Kris för godstrafiken
Två av Sveriges viktigaste knutpunkter för godstrafik är stängda. Gods står stilla . Importen och export med järnväg har stoppats. Industrin talar om katstrof eftersom leveranser inte sker.
Med andra ord kaos, kaos.

Vi skördar det vi sått genom vårt val
Strukturellt så har man skiljt på Banverket och Statens Järnvägar (Saken blir inte mindre okomplicerad för att Rikstrafiken också är inblandad), vilket redan det är en konstighet men som blev nödvändig när man bestämde sig för avregleringar. Redan strukturellt råder alltså kaos. Detta innebär emellertid att spårtrafiken inte betalar tillräckligt så att spåren kan underhållas och nyprojekteras i behövlig takt. Sveriges statbanor är därmed mer sårbara vid kaos. Sedan har tåg importerats som inte passar i svenska klimatförhållandet. Slutligen har man på ömse håll snålat med personal – så det är ju tur att vi har frivilliga värnpliktiga som vill skotta snö åt SJ och Banverket. Vi skördar alltså det vi sått genom vårt val.

Taken rasar – för snålt ..
Snökaoset orsakar takras. Ladugårdar, skolor, idrottslokaler, lager och arbetsplatser rasar trots att de är ganska nyuppförda. Limträbalkarna håller oftast om spännvidden inte är för stor och svagheten är att infogning i vägen inte håller måttet. Men varför är det i stort sett bara nykonstruerade hus? Bra fråga som man säger Det verkar ju som om besparingar både vid konstruktion, tillverkning och uppförande medverkar. Vi skördar alltså precis det vi sått genom vårt val.

Överbeläggning på sjukhusen p.g.a. snålhet.
Patienter ligger i korridorer, i kontorsmuttar eller allmänna utrymmen. Överbeläggningen är katastrofal på de flesta större sjukhus inte minst i Stockholm. Anledningen är naturligtvis sparkraven och omorganiseringarna med anledning av att stora delar av sjukvård omsorg lagts ut i privata händer. Detta har medfört att den centrala planeringen slagits ut och något riktigt underlag för bedömningen av olika behov därför saknas. Det är f.ö. inte behovet som längre är det viktiga utan ekonomin (läs lönsamhetn). Vidare har alla verksamheter såvitt angår personalinsatser och antalet vårdplatser skurits ned till ett absolut minimum. Detta gör att överbeläggning och sämre vård samt mer odrägliga arbetsförhållanden blivit vardag för både personal och sjuka. Man kan säga att det är kris för vården. Detta har blivit akut och inte åtgärdats under den borgerliga maktperioden. Högerkrafterna har också verkat för en utbredd privatisering. Vi skördar alltså precis det vi sått genom vårt val.

Vill vi betala skatt för att Sverige skall fungera för alla
Allt detta som nu liknar kaos handlar egentligen om vilka resurser vi vill ställa till förfogande, alltså vår villighet att betala skatt för att ombesörja ett fungerande kommunikationsnät av tåg och vägar, tillräckligt noga uppförda byggnader och konstruktioner samt kontroll av att så sker, en anständig vård där patienters säkerhet och trivsel tillgodoses och personalen får goda arbetsförhållanden. Det här är bara några exempel som den kärva vardagen slagit oss med. Men kanske det är dags att inse att kvalitet i den svenska modellen håller på att fuskas bort av högerregeringen.