Arbetsgivarna skiter i arbetsrätten och applåderas av näringsministern

Arbetsgivarna skiter i arbetsrätten och applåderas av näringsministern

Kringgår arbetsrättslig lagstiftning
I dagens Rapport talas om att Posten i Umeå som arbetsgivare avskedar trotjänare sedan 40 år och bryter mot intentionen bakom lagen om anställningsskydd. Arbetsgivarna försöker gå runt las genom att visstidsanställa eller anlita bemanningsföretag, "Företag struntar i las". Strax före jul var nyheten att företag avskedar alla anställda och istället erbjuder anställning i ett bemanningsföretag; se rubrikerna i Sydsvenskan under december och november "Euromaint varslar 91 – hyrs sedan in" och "Sparkas efter krav på kollektivavtal".

Snacket om rehabilitering bara nys tills man beaktar anställningshindren
Även dagens Arena tar upp frågan "Vart skall de sjuka gå" apropå rehabiliteringskraven i sjukförsäkringen. "Men diskussionen förmår inte hantera den verkligt stora frågan - hur arbetsgivarnas krav på den perfekta arbetskraften oavbrutet skärpts. Statsministern skröt i debatten i går med att hans regering "sänkt trösklarna för att komma ut i arbetslivet". Men om det inte finnas några jobb längre för de människor som inte är hundraprocentiga och på topp? Vad hjälper det att "sänka trösklar" om utsorteringsmekanismerna de senaste tio åren har blivit allt starkare - till exempel arbetsgivare som avskedar och sedan via bemanningsföretag återanställer de flesta, men inte de lågpresterande". Man hänvisar bl.a. till en rapport från TCO

Jakten på superarbetskraften
I rapporten "TCO granskar: Jakten på superarbetskraften" talar man om det meningslösa med rehabilitering enligt socilförsäkringslagstiftningen om inte politiken tar hänsyn till pågående utsorteringsprocess på arbetsmarknaden kommer åtgärderna för att få fler i arbete att misslyckas. Rapporten ger en förklaring till varför det behövs en mer modern arbetsmarknads- och välfärdspolitik som förbättrar chanserna till mer kvalificerade jobbgenom att öka rörligheten på arbetsmarknaden och stärka löntagarnasutbildning och kompetens, dvs allt det som högerregeringen avstått från för att få pengar att sänka skatter med istället.

Kraven har ökat
Arbetsmarknaden har förändrats kraftigt sedan 1990-talskrisen, både när det gäller de faktiska kvalifikationskrav för olika jobb och när det gäller vilka krav som arbetsgivare ställer på de arbetssökande. I rapporten talas om att utbildning har blivit allt viktigare i konkurrensen om jobben men också att frånvaro för individerna har blivit allt mer stigmatiserande på arbetsmarknaden. Dessa effekter förstärks under ekonomisk instabilitet och lågkonjunktur. Det är som om kraven på att anpassa arbetet efter männsikan helt avstannat. Och det värsta är att med den nya högerregeringen så har arbetsgivarna vill ha full frihet att utsortera.

Utslagningens "utanförskap" måsta aktivt angripas
I TCO-rapporten talar man om att bristande kunskap om dessa processer leder till en övertro på att ”utanförskapet” ska minska automatiskt genom ökad ekonomisk tillväxt och utbudsstimulerande insatser riktade mot arbetskraften. Istället måste mer kraftfulla satsningar sättas in för att öka arbetsgivarnas efterfrågan, även på den arbetskraft som anses vara lägre kvalificerad. Det är också viktigt att förkorta tiderna i frånvaro och stärka arbetskraftens utbildningsnivå.

Största svårigheten arbetsgivarnas motvilja att medverka
Vid undersökningar visar det sig att den största svårigheten för en långtidssjukskriven eller sjukskriven från annat jobb att få nytt ligger i att de flesta arbetsgivare inte vill anställa sådana personer. Endast några enstaka procent arbetsgivare kan tänka sig anställa en tidigare långtidssjukskriven. Här är man alltså åter till att arbetsgivarnas krav på superarbetaren är den största knäckfrågan. Högerregeringen borde alltså om man vill minska utslagningen inte bara ta arbetsgivarna i örat för miljardbonusarna utan också ruska om dem för att förmå dem att sluta med "superselekteringen" av arbetskraft och vidare vara beredda att utveckla arbetsmiljön mer människovänligt.

