Under partiledardebatten i Riksdagen nyligen lanserade Reinfeldt (M) med viss förtjusning begreppet ”fusköverenskommelser”. Motivet bakom detta begrepp – kanske kläckt av någon ivrig kampanjmakare på Kreab – var att förslag som inte var färdigförhandlade vad gäller finansiering eller som inte representerade alla berörda partier, var att betrakta som fuskförslag. De rödgrönas självklara upplysning att en gemensam budgetöverenskommelse ska lanseras i april ville man inte låtsas om.
Nu visar det sig att alliansen och dess olika partier storfuskar. De är inte klara med vad som gemensamt ska bestämmas i vårens budgetförhandlingar, ändå haglar olika förslag från olika håll. Kristdemokraterna fuskade fram förslaget att pensionärerna skulle gå först när det gäller tänkbara skattesänkningar och tog Reinfeldt och Borg på sängen. Folkpartiet driver egna projekt för skolan och kärnkraften som de övriga inte har tagit ställning till. Och Centerpartiet anser plötsligt att det finns för få restauranger och frisörer (kan inte Stureplanscentern berätta om mångfalden av sådana serviceställen redan?) och tycker att man ska sänka momsen för sådana verksamheter.
Om vi skulle vi ha samma märkliga syn som Reinfeldt på den politiska debatten och på hur olika förslag behandlas så skulle vi, i avvaktan på att regeringen kommer med sitt gemensamma budgetförslag, indignerat klassa alliansens olika utspel som fuskutspel.
Men politik och debatt är ju viktigare än att klistra ”smarta” etiketter på varandra. I en mogen demokrati diskuteras alltid olika förslag som så småningom blir till gemensamma beslut.
Rolf L.