Carl Bildt är en skam för ett civiliserat land

Carl Bildt är en skam för ett civiliserat land

Serbien får klartecken av EU

Uppgörelsen innebär att EU-kommissionen ska yttra sig om Serbiens beredskap för medlemskap, ett viktigt första steg mot formell status som ansökarland. Samtidigt uppges kraven på Serbien att gripa krigsbrottsmisstänkta militärer som Ratko Mladic stå kvar som villkor.
Det var just detta villkor som Nederländerna vill ha fullgjort innan. Detta klartecken gavs till Serbien. Det är också fullständigt klarlagt att serbiska myndigheter vet var Mladic finns men ändå håller honom och andra krigsförbrytare om ryggen. Eu vägrar med Carl Bildt i spetsen att sätta press på Serbien.

För Carl Bildt är krigsförbrytelser i något prmärt.

Dessutom har Carl Bildt haft mage att håna Nederländerna med "Vi har gjort det vi borde ha gjort för ett halvår sedan" och "man kan ju inte vara motvallskärring hur länge som helst". Denna säregna syn på människorättsbrott och krigsförbrytare har Carl Bildt tydligen förvärvay under sin personliga förmering av sin förmögenhet inom Putins gasbolag och Lundin Oils bolag där brott mot mänskligheten är bagateller som är sekundära till affärsframgångar. Det är en skam att Sverige företräds av en sådan utrikesminister.

Tillägg:

I dag 26 oktober publicerar DN nyheten på nytt denna gång från sin "korrespeondent" Henrik Brors. Såsom den välbetalada högerregeringens lilla piga, som fejar och står i för att putsa alliansdekalen, så upprepas Carl Bildts dumheter som om de vore "kungsord".

2010-10-26, 00:05 Permalink
Andra bloggar om: Eu • carl bildt • serbien • krigsförbrytare • eu-ansökan

Kommentar av Anders Widén - 26 oktober 09:05, 2010

Jag kan inte annat än att hålla med, Bildt är verkligen en skam på sin post - och han drar skam över Sverige, vilket är oerhört synd eftersom vi länge varit högt respekterade internationellt.

Jag tänker fritt lite. Poster som utrikesminister, även försvarsminister, möjligen justitieminister borde det nästan krävas en högre majoritet i riksdagen för att tillsätta. Bland annat för att det inte ska behöva gunga så mycket vid maktskiften, att riket som helhet lägger om kursen så flagrant i internationella frågor, men även kring frågor som rör grundlag och lagstiftning.

Bara en tanke som slog mig här och nu.

Bo Widegren: Tack för din kommentar. Jag tror inte riktigt på din grundlagsreform eftersom partierna så uppenbart vill sätta sin prägel på även det ministerområden du nämner. Såg förresten att du är S som jag men tycker att S gått rejält vilse. Intresserad av utveckla det? I så fall skriv gärna på din blogg eller mejla mig; du hittar epost på min presentation.

Kommentar av Per Kjellén - 26 oktober 10:06, 2010

Anders Widén - Utnämning av ministrar sker enligt Regeringsformen. Regeringsformen är en produkt av socialdemokraternas grundlagsutredning mellan 1950 och 1974 då den nya grundlagen antogs. Allt i denna regeringsform är produkter av socialdemokratiskt tänkande.
Därför tycker jag det är lovande att möta kritik på dessa sidor mot gällande grundlag. Den bör ändras radikalt.

Bo Widegren: Både 1950 och 1974 var kompromisser eftersom S-regeringar alltid sökt brett stöd för grundlagsreformer. Därför undrar jag vad du menar med "socialdemokratiskt tänkande", som enligt dig "bör ändras radikalt". Jag tror du snackar i nattmössan på båda sätten.

Kommentar av Per Kjellén - 26 oktober 13:19, 2010

1809-års konstitution var för sin tid en mycket radikal konstitution. Den innehöll en hel del tankar med bas i upplysningstiden och liberalismen. Jean B. Bernadotte var känd som republikan och kunde därför mycket väl acceptera den maktdelning som fanns i 1809-års konstitution.

