13 anmälningar
Själv anmälde jag programmet och har i flera blogginslag skrivit om detta Svante Weyler använder miljoner judars död i Treblinka mot Reepalu , Anmälan vidhålls - Weylers spya i public service crescendo av borgerlig kampanj mot socialdemokratin , Godmorgon, världen mörkar sitt brott mot kravet på saklighet, Svante Weylers osakliga angrepp på Ilmar Reepalu och socialdemokratin , Sveriges radios chef Mats Svegfors tycker inte att Svante Weyler var osaklig när han skyllde Ilmar Reepalu för nazist!

Varken programledningen eller Sveriges radio medgav att man gjort fel Det intressanta är att Granskningsnämnen underkänner radiochefen Mats Svegfors och programledningens argumentering att Svante Weyler visst fick angripa Ilmar Reepalu på det sätt han gjorde därför att han var krönikör. Något som jag menade var fullständigt orimligt när det gällde anklagelser av den karaktär som Svante Weyler presterade. Det är också intressant att nämnden karaktäriserar krönikan som ett personangrepp, varvid jag antecknar att jag använt den mer talspråksmässiga termen påhopp. När man kommit så långt så är bara att konstatera att anmälarna fick rätt att inslaget fälldes och sändningen alltså var otillåten med hänsyn till kravet på rimlig opartiskhet.

Media berättar om det     

Dagens Nyheter har såvitt framgår av nättidningen inte brytt sig om att referera fällningen . SvD konstaterar "Godmorgon världen" fälls i GranskningsnämndeWeylers radiokrönika om Reepalu "närmast ett personangrepp". Skånskan, som varit en av motorerna i drevet redgör för nyheten Radiokrönika om Reepalu fälld. Också Sydsvenskan talar om att Radion fälls för krönika om Reepalu  Svante Weyler ”gick för hårt åt” Ilmar Reepalu – är det kanske dags för bl.a. Mats Skogkär och Heidi Avellan att fundera över vad det är som drev dem att skriva som de gjorde?

Svante Weyler har inte förstått ett smack
I Sydsvenskan kommenterar Svante Weyler utslaget i nämnden med att Ilmar Reepalu ... är en person som ”man måste kunna få kritisera och också kritisera hårt. Granskningsnämnden anser inte det, eller i alla fall inte i radio. Längre kommer vi inte”. Vad Svante Weyler i sin enöghet inte förstår är att kritik – och generöst tilltagen sådan – är tillåten men inte rena personangrepp med nedsättande påståenden utan minsta sanningshalt. Svante Weyler har tydligen fullständig brist på självrannsakan och självkritik. Detta borde vara en varningslampa för Sveriges Radio – inte minst Godmorgon. Världen! – om man avser att ha vederbörande kvar som krönikör. Det noteras att Sveriges Radio inte har någon rubrik om nämndens utslag utan gömt undan det och hittas först om man vet att det gäller Svante Weylers krönika den 28 februari och trycker på den rubriken. Man kan ana att det inte anses angeläget att för många på denna väg skall hitta till nämndens fällande utslag.

Har nämnden bedömt alla yrkanden?
Som anmälare framförde jag - liksom även Malmö Stads kommunalrådsavdelning - att Ilmar Reepalu inte fick tillfälle att på ett juste sätt korrigera eller genmäla mot det osakliga påhoppet, vilket var programledningens ansvar. Jag t.o.m. påpekade att försummelsen i denna sak förmodligen hade sin grund i att de programansvariga Nina Berner, Staffan Sillén och Lena Bejerot vid granskning av Weylers text solidariseradde sig med innehållet. Nämnden fördömer sjäva inslaget som ett brott mot opartiskheten men tar överhuvudtaget inte ställning i den under prövning förda frågan om hanteringen av genmälesfrågan. Det ger för en allmänhet, som intresserat läser, kvarstående frågetecken.

Tillägg:

Föredragande i nämnden var Nidia Larsson.  Hon har vänligt med anledning av det sista i bloggen kommenterat: 
Det fällande beslutet innebär att Granskningsnämnden anser att genmälet inte hade någon betydelse för bedömningen. Det vill säga, överträdelsen av kravet på opartiskhet påverkades inte av att SR senare sände ett genmäle.

Man kan med andra ord inte bli fälld för mer än sändningen, eller i vart fall så inkluderas andra dumheter programledningen haft för sig i fällningen för opartiskhet.  Det är emellertid litet synd eftersom det nog skulle behövts en diskussion om hur programnledningen hanterat frågan, detta särskilt som programbolaget med ett understatement friserade sanningen när man gick i svaromål om genmälet. 

För en vanlig människa - även om jag inte saknar juridisk skolning - så förefaller det inte orimligt att man i flera olika handlingar kan göra sig skyldig till opartiskhet, såsom exempelvis sändningen av det aktuella programmet och hanteringen av genmälesrätten i programmet eller på annat sätt. 

Men nog nu om detta huvudsaken var ju att programmet utan reservationer fälldes som otillåtet personangrepp.