På S-info har Magnus Holst, liksom jag från Ystad arbetarekommun, länge varit ute med en enda förklaring till att det gått som det gått. Att skära halsen av ledaren är enligt min mening en för enkel valanalys, alltför primitiv lösning. Han menar med ord från sin profession att detta är nödvändigt för ”uppståndelsen” ur ”dödsriket” där S nu befinner sig. För mig var Magnus Holsts bloggartiklar ovanligt oövertänkta utfall, typ stick i ryggen.

Redan före valet ville Magnus sparka Mona 
Efter EU-valet 2009 skrev Magnus: Vänd skutan eller avgå! Jag tycker socialdemokratiska partiledningen och särskilt Mona Sahlin ska ta sig en allvarlig funderare över sommaren hur man tänker sig framtiden. Det är inte rimligt att ett helt parti ska gå under på grund av en enda person... Wake up and smell the coffee! Denna bloggartikel är raderad men finns i delar på Politikerbloggen 
Ungefär en vecka fore valet 13/9 skrev Magnus i öppet brev på sin blogg att han visserligen trodde att Mona Sahlin skulle bli en bra statsminister men ”Om det nu handlar om att människor inte vill se dig som statsminister, är det verkligen värt det, fyra år till av alliansstyre, bara för att du och partitoppen inte kan göra det som måste göras... det rätta för henne är att meddela att hon inte tänker bli statsminister. Thomas Bodström, Sven-Erik Österberg, Victoria Palm eller Jan Eliasson... skulle locka fler att rösta på Socialdemokraterna. Bloggartikeln är raderad men blev naturligtvis uppmärksammad av vår borgerliga tidning Ystad

Följande dag 14/9 så ägnade Magnus en blogg åt ämnet: Några klargöranden: Hur skulle politiken i Sverige se ut utan Mona Sahlin? Så låt oss därför prata Mona Sahlin ett par dagar så vi kan ägna de sista skälvande dagarna åt att prata om det som vi borde prata om: politiken... 
Intervjuad av YA på valnatten sager Magnus: Bort med Göran Perssons gamla garde!

Är det partiledningens fel att vi förlorade?
Därmed naturligtvis inte sagt att man inte skulle få diskutera partiledarens och ledningens roll och ansvar. Men några dagar före ett val? Det framgår väl av att Magnus själv raderat dessa bloggartiklar att han på något sätt inser att andra – i vart fall –  anser dem vara svek. Men nu är det naturlöigtvis fritt att tycka. I sin artikel i förrgår 11/11 Det finns hopp för (S), men först måste faktiskt Mona lämna partiledarposten  återvänder Magnus till de omnämnda artiklarna såsom stöd för sin valanalys att det är partiledningen fel att vi förlorade. Exempelvis anförs valresultatet i Ystad kommunalt, som var högre än riksdagssiffrorna, också som stöd för detta. Om man är mindre tvärsäker kan man tänka sig alternativa förklaringar till de skilda resultaten, när man ser till motståndaren i de två skilda valen. För nog är Reinfeldt/Borg-regeringen en mer knivskarp motståndare än Tomelilla-Kristina &Co.

Sopa bort de gamle

Han ställer också krav på att bara nya kongressombud skall utses, som inte ”redan är snärjda av sina uppdrag, lojaliteter och partikarriärer”. Han vill att flera kandidater till partiledarposten presenteras ”för att skrota den stalinistiska enhetskulturen”! En av dessa kandidater bör hämtas från LO-förbunden för att överbrygga ”sprickan mellan LO och partiet”. Han slutar med uppmaningen: ”Låt oss hitta en ny partiledare och låt oss snarast kunna börja fokusera på de politiska frågor...För mig ligger det närmare till hands - än att skjuta pianisten - att se till att det spelas ett annat stycke som vi gemensamt komponerar. Och nog kommer LO att vara representerat i vår ledning.

Högersossen Mikael Damberg föreslagen
Magnus återkommer 12/11 till partiledarvalet och konstaterar att några göteborgare föreslagit Mikael Damberg tillsammans med Ulrika Messing  Han gillar detta och tillägger bara det blir ”en person som inte tillhör Perssons gäng” och återkommer till detta att det är dags att ”skrota den Stalinistiska enkandidattraditionen”. Så vår unge präst vill inte att vi i endräkt sluter upp kring en kandidat - först genom ett helvetes reningsbad ”uppstår” partiet från ”dödsriket”.

”Sista ordet inte sagt”
avslutar Magnus så vist. Och det är väl den enda förutsägelse han, enligt min mening, har riktig kläm på. Jag har själv inga klara besked därför att jag tycker att det hade varit än visare att först ta detta med valanalys och politik. Min åsikt är den att det är vildhjärnorna som stökar till det. Nog skall vi klämma fram en bra partiledning och en bra politik till nästa val om vi sansar debatten, stannar upp och söker svaren inom oss. Det sista gäller både var och en och rörelsen med sin stimulerande historia. Till de yngre, som tror att lösningen är att kasta ut alla gamlingar, vill jag uttala en bra slogan, ”Alla skall med”, och det gäller både gamla, medelålders och unga. Det är så lätt att ivern glömma det.