TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

Lars Åberg – en cowboy
Lars Åberg är en ganska okänd skribent ibland på Sydsvenskans kultursida. Det är kanske därför han måste ta i för tjäna sina sporrar. Enligt hemsidan är han mest känd för reseskildringar, särskilt USA-boken Cowboy. I sina skriverier tror han sig var en riktig skjutjärnsjournalist när han gett sig på Ilmar Reepalu några gånger. Det enda svaga med journalistiken är att Åberg för att kunna träffa med en riktig salva själv målar figuren Ilmar Reepalu i bjärta färger men helt annan figur än verklighetens hedersman. Eller ljuger han helt friskt rakt ut och siktar mot den självproducerade bilden för att få en lämplig träffigur som i dagens blänkare.


Åberg trodde sig höra en tystnad
I början av drevet mot Ilmar Reepalu skrev Lars Åberg under rubriken Tystnaden i Stadshuset målande om sina judiska vänner och pådyvlade Ilmar Reepalu åsikten ”att de judar som trakasseras och hotas har sig själva att skylla eftersom de inte tillräckligt klart har tagit ställning mot Israels politik.”. Jag protesterade i en blogg samma dag mot bl.a. detta, En kulturminister som inte kan läsa innantill och avsiktligt utnyttjar Förintelsen i politiskt syfte . Åbergs påstående strider också mot den grundtext i Skånskan varifrån Åberg tagit sitt material. M.a.o. Åberg friserar sanningen för att kumnna kritisera Ilmar Reepalu.


Det andra ljuget
I dag 5/5 har Lars Åberg en blänkare under rubriken En relativ frihet, som bara finns i papperstidningen. Liksom de flesta vet så fällde Grankningsnämnden Godmorgon, världen! för sändningen en krönika av Svante Weyler, se min blogg Svante Weylers påhopp på Ilmar Reepalu oacceptabelt enligt GRN . Nämnden skrev i sitt fällande utslag: Även med beaktande av den vidsträckta yttrandefriheten och NN:s ställning som fristående krönikör anser nämnden att NN:s uttalanden närmast fick karaktären av ett personangrepp mot Ilmar Reepalu som gick utöver vad som kan accepteras med hänsyn till opartiskhetskravet.


Är det brist på yttrandefrihet att inte kunna kalla folk antisemiter?
Svante Weyler beskyllde Ilmar Reepalu för antisemitism och jämförde honom med nazister i Treblinka. Detta kallar Åberg för att Weyler gav sig in på Ilmar Reepalus ”politiska trovärdighet”. ”Fullt rimligt i en demokrati, kan man tycka, men enligt Granskningsnämnden strider detta mot Sveriges Radios opartiskhetskrav, Yttrandefriheten blir för varje dag alltmer relativiserad...” Vad jag förstår är det lögn i ganska kvalificerad form. Dessutom ganska lömskt eftersom Åberg från att bara vara skarpskjutande kopojke ger sig falskeligen ut för att vara en yttrandefrihetens riddare.



Jag kan bara skratta, och inte bara åt din fantastiskt syrliga formuleringsförmåga.
Mig veterligen går väl en av gränserna för yttrandefriheten vid förtal? Det tycker åtminstone jag är en bra sak, men jag antar att människor som önskar vrida på sanningen för att ge sina meningsmotståndare en näsknäpp kan vara av en annan åsikt.


Bo Widegren: Bästa Amanda nog unnar jag dig att skratta - jag har själv nära till ett leende (även om många uppfattar mig stom vass).
Det här med yttrandefrihet är nog litet mer komplicerat. Det är väl riktigt att förtal kan rättsligt prövas och medför sanktion om det föreligger. Men man får inte heller ägna sig åt hets mot folkgrupp exempelvis och då rör vi oss fortfarande inom brottsbalkens ram. Betr just radio och TV så begränsar det statliga sändningstillståndet yttrandefriheten i programmen -kravet är opartiskhet. Men det är ett ganska vitt begrepp och hårda inlägg kan läkas genom att motparten ges tillfälle att svara eller senare inkomma med genmäle eller uppvägs av ett annat programinslag. När det gäller radio o tv så kan man anmäla inslag till Granskningsnämnden som då bedömer insdlaget. Om du är intresserad av det aktuella beslutet så kan du gå in på länken http://www.grn.se/upload/PDF-filer/sambes/2010/SB320-10.pdf. Och då ser du att näsknäppen är utdelad inte av mig utan just Franskningsnämnden själv!!

Insåg nu att jag inte gjorde mig nog tydlig i förra inlägget jag skrev.
Vad jag menade var följande: Sydsvenskans ledarredaktion har i fallet Reepalu bränt en kabel i huvudet och det är den som, enligt mig, är skyldig till förtal i och med ordvalet "antisemit".
Vidare menar jag med att knäppa meningsmotståndare på näsan att Sydsvenskan ville göra det med Reepalu, och uppenbarligen inte ger upp ens då Granskningsnämnden säger stopp.
En yttrandefrihetens falska riddare är en klockren formulering.
Sammanfattningsvis skrattade jag alltså inte åt dig, utan åt din hur underbart du formulerat dig i det här inlägget. Du är en fröjd att läsa när det märks i vad du skriver att du brinner.


Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!