...är en fråga som ofta är befogad. Inom idrotten tvingas jag dessvärre ofta att svara "Nej", då Leksands IF år efter år missar elitserien, trots bra utgångslägen.
Med politiken blir det svårare. Vann rätt parti? Rätt block?
De enda som väl på ett riktigt sätt kan svara på denna fråga är naturligtvis väljarna. Fler väljare har uppenbarligen tyckt att Alliansen är bättre än Rödgröna (regionalt är det dock annorlunda på många håll). Svårt att smälta för oss som definitivt inte röstat borgerligt, men faktum kvarstår.
När vi nu litet varstans börjar med våra valanalyser, så är det där vi måste börja. Varför var allianspartierna mer attraktiva än Rödgröna? själv tror jag inte att vi kan fortsätta med argument som att "vi inte fick ut vårt budskap", "vi har en bra politik som det är" eller "hade vi bara haft en egen tidning, så...".
Vi måste utifrån en analys av utfall och trender våga ställa frågor som "har vi haft rätt ledning?", "kan vi ta större hänsyn till regionala skillnader?", "har vi jobbat på ett tillräckligt utåtriktat sätt?", "har vi samma språk som vår omgivning?", "är vi i takt med utvecklingen", "är det alltid fel med skattesänkning?", etc.
Lika viktigt är att fundera över hur väljarna uppfattade regeringens företrädare. Uppenbarligen hade Reinfeldt och Borg ett stort förtroende hos väljarna, trots alla problem med sjukförsäkringar och arbetslöshet. Kunde vi matcha det i debatten? Deras propagande var fräck och framgångsrik. Varför kunde vi inte slå tillbaka när de hade fräckheten att inte bara beskriva sig som ett arbetarparti, utan mot slutet, när de uppenbarligen hade läst av stämningarna, dessutom vågade utropa sig själva som det enda arbetarpartiet! Så till Reinfeldt och Borg får man nog också lägga Schlingmann som segerorganisatör. Det närmaste vi själva har kommit under senare valrörelser måste vara den berömda dalmatinern i cabrioleten (som Schlingman dessutom travesterade).
Så vad bör vi göra nu?
Rolf L.
2010-09-30, 14:09 Permalink
Andra bloggar om: Valet Socialdemokraterna Valanalys
Ingen avundsvärd uppgift! Det är motståndet som gör vinnarna bättre, inte segrarna. Sverige behöver inte bara en handlingskraftig regering. Sverige behöver även en opposition som inte bara vill utan som verkligen kan ta över om regeringen slappnar av.
Jag tror att det är det senare som drabbat S. Motståndet var för dåligt för länge. Det var så lätt att vinna att det blev en självklarhet och så fanns det ingen extra växel att lägga i när motståndet helt plötsligt blev tufft. Jag tror S måste lägga ambitionerna på att vara ett 40% bakom sig och istället satsa på 30% med inflytande. Den stora koalitionen som S fortfarande representerar finns inte längre på samma sätt. Jag läste idag att samma antal människor jobbar i det privata näringslivet idag som på 50-talet. Industriarbetarna bär väldigt många på sina axlar. Industriarbetarna har fått betala allt högre skatter, på i och för sig, högre löner för att det ska kunna anställas fler i den offentliga sektorn. Industriarbetarna har varit tvungna att bli alltmer kostnadseffektiva. Några motsvarande krav har inte funnits på den offentliga sektorn. Det är bara ett exempel på en existerande motsättning mellan två grupper av traditionella S-väljare. Det finns säkert många fler och därför blir S budskap så otydliga: de ska tillfredsställa många olika grupper som sinsemellan konkurrerar om samhällets resurser. Inte heller blir budskapet tydligare av att samtidigt tala om Sverige som "möjligheternas land" och "att alla ska med" och slåss för utjämning och minskade klyftor. De senare kräver att många människors möjligheter begränsas till vad S vill att de ska vara inte till vad de själva förmår. Rolf Lindell: Hej, mycket av det du säger gäller på totalen. Ser man på valresultaten så är det en väldig skillnad, huvudsakligen mellan norr och söder. I norr är det i stor utsträckning fortfarande ett utpräglat sosseland (här handlar det ibland om 50 - 60%, medan det i Syd- och Mellansverige kanske handlar om 5 - 10% i vissa fall. Jag tror att man måste ta hänsyn till att det finns ett antal "olika Sverige" och anpassa insatser och valprogram efter det. Ett sådant Sverige är Storstockholm. Vi måste hitta en formel som inom ramen för den nationella politiken ger möjlighet till regional anpassning. Sedan - kanske på marginalen - måste vi analysera vissa punktinsatser: Kan vi ösa galla över skattesänkningar samtidigt som vi accepterar gjorda jobbskatteavdrag? Eller samtidigt som vi kom in i ett skattesänkarrace när det gäller pensionärerna. Varför blev en sänkning av restaurangmomsen plötsligt så viktig? Skulle vi inte lika gärna kunna ha behandlat RUT som ROT, dvs. göra det konjunkturberoende? Och förmögenhetsskatten som vi tidigare hade tagit bort, var det nödvändigt att ta fram den igen? Kunde det inte ha räckt med en återinförd fastighetsskatt? Detta som sagt om olika enskildheter. Allra viktigast är nog att analysera vår egen självbild och fundera på hur politiken kan anpassas till de olika förutsättningar som råder i landet.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |