Göran Hägglund (KD) kämpar nu för fulla muggar för att komma ifrån den farliga fyraprocentspärren. I gårdagens blogginlägg raljerade jag över hans märkliga utspel om de "vanliga människorna" och hans köksbordsfunderingar när det gäller var olika beslut ska fattas. Politiker ska inte tycka och besluta så mycket, men varje gång som han ombeds ta ställning till några konkreta exempel på vad dett egentligen betyder, så blir han svarslös eller far ut i allmänna abstraktioner. Hur är det t.ex när det gäller hans inställning till enkönade äktenskap och könsbyte. Och ska alkoholrestriktionerna nu luckras upp?

Göran Hägglund lägger nu ytterligare en dimension till utspelen om verklighetens och köksbordens människor (retorik hämtad från tidigare M-politik). Han vill vara en "politikens gränspolis" som ska ifrågasätta nya regleringar och nya påfund för att styra människors liv". Betyder detta att Göran Hägglund och KD ska sluta att lägga sig i ekonomisk politik, skattepolitik, socialpolitik, miljöpolitik, energipolitik, familjepolitik för att nu nämna några områden där demokratiskt valda politiker fattar styrande beslut?

Jag trodde att Maud Olofsson var regeringens mästare i populism. Nu är frågan om inte Göran Hägglund slår henne på den punkten. Ge Hägglund en hatt, häst och rödrock så att han, likt King vid gränspolisen, kan rida omkring i landet och slå ner på alla kommuner och landsting som kan visas fatta beslut som styr människors liv.

Rolf L.