att de som jobbar med teater ska ha tänkt ut det. Man går dit för att se föreställningar som får en att känna och tänka på sånt man inte förut noterat, vilket i sin tur kan alstra en lust att vara medborgare.

”Det har blivit för mycket verktygslåda”
Vi hade många bra förslagi sista valet men det blev bara verktygslåda och allt måste kopplas ihop i en sammanhängande berättelse, säger ordförande i IF Metall Stefan Löfven i dagens lördagsintervju. ”Förnyelse” innebär inte förborgerligande. Det behövs en ”röd arbetslinje”. Full sysselsättning har vi, när alla som vill har arbete, och det måste vara en del av socialdemokratisk politik.

Tänka nytt inte alltid rätt
skriver Anne-Marie Lindgren Arbetarrörelsens tankesmedja i Aktuellt i Politiken. Socialdemokratins problem handlar inte om några felaktiga ståndpunkter i enskilda sakfrågor. Det handlar om otydligheter och brist på sammanhang i politiken, som hänger ihop med att vi inte längre har en ordentlig samhällsanalys att bygga de enskilda ståndpunkterna på, och hålla ihop dem med... En del menar att vi snabbt måste komma igång med det konkreta politiska ”verkstadsarbetet”... Anne-Marie Lindgren hör till dem som anser att vi istället behöver tid på oss att arbeta fram en ordentlig samhällsanalys att bygga de enskilda ståndpunkterna på, och hålla ihop dem med... Så visst, vi ska tänka nytt. Men också komma ihåg att en förändring inte med nödvändighet leder rätt, bara därför att den innebär något nytt .

Förnyelse men med ett socialdemokratiskt tänkande
I tankesmedjans veckoanalys sammanfattar Anne-Marie Lindgren: I praktiken används ordet ”förnyelse” i dag om förändringar i riktning mot en borgerlig, marknadsinfluerad samhällsbild. Men socialdemokratisk ”förnyelse” borde, med ledning av erfarenheterna från 90-talet likaväl som från dagens forskning, snarare innebära en renovering av den äldre insikten om det nödvändiga av politisk reglering av marknaderna – och ett sökande efter de i dag ändamålsenliga metoderna för det.

Många S-debattörer tar för lätt på frågan om vår framtid.
När man läser inläggen från många s-debattörer (inkl mina egna) så verkar det som om det avgörande är om något eller någon är ny(tt), höger eller vänster, har bra skatteförslag, går mot mitten, har förankring hos unga eller facket, är modern(t) osv. Är det inte att vara oansvarigt kortsiktig? Frågan bör väl tangera: Är Thomas Östros, Veronica Palm, Ilja Batljan eller Lena Sommestad – liksom Wigfors, Hansson, Erlander och Palme – en socialdemokratiska berättare för oss i dag?