Den generella modellen
Den nordiska modellen bygger på tre hörnpelare och vi skall senare se hur högerregeringen just angripit alla dessa tre.
• offentligt finansierade tjänster med god kvalitet som utnyttjas av alla
• allmänna försäkringar som omfattar alla med hög ersättningsnivå och inte är behovsprövad
• en aktiv bostadspolitik där man ser bostaden som en social rättighet och staten stödjer det allmännyttiga byggandet och hyrorna regleras

Man måste välja socialdemokratisk välfärd eller borgerliga skatter.
Genom en generell modell minskade man klasskillnader och fick samtidigt ett förhållandevis konkurrenskraftigt samhälle. Genom modellens tre hörnpelare med bistånd samtidigt med byggande i dåliga tider hölls lågkonjunkturen på visst avstånd. Men vad var haken då? Jo, modellen förutsätter ganska låg arbetslöshetför att den generella välfärden skall kunna klaras. Därför är sysselsättningen basen för välfärden. Ett annat krux är att modellen förutsätter ett ganska högt skatteuttag. Och detta måste förklaras ingående för väljarna. Det går nämligen inte att bedriva socialdemokratisk välfärds- och borgerlig skattepolitik.

Vi förlorade för att vi inte gav svar på arbetslösheten

Denna analys är nödvändig för att förstå läget: vi förlorade 2006 inte därför att folk ogillade vår välfärdstankar utan därför att vi inte hade något att säga om arbetslösheten. När man inte klarar arbetslösheten (eller har klara besked om hur den skall lösas) så hackar välfärdsdstaten. Det var just där de borgerliga satte in stöten. Det vi skall notera då är att deras medicin inte heller hjälpt. Kanske mest därför att de pratat jobb, jobb, jobb men inte velat satsa på annat än skattesänkningar för den del av väljarkåren som redan haft god försörjning. Sedan är det så att de borgerliga talar om att sänka skatter och trasar samtidigt sönder socialförsäkringen.

A-kassan 
Mer än 500.000 arbetstagare har lämnat A-kassan sedan högeregeringen tillträdde. De flesta av dessa är nu hänvisade till socialhjälp vid lågkonjunktur, vilket i sin tur skapat ett gigantiskt problem för kommunal ekonomi i vissa utsatta kommuner. Detta är en direkt följd av högerregeringens åtgärder bl.a. att strypa den solidariska finansieringen så att särskilt utsatta arbetslöshetskassor med låglönemedlemmar inom exempelvis Handels får flerdubbel höjning av sina avgifter medan SACOmedlemmar fått sänkt avgift. Det är alltså också här de med låga löner och en svårare social situation som fått det svårare och stötts ut.

När det gäller sjukförsäkringen så kommer genom att regeringen skärpt reglerna och försämrat ersättningarna till årsskiftet ca 50.000 personer att utförsäkras. Dessa blir då också hänvisade till att söka socialbidrag för sin försörjning.

Bostadspolitiken
Den har högerregeringen ändrat radikalt, där bl.a. fastighetsskatten sänkts groteskt för lyxvillor och slott. Även bostadrättsföreningar har fått förbättringar. Detta medan allmännyttan i borgerliga kommuner säljer ut hyreslägenheter till förhållandevis låga priser medan räntesubventioner och byggnadsstöd för hyreslägenheter tagits bort. Inte ens nu under den kraftiga lågkonjunkturen har pengar avsatts för bostadsbyggande – och annat offentligt byggande – vilket skulle gett arbete inte bara i byggbranschen utan i alla kringindustri till byggande. Istället har så gott som allt byggande avstannat.

Orättvis politik

Regeringen togs på sängen av lågkonjunkturen och man hade bara den politik som passade i högkonjunktur. Neddragningarna i trygghetssystemen gjorde att konsumtionen föll kraftigt. Därmed förstärktes lågkonjunkturen, så att Sverige enligt klara siffror nu klarar sig betydligt sämre än resten av industrivärlden. Samtidigt har man inför valet velat hålla kvar vid givna löften om skattesänkningar vilka fördelats extremt orättvist. Man har sänkt skatterna med 85 miljarder kr. Detta är något de gamla moderaterna bara hade i sina våta drömmar. De nya är således mer orättvisa än de gamla. Hälften av dessa skattesänkningar har gått till den fjärdedel av befolkningen som tjänar mest, dvs drygt 40 miljarder kronor, medan den fjärdedel som tjänar minst har fått endast 6 % av skattesänkningarna, dvs 5 miljarder kronor. Den värst åtsatta grupperna är pensionärer, sjuka och arbetslösa, som betalar mer i skatt än löntagare i samma inkomstläge.

”Jobbavdraget”
Motivet för jobbavdraget har påståtts vara att det ökar antalet arbeten. Detta är i grunden fel eftersom jobbavdraget och övriga skattesänkningar huvudsakligen kommit de redan välförsedda till del. Detta ger mindre konsumtion och mindre antal nya arbeten än generella skattesänkningar som kommer låginkomsttagarna till del.

Hål i statsbudgeten
Det allvarliga med de enorma skattesänkningarna är att de skett genom upplåning. Budgetunderskottet beräknas i år bli 201 miljarder kronor. Anders Borg måste alltså låna lika mycket som Anne Wibble gjorde under sin tid som finansminister i den tidigare borgerliga Bildt-regeringen som höll på att sluta med ekonomisk katastrof. De blåa staplarna utvisar de

borgerliga regeringarna, Fälldin, Bildt och nu Reinfeldt. Förklaringen till den dåliga ekonomin är att hushållen i orostider ökar sparkvoten och inte konsumerar, att skattesäkningarna huvudsakligen gått till de mer bemedlade, som har mindre benägenhet att konsumera, och byggandet, som ger lön till arbetarna också sätter igång andra verksamheter, genom regeringens åtgärder så gott som avstannat. På detta sätt undergräver man också inte bara sin egen mjölighet till en aktiv politik utan kommer i hög grad försvåra för den efterkommande.

Som en summering kan sägas att denna högerregering ganska effektivt angripit de tre hörnpelarna i socialdemokratisk värlfärdspolitik, den generella modellen. Det är alltså hög tid att ta över innan mer raseras.

Tack Morgan för din insats att förklara detta!