2010-01-22, 20:59 Permalink
Andra bloggar om: Arbetsrätt Las Bemanningsföretag Posten Rehabilitering Tco Suberarbetaren Arbetsmiljö

Kommentar av Beata Ek - 22 januari 23:28, 2010

Ärligt talat Bo. Inte kan arbetsgivare kringgå LAS i Umeå om inte facket är med på det? I den offentliga sektorn fungerar LAS klanderfritt. Varför kan den inte göra det i det privata? Kan det vara så att den svenska modellen har sina fläckar? Eftersom Littorin säger sig gilla den symbios som tycks finnas mellan fack och arbetsgivare i den privata sektorn måste det nog finnas sådana?

Bo Widegren: Om du hade läst länken till bl.a. SvT så hade du inte behövt tveka om att facket tar strid mot posten i Umeå. När det gäller privatföretagen så kan du läsa om hur de bär sig åt bl på länkarna till den borgerliga tidningern Sydsvenskan. När det gäller vad Littorin säger så är det knappast mer värt än vad övriga högerregeringens ministrar säger och moderaterna säger ju en sak och gör en annan (i Littorins fall förhåller sig passiv när kollektivavtal angrips, Las överträds och den svenska arbetsrätten ifrågasätts av EU-domstolen. För löntagarna är det, ärligt talat Beata, angerläget med ett byte på taburetterna i höst.

Kommentar av Beata Ek - 23 januari 22:29, 2010

Det är naturligtvis helt nödvändigt med byte på taburetterna (!) Sannolikheten för det att det sker är dessutom stor :-) Tro för all del inte att jag har något förtroende för Latrin Littorin - han med skitåren, men är han nöjd med den svenska modellen drar åtminstone jag öronen åt mig. Ska läsa länkarna, men på Scania i Södertälje var facket faktiskt med på att kringå LAS och det är inte den enda fackklubben i privata näringslivet som gjort så (!) Jag har full förståelse för att fackklubbar där har andra förutsättningar än de i den offentliga sektorn, men dessa skillnader borde väl tåla att belysas? Tar fackklubbar i privat sektor för stort ansvar för företagsledningens problem/hot?
Personligen anser jag att LAS är en bra lag, som om den används kan förhindra arbetsgivare att använda personal som förbrukningsprodukter.
Även Thomas Östros anser att facken har ett stort ansvar när det gäller den lagens efterlevnad. Han är dessutom inte främmande för att nyskriva lagen...

Bo Widegren: Tack Beata för din utveckling av frågeställningen. Det finns säkert fackklubbar som känner sig tvingade att gå med på undantag liksom man accepterade låga avtal förra året p.g.a. lågkonjunkturen. Jag har själv ingen överblick på öäget så att jag kan ge mig in i diskussionen om fackklubbar i privat sektor tar för stort ansvar för företaget - jag gissar att det måste fackmedlemmarna bestämma från fall till fall.

Kommentar av Krister Hegsund - 23 januari 23:02, 2010

Ifall man är morbid så kan man faktiskt säga att Haiti har uppnått det maximala "Reinfeldskta" samhället. Det är idag världens bästa arbetsmarknad enligt Reinfeldts bok "Det sovande folket". Vi har en extremt högerstyrd regim som uppehåller sin makt genom världens mest kriminella samhälle( som bygger sin kriminalitet till 100% på amerikansk RAP-musik ). Dvs. det är redan ett Reinfeldtssamhälle på god väg.

Naturkatastrofen som nu slog till satte saker och ting på sin spets och "arbetstillfällen" har nu skapats i miljoner enligt Fredrik Reinfeldt.

Vänligen påvisa fel i argumentationen och inte det uppenbara felet i morbiditeten i mitt påstående, men vänligen påvisa något med empirisk bakgrund.

Fäller en tår för Haitis befolkning, men att ett tiotusentals mördare påhejade av Bush-politik är sinnessjuka mördare är en än större tragedi.

Var fanns vi när det behövdes?
Var fanns världen när Haiti inte var en kassako för marknaden?
Var fanns världen när marknaden fick spela "fritt" och vara nyliberal där mördande och pengar var viktigast?( påhejade av Bush och Reinfeldt naturligtvis! )

Fy rackararns.
Jag tycker att vi alla lägger en skattekrona var per hundralapp och införlivar Haiti i den nordiska modellen! Allt annat är hypokrati.

Bo Widegren: Tack för din kommentar men nästa gång åker den ut om du inte uppger mejl eller webbadress. Jag tror dock att diskussionen underlättas om man håller isär diskussionen om förhållandena på svensk arbetsmarknad och den om sociala/politiska förhållanden på Haiti.

Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!