Det finns två sätt att misslyckas när det gäller att bemöta Sverigedemokraterna (SD). Det ena är att försöka tiga ihjäl dem. Men att tiga ihjäl är över huvud taget inte aktuellt längre, ens om man skulle vilja. Det andra är att ge dem allt utrymme som de önskar på förstasidor, i TV-soffor och på attraktiva debattsidor och att bemöta dem där i öppen debatt.

På DN. Debatt skriver journalisten Roland Zuiderveld (091021) att svenska medier leker på Sverigedemokraternas villkor och att partiets ledare Jimmie Åkesson (JÅ) måste vara världens lyckligaste i dag. Han exemplifierar med att SvD gav JÅ en förstasida, en ledare och ett heluppslag samt att i DN samma dag Jan Hjärpe, Henrik Brors och Maria Schottenius uppmärksammade honom med sina attacker. Man kan lägga till att SvT också bidragit med förstklassig exponering genom debatt i morgonsoffan med Maud Olofsson samt – kanske främst – Aftonbladets upplåtelse av eget spaltutrymme åt JÅ.

Zuiderveld pekar på att uppmärksamheten måste vara ovärdelig för JÅ. Flodvågen av anklagelser mot SD ”kommer att befästa bilden av hur en … hårt arbetande JÅ ensam försöker slåss mot hela det politiska och mediala Sverige. Det här är inte en kamp som JÅ behöver vinna. Han behöver bara stå kvar på benen för att ta partiet högre upp i opinionen.” Statsvetaren Anders Sannerstedt påpekar att syftet med JÅ:s och SD:s utspel är att synas i debatten och visa upp sig för så många som möjligt som redan sympatiserar med partiet.

Vad vi måste förstå är att SD är ett parti som till varje pris vill ha uppmärksamhet i den allmänna debatten och att det inte behöver vara någon nackdel att få på pälsen av alla debattörer. Skälet är att deras egen kärna på kanske ca 3 procent stärks i anden och att kanske flera av de ca 10 procent av valmanskåren som mer eller mindre sympatiserar med olika delar av SD:s politik kan ”tycka synd” om SD. De reagerar mot demoniseringen och kan kanske också känna sig litet stötta för egen del. Härigenom riskerar man alltså att hjälpa upp procenten SD-röster något så att de kanske passerar 4-procentspärren i riksdagsvalet. Och det är ju det som är partiets främsta mål. Det spelar ingen roll för dem om de får 4, 5 eller 6 procent; de ska in i Riksdagen helt enkelt!

Men om nu partiet varken kan eller bör tigas ihjäl, hur kan de då behandlas? Självklart ska man informera om vad som händer och sker i den politiska debatten, men media behöver ju inte öppna alla sina olika mediala finrum på vid gavel för att fullgöra sina informationsskyldigheter. Man behöver inte bjuda in JÅ till morgonsoffan., toppa förstasidan om SD med braskande rubriker, eller som rikstidning släppa in partiet på de mest attraktiva debattsidorna.

Rolf L.

Om hanteringen av SD och Jimmie Åkesson har jag skrivit tidigare (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1670&blogg=35714 och http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1670&blogg=23449).