Kvasinyhet slås upp som dagens sanning
DNs inrikespolitiske redaktör Henrik Brors utropar: Nu är vi störst! När statsminister Fredrik Reinfeldt inleder sin andra mandatperiod är det som ledare för Sveriges största parti. Partiet får nu 31,7 procent, mot 30,1 i valet... De borgerliga skulle få egen majoritet i riksdagen om det var val i dag. Valets vinnare, Moderaterna och Miljöpartiet, får stigande siffror, i den första DN/Synovate-mätningen efter riksdagsvalet. Läget mellan de två politiska blocken är exakt detsamma som i valet, 49,3–43,7, men eftersom Sverigedemokraterna backat till 4,7 procent, blir de borgerliga större än de rödgröna och SD tillsammans. Nog är det väl kvasinyheter som slås upp av DNs inrikespolitiske redaktör. Han drar sig t.o.m. för att redogöra för hur stor procentuell andel av väljarkåren som lyckats med bedriften att ge Brors en glad dag. Detta att man numera inte ens anger förutsättningarna för undersökningarna är signifikant för dagens nyhetsförmedling: läsaren skall inte längre kunna bedöma sanningshalten.

Röstcirkus?
Henning Brors fortsätter sin värderande journalistik på nyhetsplats under rubriken Röstcirkusen kan leda till minskat väljarförtroende (bara i papperstidningen). Denna ”cirkus” som han pratar om finns inskriven i riksdagsordningen för att lösa konflikter i personvalfrågor. För min del är det inte konstigare än det nyss avgjorda valet. Men inte ens en Henrik Brors lär väl tala om valcirkusen?! Brors är bara en återspegling på nyhetsplats av

Tillsammans men bara för den Blå alliansens väljare

ledaren  Principlös opposition  där man avslöjar en klargörande tanke: Det är sant att regeringen har ett stort ansvar. Efter att den tidigare socialdemokratiske talmannen Björn von Sydow meddelat att han inte ville ställa upp fanns en öppning. Reinfeldt hade kunnat kontakta de rödgröna och deklarera att regeringspartierna ville lösa talmansfrågan i samförstånd och därför kunde tänka sig von Sydow. Det hade varit en snygg gest. Kanske hade det förbättrat samarbetsklimatet i riksdagen.

Förlåt det var en felsägning!
Ty vad ledarskribenten egentligen ville säga var: Mona Sahlin blottade en brist på konsekvens och ansvarskänsla... Mona Sahlin är visserligen i sin fulla rätt att driva tuff oppositionspolitik Men att inte rösta för Per Westerberg var ett brott mot vad hon tidigare sagt om att inte göra sig beroende av SDs röster. Även SvD är i sin ledare Klokast är att vänta ett tag med pajkastningen , rubriken till trots, inne på samma spår: De rödgrönas agerande understryker graden av hyckleri i så måtto att agerandet bryter tvärt mot tidigare utfästelser av Mona Sahlin om att aldrig agera ens med SD:s passiva stöd. Jämför min blogg Per Westerberg vald av den Blå alliansen + SD.  Här avslöjas högermegafonernas försök att sitta på två stolar: Å ena sidan skall man bedriva opposition och å den andra aldrig agera så att Högerregeringen slipper använda sig av SD för att få igenom sina förslag.

Några frågor apropå detta med ”ansvarsfull” opposition
För att förtydligha vad jag menar vill jag ställa följande frågor:
• Kan en ”ansvarfull” opposition lägga fram egna förslag? Och på vad sätt gör man sig ”beroende av SD” då?
• Kan en ”ansvarfull” opposition rösta på något annat än Högerregeringens förslag? Och på vad sätt gör man sig ”beroende av SD” då?
• Kan en ”ansvarfull” opposition lägga ner rösterna och överlämna oppositionen till femprocentspartiet?
• Eller skall oppositionen rentav rösta för regeringsförslaget för att få godkänt som ansvarsfull?
• Och slutligen blir det någon opposition alls då? Är det ansvarsfullt?

Partiellt pajkastningsförbud
Även SvD spär på som en HMV (= His Master’s Voice) att Mona Sahlins agerande var osnyggt och markerar bristande respekt för talmansposten... och för att ge De rödgröna möjlighet att hävda att Westerberg är ”vald av Sverigedemokraterna”. Det sistnämnda var ju sant åtminstone i så motto att han blev vald med stöd av SD och det är naturligtvis svårsmält för de borgerliga tidningsmopsarna. Att erkänna att det tyder på en osmidighet av ”nappe” Reinfeldt är naturligtvis uteslutet. Men man sansar sig: Under mandatperioden kan det mycket väl hända att såväl regering som opposition får igenom politik med stöd av SD. Sådant är läget. Det som verkligen inte får hända är att partierna förhandlar bort sin egen politik och går SD till mötes... Tills vidare bör alla partier hålla i pajerna. Vad man kan se av texten så inkluderas regeringsmegafonerna inte i pajkastningsförbudet.