Mosa Mona är en vanföreställning enligt Bergström
I samma ledare skriver Bergström att ”Sanningen är att det inte har funnits någon konspiration i medierna mot de rödgröna” och än mindre mot Mona Sahlin. Han angriper journalistprofessorn Kent Asps slutsats från valbevakningen omStarkt negativ rapportering om Mona Sahlin  eller vad chefen för Timbros mediainstitut Roland Poirier Martinsson skrev "Journalismen var svår för Sahlin". Han t.o.m talar om att de Rödgröna haft vind i seglen p.g.a. nyhetsrapporteringen: ”Journalistiken har varit till fördel för de rödgrönas...” Vad han säger är m.a.o. att verkligheten varit till fördel för de Rödgröna”!! Någon ”Mosa Mona”-kampanj har inte bedrivits... utan förtal av Mona Sahlin, så har det mest varit i interna kretsar..” Nä, som för mycket amerikan tycker han journalisterna varit objektiva och inte alls så vinklade som Fox News.

Vill MP slippa ta ansvar
På SvD lanserar Sanna Rayman tesen ”Det är som om MP vill slippa ta ansvar” Maria Wetterstrand har upprepat, många gånger om, att hon och Peter Eriksson inte har medlemmarnas mandat att samarbeta med Alliansen. Men genom att säga så skulle hon lägga krokben för sig själv enligt Rayman! Hur då krokben? Skulle hon förhandla utanför mandatet så som tolkar det? Onekligen korkat förslag till en politiker som inte vill begå harakiri. Att en aktuell undersökning visar att majoriteten av MP-väljare ställer upp på Maria Wetterstrands tolkning, vispar hon bort. I slutet av ledaren kommer bokfoten: ”MP verkar vilja signalera lojalitet mot De rödgröna, men i och med det sumpar de alltmer av sina chanser till inflytande” Som Björn Elmbrandt skriver på Dagens Arena  Tänk bara tanken på Miljöpartiet i samma regering som kärnkraftsälskarna i Folkpartiet och Centern... hur folkpartister slog sönder enigheten över blockgränsen i klimatberedningen om höjd bensinskatt med 70 öre, kilometerskatt och en stor satsning på mer järnväg..

Apropå ta ansvar
skriver Björn Elmbrandt så bra. ” ... måste Socialdemokraterna efter katastrofvalet i första hand ta ansvar för det egna partiet och ställa sig frågor om vad som bör göras. Måste inte Socialdemokraterna erbjuda en politik för alla, inte bara för de mest utsatta? Går det att åter binda samman underklass och medelklass så som skedde under partiets rekordår? Hur ser kontraktet mellan fria medborgare och en stark stat ut, i en ny tid med nya värderingar? Elmbrandt talar också om vikten av en egen berättelse som vi har saknat. En berättelse om att förändringar är möjliga, där det varit möjligt att skönja konturerna av ett framtida samhälle. En berättelse att inge hopp och bryta den utbredda apatin och maktlösheten.

Hur smarta skall vi vara?
Vi måste lära oss att det som förs fram av borgerliga media eller borgerliga kommentatorer borde ha stämpeln kontraproduktivt. Om jag är fotbollstränare för Helsingborg går jag då inför en match och frågar Malmös tränare hur mitt lag skall slå dem? Och om jag får några råd litar jag då på dem? Ja, just det,  hur smarta skall vi vara? Hur var det nu Bergström eller Rayman sa ... eller kanske tvärtom är bra?