Filmens handling i korthet
Peter (Mårten Klingberg), som är gift småbarnspappa, förutspås en lysande framtid - han ska ta över familjeföretaget efter pappa och har familj med sin lika lyckade och vackra flickvän. Men en dag möter han en blick som går rakt in i hjärtat på honom – Nassims (Piotr Giro). Kärleken går inte att ignorera och de inleder snart en relation som upprör oförstående vänner och familjmedlemmar. Nassim är den öppne, som vill berätta för hela världen om deras kärlek, medan Peter får kämpa för sin frigörelse och mot sin konservativa bakgrund. Det blir till vacker och kroppsnära kärlekshistoria. Ja, lika fin och komplicerad som den i Brokeback Mountain och liksom där med de omgivande heterosexuella fördomarna som enda komplikation.

Peter inser att han har mött vad som kan vara hans livs kärlek, men han riskerar samtidigt att förlora allt annat. Men relationen får ett abrupt och brutalt slut... Två satanister avrättade den 37-årige algeriern Josef Ben Meddaours (Nassim) liv med ett skott i huvudet och ett i ryggen. Och Peter avskedades från familjeföretaget, fråntogs vårdnad och umgänge med sitt barn och fråntogs sin arvsrätt. Så kan det vara att var bög – inse det, allt annat är arrogant förnekande!

Bra film men...
Recensenter var överens om, att det är en bra film - Kronbrink i DN 4 poäng ”en imponerande debut” - men hänger upp sig på olika saker som inte stämmer överens med det heterosexuella samhällets verklighet.
• De homofoba poliserna är en kliché. Filmen handlar om ett mord 1997, dvs ungefär 10 år efter det att homosexualitet tagits bort som sjukdomsdefinition och 2 år efter det att homosexuella par fått möjlighet att mot den samlade borgerlighetens protester ingå partnerskap och framförallt innan polisväsendet utbildats i HBT-frågor. Och Carin Götblad var inte ens påtänkt som länspolischef då.
• Att Peter bedrar sin fru... det är inte gulligt med otrohet! – Skulle recensenten bli lika arg över heterosexuell otrohet skildrad på film? Men framförallt tillkommer många homosexuella relationer i smyg därför att det heterosexuella förtrycket medfört att homosexuella känslor undertrycks och förnekas också av homosexuella. Ofta är det alltså inte fråga om ”livslögn” utan ett för existensen nödvändigt förnekande.
• Det hade räckt om Peter bara varit bög från början... nu sviker han sin fru och drar in henne i sin jävla livslögn och det tillför egentligen ingenting till filmen. Man kan ana att det hade varit skönt att kunna dra en klar gräns från den heterosexuella verkligheten till bögen Peter. Detta är alltså okunnighet om homosexuellas villkor i slutet av 90-talet och för många än i dag? Homosexuellas ”jävla livslögn” är tillkommen som en följd just av denna ensidiga heterosexuella ”verklighet”.

Jag är i alla fall glad över att Public service-tv visade filmen även om den greppade över mycket - som varit svårt för personer utan självupplevelse att förstå - var en fin filmupplevelse. Och jag tackar trots allt livet för min homosexualitet, som jag är övertygad om att en högre Kärlek inte fördomsfullt ser ner på och som faktiskt fört mig till detta livs största lycka, min underbara man.