Under åren anpassades konstitutionen till att bli en konstitutionell monarki uppbyggd på demokratiska principer.

1974 års grundlag brister på många sätt mot de demokratiska principerna.

Lagen innehåller politiska programförklaringar, något som inte bör förekomma i en konstitution. Den skall vara användbar för alla politiska valresultat.

Lagen innehåller regler om regeringsbildning som inte uppfyller kraven på maktdelning.

Till följd av dessa regler blir regeringen och därmed regeringschefen de som styr landet.

Riksdagens lagstiftningsfunktion har under åren förvanskats. I praktiken bygger lagstiftning på regeringspropositioner. Har det förekommit att lag stiftats baserad på en motion?

Utnämningsmakten har helt koncentrerats till regeringschefen och därmed har administrationen blivit beroende av och satta i tacksamhetsskuld till regeringschefen.

Det fristående rättsväsendet har försvunnit.

Många av de funktioner som krävs för maktdelningsprincipens genomförande finns inte. Främst genom att ämbetet 'statschef' flyttats till regeringschefen eller de institutioner som kontrolleras direkt eller indirekt av regeringschefen.

Titeln statschef har överlämnats till innehavaren av Sveriges Tron - vad nu det är för en institution. Dessutom skall innehavaren av statschefstiteln var ättling i rakt nedstigande led från Jean Baptiste Bernadotte, furste av Ponte Corvo.

Det socialdemokratiska tänkandet skulle jag kunna föra tillbaka till socialdemokratins nära relationer och uppskattning av DDR - läs Birgitta Almqvists redogörelse för det svenska skolsystemet och DDR. Under samma tid pågick utredningen om den nya grundlagen och jag tror att det är sannolikt att mycken inspiration kom från DDR - eftersom uppbyggnaden av konstitutionen så mycket liknar en s.k. öststatsdemokrati.

Jag anser att Regeringsformen av 1974 bör ändras radikalt. Underlaget för detta kan du läsa ut av ovanstående.

Har du själv någon uppfattning i frågan. Eller tillhör du de socialdemokrater som kallar Sverige för en monarki?

Bo Widegren: Jag har själv den uppfattningen att du inte är klok på en enda fläck när du börjar sladdra om Socialdemokrati och uppskattning av DDR.

Det du tydligen vill förkasta är parlamenatrismen där regeringsbildaren tas och makten ges till den som erövrar flest mandat i riksdagen. Men det är nog det hittills det bästa och jag vill sannerligen inte åter till någon slags "upplyst" monarki.

Lagstiftningen bygger i Sverige inte alls bara på regeringspropositioner utan på ett lagstiftningsarbete som är mycket vidare. Det vet var och en som i domstolsarbete tolkat lagstiftningen.

Jag är republikan.

Ditt försök att förvirrat nagla fast socialdemokratin för en massa skit är beklämmande. Särskilt som min blogg faktiskt handlade om Carl Bildt. Eftersom du inte kan hålla dig till ämnet så kommer jag att radera vidare kommentarer på denna artikel från dig.

Kommentar av Fredrik Viberg - 26 oktober 19:16, 2010

Din text om Carl Bildt är närmast att likna vid ärekränkning.
Jag hoppas han agerar så att vi får det prövat.
Gränsen har i mitt tycke passerats och hade nån sagt i samma ton om en annan politiker oavsett färg så hade jag tyckt samma sak.

Bo Widegren: Dina kommentarer på bloggar hittills varit ett negativt gnäll på S och ett försvar i vissa lägen av SD. Du behöver inte återkomma på min blogg med dessa dumheter utan kan ju i detta fall vända dig direkt till din idol Carl.

Kommentar av Anders Widén - 26 oktober 22:41, 2010

Det var länge sedan jag läste regeringsformen. Sist jag bläddrade lite i den var i mars 2009. Rickard Sandlers arbete med sagda gjorde ett starkt intryck på mig. Jag får för mig att håller man sig till regeringsformen i riksdagsarbetet skulle mycket vara vunnet.

