Banalt med kärlek och människors lika värde
Enligt Brommesson består banaliteten och okunnigheten i att man gjort vigselordningen i Svenska kyrkan till en politisk jämlikhetsfråga där "allas rätt till kärlek" varit stridsropet. Ja man har till och med påstått att det handlar om "människors lika värde", varigenom man indirekt påstått att de som säger nej till samkönade vigslar inte står upp för alla människors lika värde. En del har beskrivit det så att "Kyrkomötet röstade ja till kärleken", med den underförstådda meningen att de ledamöter av Kyrkomötet som röstade nej därmed skulle vara motståndare till kärlek.

Vem är det egentligen som tramsar - Brommesson eller..?
Detta är enligt Brommesson "insinuant trams" eftersom många nejsägare har i sin gärning visat prov på ett självuppoffrande arbete just för mänskliga rättigheter och människors lika värde. Nej, naturligtvis har det handlat om om bibelsyn, syn på sakrament och relationerna till andra kyrkor och samfund. I och för sig finns det väl ingen anledning att generellt ifrågasätta att nejsägare kan utföra ett gott och kärlekfullt arbete på vissa områden och en ändå vara kallsinniga fundamentalister på ett annat. T.o.m. koncentrationslägerchefer i Nazi-tyskland beskrevs som snälla mot sina barn och familjens hundar, varför man kan dra slutsatsen att personligheten kan vara kluven. Att det fanns homofober bland nejsägarna artikulerades väl av prästen Dag Sandahl, som ville begränsa det hela till en fråga där ja-sägarna som enda skäl rekommenderade "när man knullar folk skall man göra det i röven"!

Menas med allomfattande kärlek bara heterosexuell sådan?
Nå, hur har då dessa enligt Brommensson "banala" argument uppstått i debatten? Först detta med kärleken. Om man inte förläst sig på teologi och suttit på en piedestal och mumlat om moral utan försökt fatta vad kristen tro innebär så handlar det om Guds allomfattande kärlek. Med en så förenklad sentens kan man inte undkomma med olika teologiska eller kyrkopolitiska snirklingar. Nej rakt av: Guds allomfattande kärlek. Kan allomfattande kärlek bara gälla för heterosexuella par när det ändå finns ganska många homosexuella par, som båda parbildningarna utgår från kärlek? Kanske är det adekvat att ställa frågan har man rätt som teolog att snäva in Guds allomfattande kärlek på detta begränsande sätt? Är det kanske rent av hädelse att förminska Gud och pådyvla honom/henne mänskliga inskränkningar som vanligen benämns fördomar? Jo, det är nog så att Kyrkomötet röstade ja till kärleken, den allomfattande. Man skulle rent av kunna säga att "Svenska kyrkan har hunnit ifatt Gud!"  på denna punkt.

Människors lika värde
Det är faktiskt de homoaviga som dragit upp detta med mänskliga rättigheter. Katolska kyrkan i Sverige och Pingsdtrörelsen gick med ut ett upprop ”Bevara äktenskapet mellan man och kvinna!” inför riksdagsbehandlingen av frågan om könsneutralt äktenskap. I uppropet påstods felaktigt att FNs barnkonventionen på något sätt prioriterade heterosexuella familjen. I dess ursprungliga version användes också FNs deklaration om mänskliga rättigheter, vilket jag kommenterade på min blogg "Är mänskliga rättigheter ett tillhygge mot homomosexuella" . Försöken att omtolka konventioner så att de enbart omhuldade den heterosexuella familjen var nu lika omöjliga som att begränsa den allomfattande kärleken, varför detta argument bortföll. Istället är det självklart så - eftersom FNs konventioner enligt sin ordalydelse inte får användas som motiv att förtrycka andra - är just mänskliga lika rättigheter är ett naturligt motiv för homovigsel. Som Skånes biskop Antje sa vid kyrkomötet att i den teologiska argumenteringen får man inte missa rättviseaspekten.