Kan det möjligen vara FRs ansvar att vara vågmästare?
En halvkväden visa i slutet av ledaren om Reinfeldt såsom den verkliga vågmästaren med förebild i socialdemokratiska regeringar anger att Wlodarski inte riktigt tror på sin egen tes. Men oförskämt blir hans avslutning där han indirekt påstår att Socialdemokraterna ”de som gjort egna katastrofval fokuserar just nu hellre på SD än på sina egna misstag. Men det bekräftar bara en gammal lärdom – chock och personlig bitterhet är svaga politiska vägvisare.” Finns någon enda S-debattör i ansvarig ställning som överhuvudtaget nämnt detta som en förklaring till valnederlaget? Osanningar är en gammal metod att försöka torpedera seriös eftertänksamhet. Och vad annat kan man räkna med från en högeralliansens vapendragare.

S måste bli mer moderat för att lyckas, tycker SvD!
P J Anders Linder skriver ledare i högborgerliga SvD Konsten att gilla medelklassen och har den dåliga smaken att utifrån det ganska sällan förekommande bruket med en socialdemokratisk ros i tidningars dödsannonser dra en litania om vikande lojalitet. Ja, än märkligare blir det med slutsats om partilojaliteten såsom en fara för omprövning av partiets politik. Hans tes är att den socialdemokratiska kriskommissionen ”om den ska få framgång måste den komma till en slutsats som blir hjärtskärande för kärntrupperna: Partiets grundproblem består i att man når ut med sitt budskap och att allt färre väljare uppskattar vad de får höra.” En av våra främsta motståndare har alltså i all omtanke formulerat att vi måste ändra vår politik för att bli mer Moderat. Ty det är innebörden av hans resonemang.

Med Tony Blair som exempel
Linder menar att Blair förnyade Labour genom att ta in ”att nytt England börjat ta form, där människor fick det bättre, kände sig säkrare och självständigare och satte allt större värde på valfrihet och individuella möjligheter” och lämna bilden ”av människor i allmänhet som hjälplösa och svaga med en ingripande statsmakt som främsta dröm”. Jag vet att konservativa skribenter, bl.a. Per T Ohlsson i Sydsvenskan, tidigare hävdat att Labour fortsatte i Thatchers fotspår. Nu är det ju inte sant. Blair ”lyssnade på rörelsens rötter” men insåg hur man kunde modernisera just utifrån ett socialdemokratiskt perspektiv. Detta hade ingenting med  järnladyns signum med förintandet av fackkföreningsrörelsen att göra. Linder ägnar sig alltså åt historieförfalskning.

Men han har en poäng (som inte är hans)
Linder talar med Blair om att ”den som vill lyckas i politiken måste leva i sin tid”. Och det är möjligt att man kan säga att ”valet visar att S kommit i otakt med det växande Sverige”. Men samtidigt så visar SVT:s vallokalsundersökning att bara i 10 av landets 29 valkretsar är Moderaterna större än S. Det innebär att Högeralliansen och de borgerliga tidningarna driver en linje som splittrar Sverige. Den klyfta vill man bara öka. Vår målsättning måste vara att få ihop ett enat Sverige åtminstone på basplanet. Vårt misslyckande är alltå inte generellt utan just i detta att vi inte kunnat stoppa de Blåas klyvning av Sverige Det är också därför Linder tycker det är bra – om än ”litet torftigt” - att ”M-stämmor är som bolagsstämmor, där ägarna inte lägger sig i vad styrelse och vd har för sig så längre kursen stiger”. Existentiella frågor som ideologi, rättvisa i välfärden och privat lönsamhet i skolor och omsorg är bara besvärliga att ta i. Men det vågade sig Blair på - så någonstans stämmer inte resonemanget.