Här en länk till det jag skrev i mars 2009:
http://djingis.blogspot.com/2009/03/helheten-som-gatt-forlorad.html

Men jag vill inte trassla in mig i detaljerna. Jag vill måla den större bilden, samtidigt Bo, så säger du själv i ett svar till en annan kommentar här: "Både 1950 och 1974 var kompromisser eftersom S-regeringar alltid sökt brett stöd för grundlagsreformer."

Min fria tanke är fortsatt, nu efter rätt många timmar, att det tål att tänkas på: Bör en regering få sätta sin prägel på utrikespolitiken genom att ensam utse ministern?
Vore det inte lyckligare om man på ett sådant område kunde skapa inte bara samförstånd utan även en högre grad av kontinuitet?

___

Vad gäller att utveckla (S) vilsenhet är jag förtvivlad. För det drar i mig åt båda hållen, å ena sidan är jag höger (gillar inte dessa termer) och tror på att marknad och företag skapar välstånd, alltså måste marknaden fungera. (dock ska den tyglas och regleras, även beskattas på ett vettigt sätt, vad nu vettiga nivåer är).
Å andra sidan är jag totalt vänster - eller hellre - jag vill att vi återigen blir en nytänkande och progressiv rörelse.
Vi måste hitta nyckeln och bryta kravet på ständig tillväxt.
Vi måste börja mäta såväl välstånd som rikedom i andra termer.
Vi måste klara den ekvationen utan att hamna i orealistiskt flumsnack. Det ska ha ekonomisk bärighet. Vara realistiskt.

Vi har blivit fega förvaltare av ett i olika takt eroderande välfärdsbygge utan att våga eller vilja ta tag i nya friska reformer. (Tror våra företrädare innerst inne att välfärdsstaten är för tung att bära, ungefär som Reinfeldt, eller vad?)

En annan del av vilsenheten är att jag - och väl heller inte väljarna vad det verkar - längre känner att SAP är synonymt med solidaritet.

Kort sagt. Jag kan inte för mitt liv reda ut det här med min och socialdemokratins vilsenhet.
Jag har sedan valet 2006 grubblat över saken, jag har försökt starta diskussionsgrupper kring det, men tyvärr var jag egen företagare under perioden och mitt företag gick med underskott så det blev svårt att på egen bekostnad åka runt till sosseföreningar och diskutera saken. Jag pallade faktiskt bara 3 resor under hela fyraårsperioden (långa avstånd i Norrland).
I egenskap av författare har jag under samma 4 år försökt formulera det episkt utan att träffa rätt.

I nuläget drar jag mig för att ge mig in i debatten, för jag vill inte vara ytterligare en surgubbe som bara har kritik att komma med, utan att ha en enda ny idé att presentera...

Ställ gärna fler frågor. Skjut in dig någonstans. Jag sitter fast, samtidigt som något också gror i mig.

Jag är inte politiker, har vare sig ambition eller fallenhet att bli det. Men jag hoppas kunna bidra som författare, måla en vid och episk bild av något, en rörelse som kan väcka vår gemensamma dröm till liv igen.
Några få satser som formulerar en vision, som tydliggör en vilja, en riktning. Både för partiet självt, men också för väljarna som inte verkar se partiet längre.

Bo Widegren: Jag är inte heller politiker bara medlem i arbetarekommunen här i Ystad med intresse för att skriva. Skall i morgon åka till Malmö för att fira Per Albins 125 årsdag. Vi skall då ha seminarium kring Folkhemstalet - skall bli spännande. Har själv inte läst Sandler men väl Wigfors. Mycket att fundera över men kag tror inte på någon slags halvmesyr där ens utrikesministern skall ha breddad plattform. Oppositionens påverkan får ske på annat sätt. Och det är kanske det enda bra med SD-frammarschen att en mer ödmjuk regering framtvingas. Men vi får återkomma till detta på annat sätt. vi är ju överens om CB.

Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!